Sorry Fru Papagelos, nu åkre vår tjock-TV ut, haha. Igår beställde vi vår Samsung LCD 46 tum. Den kommer nästa vecka. Det är vår julklapp till oss själva då vi inte köpte några till varandra. Det här är mycket bättre, något som båda vill ha och som vi båda kommer ha glädje av på våra filmkvällar, tjohoo!

Tänk vad lite materialistiska prylar kan göra en glad......Men i det här fallet att slippa en tjock-TV som piper när den är på och en fjärrkontroll som är tejpad med frystejp för att inte ramla sönder i tre delar.....då är en 46 tums LCD som en oas i öknen.

Så här ser den ut:o)

Igår kollade vi på Lets Dance, men jag var så trött så redan vid 22-tiden gick jag och la mig. Har sovit bättre de två sista nätterna vilket är ett gott tecken på att jag börjar bli av med infektionen som faktiskt känns ytterligare lite mindre idag. Har precis varit iväg till min hudterapeut och vaxat armhålorna så nu ser jag inte ut som en rysk kulstötare längre.

Ser att ett par till hittat till min blogg, jättekul tycker jag:o) Välkomna att hälsa på igen. Jag har flera bloggar nu att kika på som jag tyvärr inte hunnit ännu, men jag kan ju lätt se i tidigare inlägg var ni finns.

Känner lite molande i magen idag också, men inte så farligt. Så allt är som vanligt skulle jag nog vilja påstå. Men oron över resultatet börjar ändå att smyga sig på. Det går inte att inte tänka på det (oj en dubbelnegation;o) Men jag är vid gott mod och pratar med Lilla Stjärnan och Magnus pussar där han tror att Stjärnan ligger och skvalpar runt.

Idag ska vi till våra vänner Sara och Alex, det ska bli mysigt att umgås igen för det var ett tag sen vi sågs.

Finner inga ord, tårar och snor rinner fortfarande. Kände ett starkt behov av att dela med mig om den här filmen. Will Smith i en av sina mest fantastiska rollprestationer jag någonsin sett. Det är även numera en av de bästa filmer jag någonsin sett!! Vad ni än gör: Se den!

Den kommer finnas kvar i mina tankar länge länge....

Fastnade framför TV:n och sitter och kollar på favoritserien That 70´s Show, galet rolig. Älskar alla knasiga karaktärer.

Magnus har satt kondenserad mjölk på kokning. Ni som inte känner till det kan jag tipsa att om man lägger en konservburk med kondenserad mjölk som den är i en kastrull med vatten och låter koka i tre timmar får man världens bästa kolasås!!

Snart blir det film; Seven Pounds med Will Smith

Recension kommer senare....

Börjar äntligen skönja ett slut på mina klådor. Behandling med dundersalva har hjälpt. Men ändå skönt att få vara hemma, har jobbat lite och det har gått bra.

Ni skulle garva om ni såg min utstyrsel, jag kan ju inte gå näck (som sagt byggjobbare på andra sidan gatan) Så jag har på mig ett långt linne, ett par "mormor" trosor,  sådana som går ner lite över låren i lite baggystil. Benvärmare som jag rotade fram som går över knäna (de är från min tonårstid och har sen använts över ridbyxorna så det fanns fortfarande lite halm på dem) för att inte frysa om benen, en munkjacka och ett par tofflor. I fickan på munkjackan bär jag stenen jag fick. Jag önskar att jag vågade ta en bild och visa men jag lämnar åt fantasin istället, HAHAHA.

Min mor ringde på fördmiddagen, hon har varit så orolig för mig. Det var skönt att få prata lite. Vi skulle höras i helgen men varför skjuta upp det när vi ändå går hemma idag båda två. Hon är dunderförkyld stackarn. Hon sympatiruvar ju med mig så det är klart att hon känner det jag känner;o)

Magnus är också hemma idag, ont i halsen. Än så länge har jag inte känt av något själv. Hoppas det håller sig undan, för nu vill jag inte gå hemma och skrota mer. Ser fram emot att få jobba på måndag igen. Var ju bara inne några timmar igår men fick som sagt gjort mycket ändå. Vet knappt vilken dag det är, känns som tisdag idag eftersom jag jobbade igår:o)

Nä nu ska jag gå till min man som sitter i vardagsrummet och fråga om vi inte kan filmtajm.

Här är en bild på hur stenen ser ut. Min är lite ljusare än de på bilden.

Jaha, då var jag hemma igen. Min lilla infektion bråkar så det är lika bra att lyda och ta hand om den istället för att vara på kontoret. Var på jobbet i ca 5 timmar igår och det gick trots allt bra, men det var jobbigt när jag kom hem. Så jag får jobba lite så gott jag kan hemifrån idag istället. Önskar att jag hade en lätt och luftig morgonrock i ekologisk bommull istället för den jag har nu som väger 100 kg.

Igår ringde Magnus när han var på väg hem. I slutet av samtalet sa han:

- Påminn mig att jag ska ge dig en present när jag kommer hem.

- Va! Vadå för present?

- Hihihi...KLICK.

Han la på luren.

Väl hemma kom han med en liten lila papperspåse som han räckte mig. Jag öppnade och ut trillade en liten lilatonad sten och ett kort, stenen kallas för Rodonit. Den balanserar vår yin-yang-energi. Så man lättare ska bli gravid tex, kallas "kärleksstenen". Då säger Magnus att det inte är han som köpt den utan Magnus chef där han jobbar (ute hos kund). När Magnus berättade för henne i höstas att han behövde vara ledig ibland på grund av vår IFV, berättade hon att hon förstår precis för hon hade själv gjort 6 st IVF-behandlingar som alla misslyckades!! Men hon och hennes man adopterade istället och har nu en liten flicka på ca 4 år. Då har alltså hon gått på stan till en butik i Gamla stan och köpt den här stenen. Igår hade hon bett Magnus komma och prata, han blev orolig att något hänt kring arbetet och blev lite paff när han fick presenten. Hon sa att han skulle ge den till mig och att jag ska bära den med mig hela tiden, för färgen lila främjar befruktning. Hon önskar att det ska lyckas för oss. Är det inte en fin gest av en person jag aldrig träffat så säg!

Som vanligt kom glädjetårarna för jag tyckte det var så otroligt gulligt att hon gick och köpte stenen. Jag har den nu med mig i fickan eller i handen överallt och igår låg den på magen när jag tittade på TV:o)

Magnus frågade om jag redan kände till att lila är färgen för befruktning efterssom jag köpt lila tulpaner:o)

Det här inlägget skulle lika gärna kunna heta: biverkningar och djävulskap.

Det började redan igår eftermiddag, kände hur det började sticka och klia i underlivet. Kändes som begynnande svampinfektion. Det hade jag ofta när jag var yngre så den tom klassades som kronisk. Minns hur jag låg i i sängen hos mamma och grät för det gjorde så jävla ont till slut, det var sommar och temperaturen hög vilket gjorde allt mer jobbigt. Kom till barnmorkan som smörjde med en lila vätska som dövade allt inom några sekunder, jag drog lättad efter andan.

Jaha, så nu var det dags igen, det blev värre allt eftersom kvällen led mot sitt slut. Jag har nog inte sovit så dåligt på evigheter som jag gjorde i natt. Hade min första "gravid-dröm" Drömde att jag hade en stor alldeles rund mage. Det drog och kändes obehagligt, vaknade och kände samma känsla, somnade om osv. Gick upp ungefär varannan timme och kissade och knep ihop ögonen och bet ihop tänderna för att inte börja böla.

I morse stod jag inte ut, ringde Fertilitetsenheten på Huddinge redan kl 07:00. En timme senare blev jag uppringd av en barnmorska som bekräftade utav mina symptom att jag fått svampinfektion av Progesteronet (som jag i gårkväll och i morse fick ta "där bak" istället....jättemysigt) Hon sa att jag kan ha en annorlunda bakterieflora den här gången och därför fått denna biverkning.

Frågade på samma gång hur det gått för resterande tre embryon.....men enligt vad hon kunde se så kom inga till frysen, för många avvikelser:o(

Så nu får vi be att Lilla Stjärnan verkligen trivs där inne och inte bryr sig om att blivande modern är neurotisk just nu och skulle kunna gå lös på inredningen för att det kliar så förbannat...

Gick till apotket på väg till kontoret och köpte salva som jag tacksamt tagit nu. Söta tanten på apoteket var mycket hjälpsam. Barnmorskan sa att jag skulle säga till personalen på Apoteket att jag kan vara gravid så de inte ger mig något som inte är bra. Jag sa som det var till söta tanten, att jag precis gjort en IVF och inte vet än om jag är gravid men att jag förmodligen fått svamp av Progesteronet. Hon hjälpte mig att ta fram rätt salva. Jag tackade för hjälpen och vände mig för att gå, då utbrister hon plötsligt:

- Åh, vad jag hoppas att du blir gravid.....jag ska hålla tummarna, hon knep om sina tummar med övriga fingrar och log mot mig.

- Tack så mycket, sa jag lite ynkligt. Fick bita ihop för att inte börja gråta.

Jag är så känslig så om någon är så där rar mot mig så bryter jag ihop direkt. Kämpade emot tårarna på väg till kontoret tills det gick över, men det var en bra känsla. Att en medmänniska visat mig så mycket omtanke utan att känna mig, det gjorde min dag.

Jobbar några timmar sen åker jag hem efter lunch. Men jag jobbar hellre lite nu och lite imorgon så slipper jag MASSOR på måndag. Tror klådan har lagt sig liiiiite tack och lov, puh.