Ni kommer inte tro mig....men Magnus är på väg hem......med hamburgare.....hehe. 

Först vill jag säga STORT GRATTIS till Ulrika och Elin som äntligen blivit gravida!! Underbara nyheter, önskar er all lycka. Skriv gärna ibland och berätta alla era matnojjor mm, haha.

Nu har jag varit arbetslös i ca 50 minuter. Ska till kontoret på tisdag för det vill tacka av mig ordentligt. Min första tanke i början på veckan var: aldrig i livet. Men bitterheten har bytts ut mot acceptans vilket är skönt. För ingen vinner på att hänga läpp i all evighet. Jag är inte bitter på någon, det som skett har skett. Jag vet att ingen velat mig något ont. Som flera har sagt, jag får se det som extra tid till att rå om mig och stjärnan nu. Göra massa må-bra-saker som jag tycker om. Nu ska jag bara se framåt.

Har ägnat dagen åt att tvätta, dammsuga, bädda och plocka undan. Det var skönt, men jag blir fort trött. Har nyss tryckt i mig tre mackor med makrill i tomatsås på, ååååååååhhhh va gott det var.

I morgon ska vi åka och köpa stavar till mig som jag ska ha till mina dagliga promenader. Längtar som bara den efter att börja träna igen så gott jag kan. Har ju varit låst vid datorn den här veckan eftersom jag varit "i tjänst" fast hemma. På måndag blir det först besök på arbetsförmedlingen (bläää). Sen kan jag ägna mig åt roligare saker. Imorgon ska vi även kolla på ny digitalkamera, så vi kan börja dokumentera hur Stjärnan frodas i magen och mamma Jenny blir fetare av all mat som trycks ner i den lilla kroppen;o)

Min kontakperson på rekryteringsföretaget som sitter i samma lokaler jag jobbat i nu, vill träffa mig nästa vecka för att se om de kan hitta något jobb åt mig. Jag har superbra kontakt med dem. Kanske gör det på tisdag när jag ändå ska dit och träffa mina kollegor.

Var precis inne på Ellens blogg, hon håller på att laga massa god mat. Jag lovar, hade hon bott granne hade jag helt fräckt ringt på och bjudit in mig själv. Jag dreglade när jag läste om maten hon lagade:o)

Fan, jag är hungrig igen (gud va tjatig jag är). Vad ska jag nu hitta på att äta.....

Har precis mailat ut till alla kollegor där jag tackar för mig. Berättade även att jag efter flera års kamp äntligen är gravid och att det är det som är det vikigaste i livet nu för oss. Skrev att jag trivts och hoppas de kommer sakna mig för jag kommer sakna dem. Önskade alla stort lycka till och välgång. Ett bra och fint mail om jag får säga det själv. Fick svar nästan direkt från en av våra säljare som så gulligt skrev att han önskar mig all lycka och att det finns saker som är viktigare än jobb, som att jag äntligen ska bli mamma. Min chef ringde också på direkten och undrade om jag ville komma in på tisdag för att ses och säga hejdå. Självklart gör jag det. Har nu fått ännu fler svar från kollegor som tycker det är så tråkigt att jag ska sluta och som gratulerar till att vi ska få barn.

Satte mig ner på sängen i gästrummet och tittade ut genom fönstret och då kom tårarna. Jag grät som en öppen kran i flera minuter innan det gick över till små snörvlande snyftningar. Fan, det känns ju så klart vemodigt allt det här. Jag tycker avsked är svårt. Men det kommer bli bra, bara så ledsen just nu.....

Blev så glad igår, fick en kommentar av Ida på bloggen. Vi jobbde ihop på Telenor för ca 2 år sen. Vi tappade kontakten lite succesivt och nu hade hon hittat min blogg. Ytterligare en kollega, Gugge, ringde igår då hon också fått reda på att jag är gravid. Blev så otroligt glad av att höra ifrån dem. Det var nämligen under min tid på Telenor som utredningen kring vår barnlöshet började, så de visste om vår kamp redan då. Den sammanhållningen vi hade i arbetsteamet är den bästa jag någonsin haft på ett jobb. Vi var ett lagom stort gäng som jobbade ihop, hjälpte varandra i vått och torrt och vi lunchade ihop. Startade en filmklubb där vi tittade på massa bra filmer och åt massa gott. Vi hängde på Gugges kollo på somrarna och grillade. Våra åldrar i gruppen spände mellan 20 och 65 år. Jag kan faktiskt sakna den tiden pga sammanhållningen i gruppen, det är få förunnat att ha så bra kollegor. Har hellre lite mer trista arbetsuppgifter och underbara kollegor än tvärtom. Mitt senaste jobb nu hade jag väldigt roliga arbetsuppgifter, men den där sammanhållningen kollegor emellan......den kunde inte mäta sig med min gamla godingar från Telenor. Vi har nu bestämt att träffas igen, vilket känns kalaskul. Vi har alltid så vansinnigt roligt när vi ses. Det ser jag fram emot. Ullis, då vet du att du är med på noterna också;o)

Igår slockande jag som en utslagen hjälte i soffan direkt efter Lyxfällan på TV. Magnus väckte mig en halvtimme senare då jag vinglade in i badrummet och sen till sovrummet. Mår lite lite lite illa på kvällarna, men det brukar gå över efter ca en timme.

Idag vaknade jag med lite halsont. Typiskt, jag som måste dammsuga lite. Dammråttorna börjar göra anspråk på att ta över vissa hörn så jag måste jaga bort dem innan det är för sent.

Vi skulle ha besiktigat bilen den 25:e......men i morse....PANG....då kom jag på att det hade vi glömt....suck...så nu har jag bokat in en ny tid den 17 mars. Måtte jag komma ihåg det!!!! Har lagt påminnelse på mobilen nu.

Ulrika frågade om mitt kina-te. Tidigare i bloggen berättade jag att Dr Ma, där jag gjorde min akupunktur, även jobbar med örtmedicin. Jag har en massa örter som jag gör avkok på och dricker som te. Först drack jag ett te under själva IVF-behandlingen och sen ett annat from ET-dagen. Ska dricka i två veckor till. Igår när jag mådde lite illa kände jag inte alls för att dricka det beska teet, men så fort jag tagit några klunkar försvann illamåendet. Helt underbart. Det är väldigt bittra örter så det kanske är det som hjälper. Annars vet jag att ingefära hjälper, men det är så starkt.

Nähä, dags att ta itu med de oinbjudna hyresgästerna, The Dämmråtts!

Bloggen har som några av er säkert märkt inte fungerat idag. Sidan har varit stängd pga underhåll. Snacka om att jag är beroende av min blogg, har frustrerad provat flera gånger att komma in utan reslutat. Blev så glad nu när jag upptäckte att den är tillbaka.

Igår hann jag knappt skriva klart mitt inlägg förrän jag började fantisera om grillad kyckling. Magnus sa tom att han gärna skulle åka och köpa om jag ville ha. Men för jössenamn, klockan var mycket och jag hade ju redan frossat. Men idag när jag gick till affären stod jag en stund framför de grillade kycklingarna och dreglade....men det blev pasta carbonarra istället (åt ungeför dubbelt så mycket som jag brukar).

Idag har jag fått besked att mitt krav gick igenom på jobbet, kommer få en full månaddslön för mars som kompensation för allt strul med min uppsägning. Får även behålla mobilen. Så jag får säga att jag trots omständigheterna är nöjd. Nu har jag en månads andningspaus med full inkomst, då det alltid tar sån jäkla tid innan man får första utbetalningen från a-kassan. Så nu är det ut på arbetsmarkanden igen och jaga jobb med alla andra som varslats i dessa dystra tider. Kampen om jobb är stenhård nu.

Pratade med Oxbackskliniken idag, jag ska inte ta mina Progesteron mer. Det känns jätteläskigt att sluta. Progesteron är det samma som gulkroppshormon, vilket är det hormon som är livsuppehållande för fostret innan moderkakan tar över. Men de säger nu att min kropp producerar detta hormon själv, att det bara är de två första veckorna efter ET ungefär som man behöver ta det som en hjälp. Har ca 15 vaggisar kvar, funderar på om jag ska ta en om dagen ändå eller om jag bara ska sluta.....suck....tänk om jag gör fel val. På nätet när jag letar information får jag bara upp massa olika svar. Ibland är inte internet det ultimata stället att hitta information på, snarare kan det röra till det ännu mer. Borde kanske lyssna till min läkare och lita på att min kropp tar hand om Stjärnan själv nu. Men rädslan för missfall är stor då jag får känslan av att jag nu står helt på egna ben. Vad är det man säger, nu ligger allt i Guds händer.

Har suttit en stund framför tv:n och tryckt i mig mjölkchoklad!!!!! Jag som inte ens är så förtjust i ljus choklad, gillar bara mörk??!! Här hemma är det Magnus som äter ljus och jag mörk, men nu är hälften av hans chokladkaka borta......woops...

Nu ska jag ut i köket och koka ny laddning av mitt kina-te, det ska jag dricka i ungefär två veckor till. Tycker tom att det smakar helt ok nu för tiden.

Ellis, vi kommer gärna förbi och köper ägg av er:o)

Var så nervös när jag kom till jobbet. Såg genom dörrspringan att det var tänt inne på kontoret, dvs någon är där. Stod ett par minuter utanför dörren med klump i magnen och bultande hjärta innan jag tillslut tog ett djupt andetag och gick in. Andades ut när jag såg att det var en av mina supertrevliga kollegor. Vi pratade en hel del om allt som hänt, det var skönt. Sen kom han fram och gav mig en stor kram och åkte iväg och jag blev ensam kvar. Avslutade mina grejer och plockade ihop mina privata saker och rensade sådant som skulle slängas från mitt skrivbord. Ringde och bokade om akupunkturen till 15 istället när jag insåg att det skulle gå ganska snabbt att bli klar på kontoret. Vid 14-tiden gick jag, vände mig om och kände ett visst vemod när jag kastade en sista blick in i rummet, innan jag stängde dörren och gick.

Lyssnade på min Ipod hela vägen till akupunkturen, stannade vid observatorielunden och satte mig på en bänk en stund och njöt av solen. Hade gott om tid på mig. Tänkte att nu är det min familj som kommer först av allt, kändes bra. Vemodig och skön känsla på samma gång på grund av alla blandade känslor som svallat sen i fredags. 

Akupunkturen var underbar. Dr Ma gav till ett glädjetjut när jag berättade om ultraljudet igår. Hon är så lycklig för min skull. Det blev min examen idag, nu är mina behandlingar klara. Jag är självklart välkommen tillbaka och om inte annat ville hon att jag skulle höra av mig när den underbara gåvan ser dagens ljus till hösten.

På vägen hem kände jag enorm trötthet och hungrig (som vanligt) hade jag varit sen en stund innan akupunkturen trots att jag åt mellis på jobbet innan jag gick. Hann knappt komma innaför dörren hemma förrän äggkastrullen stod på spisen, till det blev det egenhändigt hembakat bröd med pastej och smörgåsgurka och knäckisar med ost och kaviar. Kände lite svagt illamående sen efter en stund, men inte så farligt. La mig på soffan och slökollade lite på TV.

En timme senare kommer Magnus och var hungrig på varm mat. Så han åkte iväg och köpte hamburgare på Sibyllan, frågade om jag ville ha. Men jag hade ju nyss ätit......men helt jävla otroligt......jag var hungrig igen. Så han köpte till mig också, så inom kort hade jag även tryckt i mig en hamburgare. Sablar va gott det var. Min ämnesomsättning verkar helt rubbad. Sen jag blev gravid har jag inte en enda gång varit sugen på godis eller chips??!! Vilket jag är galen i annars. Nä, jag fantiserar om fetaost, räkor i vitlök, hamburgare, bacon och framförallt ägg!!

Vart ska det sluta...

Dagens slutsats: Ägg + kastrull = Jackpott

Ska snart äta lite lunch hemma och sen bege mig till kontoret, känner mig nervös. Har som en klump i magen över att åka dit. Men jag vet att jag i princip kommer vara ensam och jag måste avsluta vissa saker. Sen ska jag på akupunktur kl 17, det ser jag fram emot.

Resten av veckan kommer jag jobba hemifrån och avvakta beslut om hur det blir. Återkommer om det. Fler kollegor har hört av sig och är mycket ledsna för min skull.

Jag vill bara att den här veckan ska ta slut så jag kan komma vidare och bara fokusera på det viktigaste i livet, vårt lilla liv som gror.

Kära styvsyster, du får gärna sy små söta klänningar (eller byxor;o) till Stjärnan. För er som läser kan jag tala om att det är min kära styvsyster som sydde min vackra bröllopskläning med korsett och hela baletten. 

Lasagnen står i ugnen och jag är klar så inom en timme åker jag. Åh, vad jag önskar att dagen blir till kväll så jag får komma hem igen.

Det är helt otroligt att två hjärtan just nu pumpar i min kropp. Tänk att allt detta kan hända för att ett ägg och en spremie krockar, helt fantastiskt.

På väg till kliniken imorse lyssnade vi på ljudboken vilket jag tror var det bästa vi kunde göra. För vi var nervösa båda två och ljudboken lugnade våra nerver avsevärt. När vi kom fram fick vi komma in på en gång. Gunnar frågade hur jag mådde och jag förklarade att jag mår prima och inte känner så mycket. Men påpekade att jag igår kväll kl 22 blev så hungrig att jag hade kunnat begå brott. Magnus kokade varstitt ägg (för det var jag fanatiskt sugen på) och till det två kaviarmackor. Jag slukade födan och sjönk sen lättad tillbaka i köksstolen. Jag frågade lite försiktigt om det verkligen kan ha med graviditeten att göra, nu när det är så tidigt. Han skrattade och sa att det garanterat har med det att göra.

Han såg att vi var nervösa att vi nästa skakade så han bad mig hoppa upp i stolen. Knappt hann han få på ultaljudsskärmen förrän han utbrast:

- Oj, där har vi något som lever och frodas.

- Är det sant, pep jag medan underläppen började darra.

- Jajamensan, titta, där är hjärtat som slår...det som blinkar.

Då började jag skratta och gråta om vartannat så hela jag studsade i stolen och bilden på skärmen studsade.

- Oj, nu får du försöka ligga still så jag kan visa, sa han leende.

Jag knep ihop munnen och ansträngde mig till max för att ligga stilla så han kunde visa var Stjärnan är. Sen när vi var klara brast jag i storgråt. Magnus tårar rann också, vi kramades länge...

-Här har ni första bilden, sa Gunnar och räckte oss en fyrkantig bit fotopapper med en bild av vårt lilla under. Man ser inte så bra, är ju trots allt endast i vecka 6+3 (kom vi fram till) Jag är i vecka 6 inte i 7, så nu kör jag så som jag tänkte från början. Han beräknade förlossningen till 17 oktober och jag till 15 oktober så vi har tänkt rätt lika. Lustigt nog fyller jag år 16 oktober, så vi får väl se hur det blir:o) Längst upp i den svarta blåsan är det som en vit bred rand, där är Stjärnan (ovanför det lilla vita smala strecket)

Gunnar sa även att jag absolut kan fortsätta träna. Man får inte missfall av att springa eller hoppa. Om det är meningen att man ska få missfall så inträffar det även om man ligger still i soffan hela dagarna. Det viktiga är att lyssna på kroppen och inte överdriva. Jag kan jogga och styrketräna med i lagom dos och med lätta vikter. En vältränad och sund kropp kan få en bättre graviditet. Han sa att i min ålder är missfallsrisken ca 20-25 %, men efter dagens ultraljud har den sjunkit till ca 5 %:

- Så vi kan vända på det och säga att till 95 % kommer ni få en bebis, det känns väl bra att höra, sa han och log med hela ansiktet.

Ja det känns verkligen toppen att höra!!!

Han var så rar och bokade in en ny tid för ultraljud den 25 mars när jag är i vecka 10, bara för att dämpa min oro. Han förstår att vi vill se igen snart, det är vanligt hos IVF-patienter som kämpat.

När vi kom hem ringde jag Ekens barnmorskemottagning på söder och bokade in tid för inskrivning den 11 mars (Magnus födelsedag:o). Därefter blev det lunch och sen till kontoret. Jag hade möte med rekryteringsföretgagets områdeschef som anställde mig från början, han fungerar lite som en medlare nu. Vi kom fram till en lösning som skulle kännas bra, han ska framföra den och återkomma med svar. Känns lite pirrigt. Senast på fredag vet jag hur det går. Men jag kan säga att jag kommer inte fortsätta jobba kvar i alla fall.

På vägen hem gick jag hela Drottninggatan till Gamla stan och strosade runt i gränderna och filosoferade. Tänkte att om ett år kanske jag går här med barnvagn och klagar över snöslakset. Åh, vad jag ber och önskar med hela mitt hjärta att allt ska gå bra.

Nu har vi nått ytterligare en milstolpe i vår kamp att få barn.