Tänk att det kan regna så mycket, det har varit uppehåll i ca två sekunder på hela dan. Vi tog på oss höstjackorna och med paraplyet i högsta hugg gick vi tätt intill varandra iväg på promenad med videobutiken som mål (intressant att man fortfarande säger videobutik trots att inte ett enda vhs-band syns så långt ögat når) Hade fullt sjå att hålla paraplyet stadigt mellan oss i den kraftiga vinden. När vi stod i butiken för att leta film körde det in en bil på parkeringen utanför med stereon på högsta volym. Cool yoyo-musik.....eller gangstarock tänker ni kanske. Nej. Ur högtalarna strömmade:

-LEEEEEENDE GULDBRUUUNAAA ÖÖÖÖÖGON..........HAR JAG FÖRÄLSKAT MIG IIIIIIIIIII.....

Jag formligen bölade av skratt och var tvungen att hålla i en av hyllorna med filmer och knipa med benen för att inte kissa på mig.

Efter lite i valet och kvalet bestämde vi oss för Frozen River.

En mycket bra film om en ensamstående mammas kamp att klara vardagen, vilket får henne att ta till drastiska metoder för att ge sina barn ett hus och mat på bordet. Fantastisk rollprestation av Melissa Leo som spelar den hårt kämpande mamman Ray Eddy.

Vi låg med varsin hand på min mage under stora delar av filmen och kände de rara sparkarna från vår älskade bebis. När filmen var slut, la Magnus sitt öra och kind mot magen för att lyssna. Tjoff, en spark mitt i nyllet fick han som tack:o) Sammanlagt fick blivande pappan tre dagsedlar av sin lilla son eller dotter, hihihi.

Nu ser man tydligt på magen när Stjärnan sparkar. Det ser ut som om en Alien försiktigt försöker ta sig ut. Delar av magen bloppar upp lite här och där, ser jätteroligt ut.

Känner ibland, sen några dagar tillbaka att magen liksom snörper ihop sig och blir hård. För att efter en stund mjukna igen. Vad jag förstått är det små sammandragningar, dvs livmodern som övar sig inför stundande leverans i oktober. Har jag rätt i det påståendet?

Nu ska jag, medan regnet smattrar mor rutan, läsa vad mina bloggvänner haft för sig i helgen.

Igår kväll såg vi filmen The Wrestler med Mickey Rourke. Han spelar "The Ram" som hade sin storhetstid på 80-talet och filmen utspelas 20 år senare. Han kämpar för att få ihop till hyran och med sina relationer. Redan inom fem minuter känner jag sympati för honom. De tre personer som det fokuseras på i filmen lever alla ganska trasiga liv, men har högre drömmar om något bättre. De kämpar, en gnista tänds och de reser sig med besked. Men vid motgång ger de upp och går tillbaka till gamla hjulspår igen. På med skyddslapparna.

En väldigt tragisk film, men den var väldigt bra. Några otäcka scener får man se under fighterna. Vad de utsätter sina kroppar för bara för att få till en bra show. Utseendet spelar även stor roll, han bleker håret, solar solarium och rakar sig under armarna för att se så bra ut som möjligt. Mickey Rourke är över 50 bast och måste ha toktränat inför filmen, för han ser stor och imponerande ut i sina färgstarka trikåer. Mycket bra spelat av honom, han har värme och humor med en stor portion sorgsenhet som gror bakom all yta.

Igår var vi på bio, det var totalt ca 20 personer i salongen. Perfekt att gå på bio en vardagkväll och slippa trängas. Både Magnus och jag har läst Milleniumserien och båda älskade den. Lisbeth Salander är min idol, tycker hon är så jäkla cool. Kände mig skeptisk när jag såg vem som skulle spela hennes karaktär i filmen. Tyckte hon verkade lite flamsig. Men jag tar tillbaka det. Hon gör en suverän tolkning av den grymma hackern. Tyvärr framgår det inte riktigt i filmen hur fantastisk hon är på att hacka datorer. Har man läst böckerna förstår man det mellan raderna, men inte på samma sätt annars tror jag.

Men som helhet var det en superbra film som plockade upp de viktigaste godbitarna ur boken. Det går så klart inte få med allt, vissa ändringar måste göras för att det ska passa i en film. Dock var det en sak som jag tycker dem missade. Men det kanske de knyter ihop på något sätt i nästa film istället, så jag låter det vara så länge. Säger inte vad ifall någon som läser detta varken läst böckerna eller sett filmen.

Även fast vi båda vet hur filmen slutar så var det otroligt spännande. Magnus sa att han gillade de suveränt bra effekterna.

Ni som inte sett den, se den!!

Flickan som lekte med elden har premiär i september och Luftslottet som sprängdes har premiär i november. Det ser jag fram emot. I september är jag förhoppningsvis tjock som en flodhäst...

Det var en mysig dag igår hos Sara & Alex. De bor norr om stan, så det blev spännande kapitel i ljudboken på väg dit. Magnus och Alex försvann på sitt håll, medan Sara och jag satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi satt även och kollade in hemnets hemsida på de dyraste lägenheterna och husen i Stockholm, det var roligt:o)

Hon bjöd på god lasagne till lunch och på kvällen blev det grillad fläskkarré med mumsiga tillbehör och däremellan, för att inte svälta ihjäl, blev det kanelsnäckor och överblivet påskgodis.

Efter middagen kollade vi på en film: An American Crime. Den handlar om två unga flickor som lämnas att tas om hand av singelmamman Gertrude. Hon uppfostrar ensam sex egna barn. Situationen kulminerar i ett av de mest sadistiska och förnedrande fallen av övergrepp någonsin...

Bra men fruktansvärd film om vad en vuxen människa kan göra mot ett barn...

Idag har jag varit hos optikern på morgonen och kollat synen. Jag nämnde att jag var gravid, vilket var tur. För tydligen kan man tillfälligt bli mer närsynt när man är gravid plus att slemhinnorna i ögonen kan bli torrare. De provar helst inte ut nya linser till gravida. För den sämre synen kan återställas efter att man ammat klart. Detta hade jag ingen aning om, alltid lär man sig något nytt. En graviditet påvarkar det mesta har jag märkt, vilket det gärna får göra för mig så länge allt går bra.

Nu ska jag strax åka till söder och träffa Magnus för lunch och sen ska vi vara på MVC kl 13 för att lyssna till Stjärnans hjärta alternativt ultraljud. Håll tummarna att allt går som en dans.

Med risk för att detta bitvis kan verka som en matblogg så måste jag ändå säga vad vi åt till middag (fyyyy faaan va gott).

Vi gjorde en tomatsås av krossade tomater, vitlök, färsk basilika, olivolja och lite flytande honung, salt och peppar.

Sen en vanlig bechamelsås med muskot och parmesan i.

Vi stekte hackade färska champinjoner, squash och gul paprika (salt & peppar).

Sen tog vi färska lasagneplattor, la på lite tomatsås och grönsakshack. Rullade ihop och la i en form med olivolja och lite vatten på botten. Sen la vi det som blev över av grönsakshacket över rullarna, på med resten av tomatsåsen och all bechamelsås. Rev lite parmesan överst.

In i ugnen ca 15 minuter på ca 200 grader. Voila, gourmetmåltid som heter duga!

Nu till filmen Marley & me.

Det nygifta paret John och Jennifer Grogan går i tankarna att skaffa barn men bestämmer sig för att först skaffa en hund. De fastnar för en söt golden retriever-valp som de döper till Marley. Marley visar sig vara ett riktigt yrväder och han vänder till en början helt upp och ned på deras tillvaro. Allt eftersom tiden går blir han dock en älskad del av familjen och den fasta punkten i John och Jennifers tillvaro när de tacklar livets upp- och nedgångar.

Jag förväntade mig en hysterisk komedi, men det var mycket drama i den. Trots att filmen inte var världens bästa, lite tunn, så blev jag ändå påverkad av den. Filmen tar på ett väldigt realistiskt sätt upp hur livet förändras när man både planerar och får barn. I och med vår egna situation så tog jag nog till mig filmen mer än vad jag skulle ha gjort för några år sen. Jag bölade rejält på två ställen (får skylla på mina hormoner) Det blev en del skratt också naturligtvis. Jag gillar både Jennifer Aniston och Owen Wilson, så jag vill nog sammanfattningsvis säga att det var en bra och varm film värd att se, trots att den inte kommer bli Oscarsnominerad.

Men först en uppdatering sen sist. Lördagen blev inte som planerat. Igår poppade Magnus popcorn som jag tacksamt åt. Mådde illa och det dämpar alltid att äta något. Vi tittade på Lets Dance finalen och jag måste säga att Laila och Tobias tog andan ur mig med sitt sista nummer. Det var mycket vackert.

Trött och tråkig som jag är på kvällarna så blev det bingen därefter. Vaknade vid 01:00 med jordens magknip. Det gjorde så ont så jag blev alldeles svettig. Kände att det satt i tarmarna och mindes vad läkaren sa i december. Den enda smärtan man kan känna i tarmarna är gaser. Så jag tog en Dimetikon som luckrar upp gaserna så de lättare passerar tarmen och masserade magen. Efter en stund kände (och hörde) jag att det började knorra och sen började det lätta på trycket. Men det tog en timme innan jag ens kunde tänka tanken på att försöka somna om igen. Idag har jag känt av det en del och mått lite illa. Men är helt söker på att det var mitt intag av popcorn igår. Min vän Anna från Halmstad ringde på dan och hon sa att de nog var för hårdsmälta för mig att äta. Vi pratade i över en timme, fick massa bra tips från tvåbarnsmamman, sen fortsatte jag min vila i fosterställning i soffan. Blev bättre allteftersom tiden gick, men Magnus fick åka och handla mat själv. Kamerainköpet får bli imorgon eller nästa vecka.

Det blev tacos till middag. Är det så lämpligt att äta tänker ni säkert? Ja, jag kände när vi lagade att jag då var så hungrig att jag kunde äta en oxe. Kände lugnet i magen och mår mycket bättre nu. Det gäller att lyssna till sin kropp och jag är rätt bra på det vid det här laget.

Sen blev det filmtajm. Vi såg filmen Changeling med Angelina Jolie. Jag säger så här: Vill ni se en film som kommer göra er skitförbannad, illa till mods, jävlar annamma och glädje? Då ska ni se den. Otroligt bra film, Angelina Jolie i en av sina bästa roller någonsin (enligt mig). Bygger på en sann händelse och handlar om Christine Collins, en ensamstående mamma, vars 9-årige son Walter en dag försvinner spårlöst. En månad senare återlämnas han till den förtvivlade mamman. Men, den 9-årige pojke som återvänt är inte Walter och nu börjar Christines maktlösa kamp för sanningen om vad som egentligen hänt.

Ska berätta senaste nytt i nästa inlägg men först vill jag rekomendera en film vi såg i helgen. Trots illamående och migränirritationer så lyckades filmen fånga mig. Den handlar om en kille i Indien som bor i slummen, han lyckas komma med i TV-showen Vem vill bli miljonär. Han klarar så klart alla frågor och vinner, men blir anklagad för fusk. Under förhöret får man många inblickar i hans barndoms fattiga elände och hur det lett honom till vad han är och kan idag. Helt fantastisk, se den!

Igår åkte vi till Heron City och kollade på bio. Vi hade köpt biljetterna på nätet och slapp stå i den gigantiska kö som tornade upp sig när vi kom. Det var bara raka vägen fram till automaten och dra kortet - klart. Det var galet mycket folk, men det beror nog på att det var alla hjärtans dag. Alla kärlekspar ville visst gå och mysa på bio. Så även vi:o)

Vi köpte en stor popcorn, det är nog det bästa biogodiset ändå. När vi kom in i den delen där alla salonger ligger råkade Magnus tappa våra popcorn, hälften for ut över heltäckningsmattan och hälften låg kvar i kartongen. Vi började skratta och Magnus pinnade iväg och hämtade en sopskyffel. Jag ställde mig och sopade för glatta livet medan Magnus gick ut och köpte en liten popcorn för att ersätta lite av svinnet. Folk som gick förbi tyckte visst också att det var roligt att jag stod och sopade popcorn en helt vanlig lördagkväll. Efter det var det skönt att smita in i biomörkret och se filmen som var nästan tre timmar lång (därav behövdes mycket popcorn för att undvika svältkatastof).

Filmen var bra, men inte fantastisk som många sagt. Men jag har alltid gillat Nicole Kidman, hon är en grymt bra skådespelerska och det är alltid en fröjd att se henne agera på filmduken.

När vi kom hem fortsatte vi lyssna på vår ljudbok som vi alltid lyssanr på när vi åker bil. Men jag somnade så sista kapitlet får jag nog ta igen;o)

Magnus har precis åkt iväg för att träffa ett par kompisar ett par timmar. Vi har städat hela lägenheten och det känns så skönt, jag avskyr när det är dammråttor äverallt och ofräscht, trivs inte alls då. Nu njuter jag av att sitta i soffan och se hur fint det är.

Mor och Jan åkte från Falkenberg vid 9 i morse, så de borde vara här vid 16-17 tiden. De brukar alltid stanna utmed vägen om de ser något som verkar intressant i stället för att åka raka vägen och stirra rakt fram. Det är ju så man ska resa egentligen, passa på att svänga av om något intressant dyker upp som man inte skulle få se annars.

Igår gjorde jag en supergod paj med ruccola, spenatblad, marinerade soltorkade tomater och vitlök. Mums vad gott det var!! Idag ska jag laga kyckling med balsamvinäger-sås och ugnsstekt potatis och morötter. Känner att jag måste ha ny inspiration, tycker alltid vi lagar samma mat om och om igen. Vill testa nya grejer, då blir det än mer en fröjd att äta. Så igår satt jag med näsan över kokböckerna och letade inspiration, det är så jäkla kul att testa på att laga "ny" mat.

Nu blev jag hungrig, ska nog börja med maten, Magnus får äta sen när han kommer hem.