Först vill jag säga TACK till ALLA som skrivit på min blogg, ringt, sms:at. Vilket fantastiskt stöd ni har varit och är fortfarande!

Hela världen är upp och ner just nu. Men jag kan lugna er med att jag fortfarande är gravid. Vaknade i natt men var inte så farligt kissnödig så jag höll mig och somnade om (ville spara till test nummer två;o) Klockan ringde 05:50, då blev jag lite nervös igen. För tänk om det inte syns något idag. Vi var på apoteket igår och köpte ett tvåpack Clearblue. Det gravtest jag fick med från kliniken ska visa ett streck om det är positivt, medan Clearblue visar det klassiska plusset. Har ingen bra realtion med Clearblue då jag tagit det så många gånger med resultatet, ett envist vitt fält utan tillstymmelse till något blått plus. Men, imorse pinkade jag på pinnen, la den sen plant som vanligt. Kunde inte låta bli att kolla direkt. Ta mig tusan, plusset framträdde snabbare än strecket i kontrollrutan som talar om att testet fungerar, haha. Så nog tusan är jag gravid minsann:o)

Men imorrn gör jag om det igen, för då är det riktiga testdagen!

Fick en fråga hur länge jag ska ta Progesteronet. Imorgon när jag ringer kliniken kommer de tala om för mig hur länge till jag ska ta det. Så jag bollar över frågan till Toksmula och Pia och om det är någon mer som läser och har erfarenhet av IVF. Hur länge fick ni ta Progesteron när ni testat positivt? Känns ju lite läskigt att sluta då det är det som  är så livsviktigt för embryot/fostret (vet inte ens vad det kallas i det här läget) Jag måste läsa på lite mer:o) Imorgon får jag även tid till första VUL för att se att allt ser bra ut därinne...

Men just nu är jag bara rusig av lycka!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har tänkt på alla era kommentare om att Lilla Stjärnan faktsikt vill bo kvar och att flera av er skulle tjuvtestat för länge sen om ni vore i mina kläder.

Vi kom hem vid 01:30 inatt efter att har varit på middag hos Magnus syster och spelat Wii som dårar. Innan dess fick vi upp vår platt-TV på väggen av Magnus pappa. Det blev ruskigt snyggt:o)

Gick upp vid 04:00 i morse och kissade, sen ringde klockan igen 06:00 då det var dags att ta Progesteron. Somnade om igen och vaknade vid 09:30. Då började jag fundera på det flera sagt och det jag själv tänkt. Ska jag testa tidigare eller ska jag vänta till tisdag? Till slut bestämde jag mig, vek undan täcket och klev upp. Kände efter om jag var kissnödig och smög in på toa. Tog fram mitt gravtest och stirrade på det en stund, sen kissade jag på den. La på "locket", la den plant på golvet och gick tillbaka till sovrummet och tittade ut genom fönstret under de tre minuter man ska vänta på att testet ska bli klart. Mitt hjärta slog, händerna var klibbiga av handsvett. När de tre minuterna gått (tittade på klockan ungefär 100 gånger) gick jag tillbaka mot badrummet, så som jag gjort så många gånger förut för att mötas av besvikelse. Det kändes som "Dead man walking"

Böjde mig ner över testet, såg ingenting och kände besvikelsen skölja över mig. Plockade upp testet i handen och DÅ såg jag det!!!! Ett svagt streck!!!

Gick in till Magnus och väckte honom, han sa att han spelade Wii fortfarande (drömde) Jag sa att jag inte kunnat hålla mig. Ok, sa han och lät först oroligt.

- Det är ett streck, men svagt....men det är ett streck.

Han tittade och såg det trots dunklet i det mörka sovrummet. Sen kramades vi och började gråta båda två, uppblandat med små hysteriska skratt.

Kära familj och vänner: Jag tror jag är gravid!!!!!!

Men vi ska åka och köpa två nya tester så jag kan ta ett i morgon bitti och på tisdag igen. Bara för att vara helt säker:o)

Har pratat med mamma, svärmor, mormor och moster. Sandra ringde också, så då berättade jag för henne med. Det är därför mitt blogginlägg kommer lite sent idag, har suttit i telefon:o)

Allt känns så overkligt. Tänk om det inte är sant, jag kanske bara hittar på. Det kanske är fel på just det testet jag tog. Strecket kanske är för svagt (har sprungit och tittat på det ungefär 5000 gånger för att se att det fortfarande är ett streck där).

Men jag har känt att det är annorlunda den här gången. Efter fyra års kamp så känner jag för första gången att det är något på gång.

Shit, nu börjar jag böla igen....snörvel.....haha.

Nu ska vi äta frukost.

Puss och kram alla ni som följer och stöttar oss!!!!!