Skumt väder ute. Var först till sjukgymnasten, det regnade rejält på vägen dit. Tränade i gymmet och därefter lite nålar i ryggen och min kära goda vän TENS som vibrerade mina muskler mjuka.

Hade över en timme kvar tills jag skulle vara på MVC, så jag knatade ut i SOLSKENET och vandrade Hornsgatan bort till en kul barnklädesbutik som jag hittat på nätet, Yorrik.

De har coola kläder med roliga tryck. Gillar att det finns i svart.

Kronan är mitt favorittryck, finns även i guld. Älskar mössan, en sån kommer införskaffas senare i naturvit ekologisk bomull men krona på.

Satt en stund i lilla parken på Mariatrorget och läste innan det var dags för MVC. Magnus kom inångandes strax innan det var dags att träffa vår rara barnmorska. Ställde massa frågor som jag för en gångs skull hade skrivit ner innan och fick en del utrett.

Tyvärr har mitt blodvärde sjunkit från 122 till 110:o( Men hon berättade att det alltid sjunker mellan vecka 20 till 30. Så hon tyckte återigen att jag borde prova äta Niferex som hon redan pratat om. Suck, ska ta en ikväll och hoppas jag inte får massa eländiga biverkningar. Men jag vet att jag måste. Inte för att det påverkar bebisen så länge värdet inte åker ner på 80 ungefär, vilket är ytterst ovanligt. Men för mitt välmående så måste jag få mitt värde att stiga.

Sen kom äntligen det roliga ögonblicket, lyssna på Stjärnans hjärtljud.

Det var så roligt för Stjärnan flyttade på sig hela tiden, så BM hade fullt sjå att jaga runt med ljudpinnen över magen för att vi skulle få lyssna. Men vi lyckades höra världens mest underbara ljud flera gånger, 146 slag i minuten.

Nästa besök är den 8 juli, då blir det en mer grundlig undersökning och då börjar även mätningen av magen. Den ska följa en normalkurva. Om magen ökar i omfång i lagom takt, vet man att bebisen också växer och mår prima därinne.

Hyrde en TENS-apparat fram till efter förlossningen. Så nu har jag en kär god vän hemma.....dygnet runt....när jag vill, yaaay! Ryggen börjar nämligen bli riktigt jobbgig nu. Mitt bäcken är helt bra genom akupunkturen. Men sjukgymnasten sa att mina problem med bröstrygen beror på magen som växer och trycker på åt alla håll. Sitta är rena döden, men står jag för länge får jag ont i fötterna. Vafan, jag får snart hyra en bår också som jag liggandes kan rulla runt på. Ser framför mig från Romartiden när alla låg ner och blev matade med vindruvor, så vill jag också ha det. Men jag byter gärna ut vindruvorna mot choklad, grillad kyckling, hamburgare, potatisgratäng, röda äpplen, ostmackor, glass med varm chokladsås, ugnsbakad lax, sushi.....ja listan kan göras lång.

Vill säga STORT GRATTIS till min underbara vän Jenny som precis blivit utexaminerad socionom.

Jag är så stolt över dig!!!

Puss & Kram!

Vi har varit vänner i ca 23 år!!!

Här är vi på den tiden det begav sig, på moster Britt-Ingers och

morbrors altan, Vattenfestivlen 1993. Uppklädda och klara att åka iväg.

(Notera våra svällande sidoluggar)

Några timmar senare var vi spontant utklädda till cowboy respektive

hippie ute på stans gator och torg.....damn va kul vi hade.

Magnus och jag håller på att göra en ny blogg åt mig på en annan adress. Är lite trött på bloggagratis av olika anledningar. Sitter nu och kopierar över alla inlägg från den här bloggen plus jobbar med designen. Inom en snar framtid kommer den förhoppningsvis vara klar. Kommer då länka härifrån naturligtvis, så ni i lugn och ro hinner lägga in min nya adress på era favoriter, hihi;o)

Antalet besökare har ökat lavinartat på min blogg, har gått från ca 500 till över 2000 besökare, per månad, hittills i år. Det glädjer mig att så många är intresserade av att läsa om min vardag med man, bulle i ugnen och massa annat. Jag hoppas att ni sen följer med till min nya blogg.

Idag ska jag till sjukgymnasten för att träna och få akupunktur. Sen direkt till MVC, möta upp Magnus, för att lyssna till Stjärnans underbara hjärtljud igen.

Magnus ringde för en stund sen till Microsoft-supporten. Jag satt brevid vid den andra datorn och surfade lite. Supporten sitter i utlandet så det är engelska som gäller. Magnus var tvungen att bokstavera sitt namn och ibland får man blackout och kommer inte på de rätta orden. Det började bra:

- M as in Mike, A as in Alpha.......osv. När han kom till U gjorde han en konstpaus, kom inte på något bra ord.

- Uranus sa jag, men bet av jävligt snabbt när jag kom på vad jag egetnligen sa (OBS! Uttalas snarlikt som your anus) Ni fattar....

Jag började kväva mig själv för att inte bryta ut i ett hysteriskt skrattanfall när jag kom på vad jag faktist tyckte han skulle säga till damen på supporten. Magnus knuffade bort mig från stolen samtidigt som han högröd försökte fortsätta prata normalt. Jag flydde ut på balkongen och brast ut i ett hejdlöst ljudligt gapskratt som sträckte sig ända bort till Älvsjö. Tårarna rann och jag torkade och fortsatte att skratta. Var tvungen att snabbt sätta mig på en av stolarna för att inte.....ja precis.....kissa på mig. Vågade inte gå in förrän efter ca 10 minuter och då var Magnus tack och lov klar med samtalet. Då kunde han äntligen brista ut i sitt skrattanfall.

Så nu sitter vi här och torkar tårarna och har båda förlängt våra liv med ca 25 år.

Igår kväll blev det film och glass. Efter att jag bloggat klart gick jag ut i köket för att hjälpa till. Magnus hade redan satt igång. Han drog fram en liten kastrull och började göra chokladsås. Han hade även köpt maränger. Jag skakade grädden. När det var dags att hälla upp chokladsåsen sa Magnus att han inte ville ha, han gjorde den till mig!! Söta han. Magnus är en kolasåskille, men jag trodde ändå han gjorde chokladsås till oss båda. Han tog liiiiite bara för att han ändå hade stått och vispat i kastrullen.

- Ska du inte ha mer, frågade jag som redan hade hällt på sås i min skål.

- Nä, ta mer eller så sparar vi resten.

- Hit med kastrullen, sa jag.

Sen hällde jag all resterande chokladsås i min skål. Glassen och grädden simmade i blank och fin chokladsås och Magnus började skratta som en galning så HAN nästan kissade på sig.

Och i vanlig ordning hann ju inte filmens första repliker svalna innan min skål var tom på rubbet.

Har suttit i vardagsrummet med öppen balkongdörr och gick nyss ut på balkongen och möts av den här synen.......fattar noll.

En buss som ställt sig på tvären över vägen och hindrar all trafik, visst är det intressant? Människor och bilister ser allmänt förvirrade ut....så även jag.

Fick en smärre chock när jag vaknade imorse. KLOCKAN VAR 10:00! Sov i över 10 timmar inatt (förutom en kisspaus kring 3-snåret) Gick upp och möttes av en bedårande morgon. Slängde upp balkongdörren och klev ut och blev alldeles pirrig av lycka. In i sovrummet för att ruska om min man, men han hade precis vaknat (tur för honom). Det blev frukost på balkongen och sen bestämde vi oss för att ta cyklarna och bege oss ut på picknick. Vi packade med oss äggmackor, sockerkaka, risifrutti, äpplen, juice och vatten. Mitt i all förberedelse nös jag kraftfullt i köket.

- Fan......*springer fort till toaletten*

Magnus skrattar.

Trosbyte och sen iväg.

Det är så härligt att cykla, det gick i ganska lugn takt då jag inte vill ta i för mycket, vilket jag är van att göra annars. Vi cyklade till en badplats vid Farsta och då började mitt blodsocker falla så det var bara att slänga ut filten och slita upp äggmackorna ögonaböj. Vi hade två äggmackor var. Mina var slukade innan Magnus hann ta första tuggan. Han frågade om jag ville ha en bit till.

- Nej älskling, det behövs inte. Du är ju också hungrig.

- Men du är nog mer hungrig. Han räckte fram en bit.

Svoop, så var den borta....

Så här glad är man efter några äggmackor och en halv sockerkaka.

- Älskling, titta in i kameran.

- Okej...

Vips är Magnus blick någon annanstans....kanske någon som solar topless eller kanske någon som slår frivloter i vattnet...vad vet jag?

Vi hade hamnat på en strand där det tydligen var tillåtet att grilla. Så vi var tillslut omringade av familjer med hundar och ungar som slängde fram sina nyinköpta engångsgrillar och brassade på stora köttbitar. Med risk för att antingen bli rökförgiftade alternativt lura till oss varsin portion under hot så bestämde vi oss för att åka vidare.

En annan sida av mig. Lägg märke till den päronformade bakdelen med matchande hjälm till. Det är mycket vuxen poäng på det. Men var tusan köper man magskyddet så Lilla Stjärnan kan vara trygg, med tanke på sin klumpiga mor.

Pappa Magnus på sin tjusiga cykel han fick i 30-års present förra året av sin fru, familj, släkt och vänner.

Vi cyklade genom Enskede och njöt av alla fina hus med tillhörande syrenbuskar som doftade så man nästan blev hypnotiserad. Vi blev tvungna att stanna och plocka lite.

Det blev en tur idag på sammanlagt över fyra timmar. Fan va ont i röven jag har nu.

Utslagen i varsin fåtölj efter vår superhärliga dag. Magnus pekar på tavlorna på väggen och säger att han skulle vilja byta ut dem mot familjebilder istället. Jag log...det är kärlek. På bordet står en tillbringare med våra nyplockade syrener som doftar vansinnigt gott.

Ringde våra mammor då det är mors dag idag. Jag hade skickat blombud till min mamma och hon hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen att hon blivit så glad att hon nästan började gråta. Men har man världens bästa mamma så är det smällar man får ta:o)

Utslagen med kn...rufs. Så blir det när man är vuxen och anväder cykelhjälm. Sötknoddens kläder ligger kvar på fåtöljen. De ska tvättas och strykas och läggas i Stjärnas första låda som mamsen förberett.

Det blev dusch för att får bort solkrämen och den härliga svetten som uppstått av cykelturen. Sen gjorde vi (läs Magnus) egna hamburgare med hemmagjord dressing. Sibylla - släng dig i väggen!

Så här mumsigt blev det. Vi högg in snabbare än ett däckbyte i formel 1.

Tills olyckan var framme. NEJ, jag har inte kissat på mig. Men jag råkade veva med handen för nära mitt citronvattenglas. Poff. Ja, det var bara till att byta kläder igen....inklusive trosor.

Nu blir det hyrfilm med glass, bär och vispad grädde.......megadreggel...

Oj vilken varm och skön dag det var igår. Åkte in till tekniska högskolan och spatserade runt en stund medan jag väntade på bussen. Det kom fram en tjej som ville ställa frågor för SL:s räkning om hur trafiken och informationen fungerde under Maratondagen. Pinsamt nog visste jag knappt att det var Maraton. Det roliga var att det visste inte hon heller innan hon fick uppdraget för dagen. 

Vid busshållplatsen stod en mamma med sin dotter som var ca 3-4 år. Dottern gallskrek konstant och var jäkligt arg. Väl inne på bussen och en timme framåt tills vi anlände till Rimbo, skrek den lilla flickan i princip konstant. Min största fundering var; hur orkar hon? Jag skulle tuppa av inom en halvtimme.

Tessan mötte upp vid bussen, hon behövde handla lite till rabarberpajen hon skulle baka. Jag såg noga till att hon inte glömde någon ingrediens till detta viktiga bak! Hemma hos Tessan förberedde vi inför anstormingen vid 18-tiden. Venessa och Mia med lille Anton kom bland de första. Det var så kul att se de båda igen. Venessa har jag inte sett på hundra år så det var riktigt kul. Jag hoppas få träffa dem snart igen. Jag får ta en tripp igen alternativt får de komma och hälsa på mig.

Sen kom fler trevliga människor som jag inte sett på länge. Vi fikade, tryckte i oss godis och babblade. Anton for runt och hittade på bus parallellt med att äta upp alla Tessans jordgubbar. En av hans favoritsysselsättningar var att släppa ner kakor i allas muggar och glas.

Vips var klockan dags för mig att åka hem. Jag fick ta en buss till trafikplats Söderhall för att där byta till Norrtäljebussen som går in till stan. Vi var ca 25 personer som stod och väntade. När bussen väl kom, 10 minuter försenat, så drog den bara förbi??! Utan att stanna och förklara, mer än att vi såg att det var mycket folk på den, men inte för full?! Då det bara går två bussar i timmen på lördagkvällar så blev det lite smått irritation bland alla. Jag stod bara och stirrade rakt fram och tänkte att det ordnar sig säkert. För Stjärnans skull ville jag inte brusa upp som jag skulle ha gjort i normala fall. Men en kvinna ledsnade och ringde SL, där hon fick veta att de kände till att bussen var full men att de inte hade några extrabussar att ta in. Så vi fick snällt stå och vänta på nästa buss som kom vid 21-tiden (också försenad) Då hade vi stått där rakt upp och ner i 45 minuter. Mina fötter var som blyklumpar av värk och ryggen ska vi inte ens prata om....

Klev på bussen och såg fram emot att få sätta mig och vila i lugn och ro. Jaha, då sitter det så klart ett gäng medelålders karlar - stenpackade och vrålar:

- ÖÖÖÖÖHHHHH.....FINNS DET NÅGRA HAMMARBYARE PÅ BUSSEN.....ÖÖÖÖÖHHHH....

Suck!

Satte mig så långt bak jag kunde då även spritångorna låg som ett grått täcke i bussen. Varför blir fulla människor så hörselskadade? Ju fullare, desto högre skriker dem. Tillslut kunde jag inte annat än småle. På väg till Rimbo, gallskrikande liten sötnos. På väg hem, gallskrikande, inte så sötnosiga.

Det tog ca två och en halvtimme att ta sig hem dörr till dörr, haha. Magnus kom och mötte mig vid T-banan, zoombiegång hem till lägenheten. Lite yoghurt med linfrön framför Treminator på någon av kanalerna, sen ZZZZZZZZZZ.......