Mamma

10 juni 2009 20:30

HURRA!!!! Du är tillbaka, fast det visste jag ju i och för sig, att du alltid kommer tillbaka från dina "svackor";o))
Det är bara att bryta ihop och gå vidare,som Mark Levengoods mormor sa.

Tusen pussar & kramar till dig, Magnus och den lilla Stjärnan.

Jenny

10 juni 2009 20:32

Hej !
Tack åter igen.
Jag är lite lugnare nu men jag har fått värk i magen och det har kommit lite sekret, slemmigt (förlåt för detaljen) men jag ska prata med läkaren och hoppas på det bästa =)
Det är nu det börjar bli påfrestande, man går igenom så mycket och då vill man inte bli tvungen att avbryta, det kan nog bara vi förstå, eller hur?
Kram och kul att du fortsätter blogga, det gör du rätt i eftersom du är bra på det =)

Maja

10 juni 2009 20:47

Yay, du är tillbaka!

Ellis

10 juni 2009 21:01

Vad roligt att Du är tillbaka!

Livet är för kort för att man ska ödsla tid på idioter och energitjuvar.

Kramar till Er alla tre

Moster

10 juni 2009 21:25

Vad roligt att du är tillbaka.
Jag håller med föregående talare....slösa inte tid och energi på människor som bara gör en olycklig.
Ta hand om varann.
Många kramar till er alla tre.
Moster//

jarven

10 juni 2009 22:22

Är glad att du bestämde dig för att fortsätta blogga och för att du kan ta till dig allt det fina som du får läsa och höra! Du (och Magnus) är värd att få må bra och bara få njuta av den här tiden med Lilla Stjärnan i din mage! Trist att det händer saker som gör att du känner att du inte skulle vara värd det... Tack och lov att du är en stark person som kan ta dig ur sådana svackor.. och tack och lov att du har Magnus vid din sida som vet vad du behöver och när du behöver det!
Älskar dig vännen!

Ser fram emot den nya bloggen :-)

Kramar till er tre!

Annelie

11 juni 2009 09:43

Vad roligt att du vill fortsätta skriva!
Det är en sån fröjd att läsa om dina upplevelser och dina funderingar och tankar.
Tror det är bra för andra som har svårt att skaffa barn att kunna relatera och känna igen sig i det du skriver. Att dom kan känna att dom inte är ensamma om sin oro, rädsla och den sorg det kan innebära att gå igenom det ni går igenom just nu.
Jag personligen har ju inte haft svårt att få barn. Men när jag var 20 år inträffade något som gjorde att min läkare sa att jag nog inte skulle hoppas allt för mycket på att kunna få barn... någonsin.
20 år och hela livet framför mig. Jag som hade hoppats på en stor familj.
Jag minns jag åkte hem gråtandes. Jag kände mig så trasig och ovärdig.
Men tänk... Jag hade tur, eller nått. För nu sitter jag här med tre jättefina söner som är mitt absoluta allt på denna jord!
Vi hade tur, barnens far och jag. Men jag är fullt medveten om att alla inte har den turen.
Men smärtan och oron hann jag känna av. Ändå är det förmodligen långt ifrån den smärta och sorg många får bära under väldigt många år av barnlöshet.
Jag är så otroligt glad för din och Magnus skull, att det gått så himla bra för er!
Jag är glad för en av mina vänners skull med, som gått igenom i stort sett samma procedur som er. Dom har nu en helt underbar liten son på snart 2 år! :)
Just nu genomgår dom en ny tuff väntan. Dom vill så gärna ha ett syskon till sin son.
Än så länge verkar det lovande. I alla fall var de det sista jag hörde.

Önskar även jag att jag kunde krama om dig riktigt ordentligt! Du är gravid! Du och din man väntar ert första barn! Lilla Stjärna boffar och gör sig påmind om sin existens där inne!
Njut av alla boffar! Snart har du en fot inkilad mellan revbenen. Det är inte lika mysigt. ;) ..hihihi..

Kram och sköt om dig nu! :)

Britt-Inger

11 juni 2009 09:59

Det är sån kämparglöd i dej och Magnus - finner inga ord kramar till er 3./Britt-Inger

Mia

11 juni 2009 10:19

Skönt att du vill fortsätta blogga, det är väl bara ta en paus när du känner att det behövs. Det är ju för din skull du gör det.

Kram

pia

11 juni 2009 10:37

Gott att höra att du fortsätter att blogga! Som du märker är vi många som följer dig och vill dig väl!

kram!
/Pia

Jeanette

11 juni 2009 11:51

Ja bra beslut Du betyder mycke för många gumman Kram B moster

pärla

11 juni 2009 16:04

Hurra för dig! Sköt om dig!Kram!

Ulrika

11 juni 2009 22:11

Så glad att se att du har skrivit nya inlägg efter "Ledsen"!!!
När jag får tunga perioder försöker jag att tänka: Vad är problemet? Var i ligger problemet? Är det något jag kan påverka?
Kan jag inte göra något åt problemet får man försöka att "ta bort" problemet!!!
Lättare sagt än gjort!!!
Skönt att du är "tillbaka"!!!
Kram!