Magnus jobbar hemifrån idag, han har under ett par kvällar och in på nattkröken jobbat med att koda min nya blogg, så jag tänkte överaska honom med att baka hans favoritkakor. För det ska ni veta, om ni någongång vill fjäska för min man eller bara bli kompis med honom - baka kolakakor - och han är din vän för livet.

Till saken hör att jag har a l d r i g bakat småkakor någongång i hela mitt liv. Endast mjuka kakor, bullar, kladdkakor mm. Så nu jäklar gällde det. Direkt efter maten satte sig Magnus i arbetsrummet igen, jag letade febrilt efter min mormors systers recept på kolakakor men utan resultat. Googlade och tog första bästa i stället. Okej, blanda alla ingredienser i en skål.....men ska det vara så här kladdigt? Det gick inte att forma degen alls...lite mera mjöl. Båda händerna fulla med kladd, hmm, hur ska jag hälla i mer mjöl utan att kladda ner hela påsen? Det blev en invecklad historia och jag kämpade febrilt för att inte bryta ut i hysteriskt skrattanfall, önskar nästan att någon filmat. Kladdade ut några sorts korvar på en plåt och in i ugnen.

Ser ut som brödlimpor, ska säkert inte se ut så här, men det blir nog bra. Satt och stirrade in i ugnen, öppnade och kände ibland. Hur i hela friden ska jag veta när de är klara? Chansade lite och tog ut dem efter ca 10 minuter.

HA! Inte så pjåkigt va? Det var som att skära direkt i smör. Blev lite nervös om de verkligen skulle lyckas stelna till hårda kakor. Ut på balkongen med dem. Innan dess hade naturligtvis den fantastiska aromen nått Magnus näsa i arbetsrummet. Hörde hans steg i hallen, jag ut och pekade:

- Gå in på ditt rum!

- Vad göööör du.....det är något som luktar vääääldigt gott, log han.

- Du får se sen.

När de svalnat fick han komma ut på balkongen och det var så sött att se hans ögon förstoras av glädje vid synen av hans nybakade favoritkakor. Visserligen kände han på sig att det var kolakakor på doften men han visste inte säkert. Ungefär hälften gick väl åt, resten la jag på ett fat, stolt som en tupp. Vill även tillägga att kakorna smakar fantastiskt gott:o)

Då var det som sagt "bara" köket kvar.......

Matlagning och bakning ger ofta ett lite rörigt resultat...

Men med lite arbetsglädje så säger det bara "poff"....fint igen.

Åh, vad ni tänker att den där Jenny, hon lägger minsann upp intressanta bilder på sin blogg. Före- och efterbilder på sitt kök....hmm....hon har nog inte mycket att göra på dagarna.