Pia

20 februari 2009 17:39

Varma kramar!

Toksmula

20 februari 2009 18:07

Men va? Oj... Verkligen deras förlust. För du verkar trivas bra på jobbet?! Ibland tar livet nya vägar (som kanske för stunden känns som omvägar), och det kommer säkerligen nåt bra ur detta också. Du verkar vara en väldigt driven och engagerad tjej! Allt löser sig till slut. Se bara på mig och min karl. Kanske inte de bästa förutsättningarna, men vi har varandra och det är huvudsaken. En stor kram vill jag ge dig (men du är så långt bort). Gråt en massa, bryt ihop och låt de som finns nära trösta dig. Tiderna förändras, oftast till det bättre. Kramis!

jarven

20 februari 2009 18:19

VAD!!!! Nämen... Jag är också chockad!
Gumman, så trist att höra... Fan också!!
Kan bara säga som Toksmula här ovanför att det säkert kommer något bra ut av det här.
Hoppas verkligen det.
Hälsa familjen och be dom ge dig en stor varm kram från mig!
*Kramar om*

Ellen

21 februari 2009 12:55

Tråkigt att höra..verkligen...

Som om du inte har nog med allt annat..så händer det här....vet inte vad ja ska säga för att få dig må bättre??

Kankse att ja finns här om du vill prata...
även om vi inte känner varandra så bryr ja mig om dig o vad som händer i ditt liv..

Ja beklagar verkligen det som hände o ja hoppas att det kommer att ordna sig för dig tids nog...

Så ta den tid du behöver...gråt ut...skrik..
sparka bort din ilska eller vad nu som kan kännas bäst...

Tänker på dig....

*kramar om dig*

Anna T

21 februari 2009 13:42

Jag är ledsen!!
Men du lär ju få bra referenser om chefen säger så om dig. Och med din personlighet kan det inte gå annat än bra!
Se det som en vila nu så du kan lägga all fokus på barnet sen brukar resten lösa sig!
Kramar A

Sara w

21 februari 2009 15:05

Lilla vännen vad är det som händer, du som är så otroligt driven och härlig människa. De begår verligen ett stort misstag. Finns här om du vill prata, du kommer säkert att hitta något annat snart. Nu en tid framöver kan du passa på att bara ta hand om dig själv, Magnus och stjärnan, tills du hittar något nytt:) kram på dig vännen

sandra

21 februari 2009 17:52

Hej gumman!
Du är en underbar person och det är verkligen deras förlust, men jag förstår att du tycker det är jobbigt. Va bra att du är med familjen, många kramar till dig från mig.

Alexandra

21 februari 2009 18:42

Men shit, vilken chock!! Förstår att du är uppriven, vem skulle inte vara det... :( Vet inte vad jag ska säga som kan göra det hela lättare, just för tillfället så hjälper nog inget iaf. :( Gråt ur dig, var arg! Men du VET ju hur bra du är, hur bra du arbetar och jag tror du kommer fixa ett nytt jobb fortare än du trodde var möjligt! Stor kram!

Jeanette

22 februari 2009 10:38

Tokigt de kan bli gumman Hälsa din man mycke från moster

Ulrika

22 februari 2009 18:26

Usch vad tråkigt! Varför just nu när allt är så bra för er; gravid! I de tuffaste stunderna; ett råd från mig: hitta en lugn plats, sitt eller ligg och lägg dina händer på "Stjärnan" och tänk positiva tankar och lägg all positiv kraft på Stjärnan och ALLT runt omkring denna underbara varelse... Jag tror du får hjälp från din man! Varma positiva kramar!

Ellen

23 februari 2009 09:13

Hej!

Hur är det med dig?

Hoppas att allt är under kontroll...det var några dagar sen du skrev så...men ja vet att du har en hel del o tänka på...

Ta den tid du behöver....

Bamsekram

svägerskan

23 februari 2009 13:09

Jag tycker att det luktar diskriminering. Varför annars erbjuda dig vara kvar till 50% under några månader? Då är de ju inte missnöjda med dig. Inte alls. Mycket dåligt av din arbetsgivare tycker jag.
Många kramar