Nu har jag varit borta hela dagen igen. Tog fram min racercykel och hojade till min vän Ullis (hon som höll min hand när jag tog mina första blodprov under utredningen). Det är lite mer än 5 km mellan oss. Det gick bra, solen sken och jag stånkade på. Finalen på turen blev det jag kallar mördarbacken. Ullis bor på en hög höjd och lagom när jag kom fram till....ja just det...mördarbacken, var mina krafter alldeles slut. Tog tvärstopp. Stannade och tog av mig munkjackan, av med hjälmen....flås, flås. Promenerade ungefär i samma hastighet som en halt snigel. Väl uppe ringer Ullis och undrar vart jag är, varpå jag flåsade i örat på henne att jag är framme och letar parkering i form av en stolpe. Hon kom ut, fick ta min cykel och parkera den åt mig. Jag var trött och grinig, men det gick över ganska snabbt. Vi känner varandra så väl, så det är så skönt att verkligen kunna vara sig själv och veta att den andra inte tar illa upp.

När jag skulle låsa cykeln satte jag endast bygeln runt ramen på cykeln.

- Men gumman, nu har du ju inte låst cykeln, du har bara satt låset runt ramen, sa Ullis. Du är nog lite trött och vimsig nu.

Då sprack den griniga bubblan och jag började skratta, jäkla pucko, jag trodde jag låste cykeln genom att.....inte låsa den, hahaha.

Väl inne svepte jag ett glas vatten och sen slet jag av mig strumporna och slängde mig på soffan. Helst hade jag velat ta av mig rubbet. Ullis sa att det är lite kyligt idag trots solen. Hahahaha, sa jag, som snarare känner mig som en braskamin:o) Vi pratade länge och massor. Stjärnan boffade tillslut vilket var härligt, var lite rädd att stackarn tuppat av därinne efter mammas mastodonttur. Vi skulle ner och handla lite till lunchen, men Ullis som känner mig både utan och innan sa att för att undvika blodsockerfall får jag nog ta en banan först. Gulle dig. (Mina blodsockerfall är vanligt förekommande oavsett graviditet eller ej)

Det blev färsk lax med färskpotatis, sallad och gräddfil. Tokgott så in i bomben var det.

Här står köksmästaren och brer tjockt lager pesto över laxen medan jag plåtar och dregglar.

Till efterrätt blev det vaniljglass, bär och vispad grädde. Suck, vad ska jag säga. Himmel och pannkaka vad jag åt.

Här ligger jag som en utslagen hjälte på soffan PROPPMÄTT!

Det var så roligt att ses igen, vi har alltid så mycket att prata om och vi ventilerar alltid så bra med varandra. Tillslut satt vi och gäspade ikapp och jag hade allvarliga funderingar på att ringa en taxi. Men jag lyckades komma upp på hojen igen och kände mig ändå ovanligt pigg på hemvägen. Mördarbacken blev ju nu sonika en lyxig nerförsbacke, vilket jag tackade för.

Nu är jag hemma, tårna krampade och spretade åt alla håll. Ska nog ta kort nästa gång så får ni se hur knasigt det kan se ut. Magnus tycker det är hur kul som helst när jag får det för han har aldrig hört talas om kramp i tårna. Jösses, det trodde jag alla hade.

 

Jeanette

17 juni 2009 18:48

Hej hej Nej de har jag alltid kramp kram på er Jeanette

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu fungerar bloglovin för min nya blogg: www.barnlangtan.se Så ni som prenumerar kan nu lägga in den nya istället.   Detta blir mitt allra sista inlägg på bloggagratis.   Välkommen att fortsätta följa mig och min blivande familj på nya bloggen! ...

Nu finns ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns tre nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se   Alldeles snart kommer du som prenumerar kunna göra det från min nya blogg istället. Den ska bara verifieras av Bloglovin, osäker på hur lång tid det tar. ...

Nu finns två nya inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...

Nu har jag skrivit ett nytt inlägg på min nya blogg: www.barnlangtan.se ...