Så här kan man se på saken att ha jobb respektive vara arbetslös, pest eller kolera;o) Med en av mina absoluta favoriter Johan Glans. Vansinnigt kul!!!

När jag kom till läkaren och satt i väntrummet fick jag ett infall att ringa Magnus och be honom infinna sig inom 10 minuter. Kände mig lite skraj. Men sen sa jag åt mig själv att sluta larva mig.

Kollade läkarens visitkort igen för att se vad hon hette. Då såg jag att hon är specialiserad på tumörsjukdomar. Hey, vilket flax att det var just den läkaren jag fick. Blev lite lugnare då.

Vi gick in i ett rum med en brits mitt på golvet med en stor lampa rakt ovanför. Jag tog av mig allt på överkroppen. Hon sa att vi börjar med den på ryggen. Fick ligga på sidan. Hon var så rar och lugn. Fick bedövningsspruta och det tog ett tag innan hon drog ut sprutan igen. Det gjorde inte så ont men ett fruktansvärt obehag sköljde över mig så jag blev alldeles sjöblöt över hela kroppen (precis som första gången jag fick akupunktur). Kände att jag ville slänga upp alla fönster i rummet för att få frisk luft. Hon påminde mig om att andas.....bra;o). Sen hörde jag hur det lät som en sax, hon klippte av den och tejpade. Klart. Hon gav mig ett glas vatten för det tyckte hon att jag behövde:o)

La mig på rygg och det var dags att ta bort den på bröstet. Frågade om det möjligen fanns en radio i rummet. Absolut, sa hon och satte på en av alla musikkanaler. Det hjälpte som avledning att lyssna på skvalmusik. Jag kan säga att det är INTE skönt att få en nål in i patten. Kände obehaget igen och hade garanterat tuppat av om jag skulle ha rest mig upp. Jag blundade hela tiden, hon gjorde sin grej. Klart. Phu, då var det bara en kvar, den på magen. Den sprutan gjorde ondast av alla tre men jag kände inget obehag, började visst bli van, hehe. Sen skrapade hon bort den som hon sa. Jag kände hur det drog och slet, huga. Hon frågade om jag var ok. Ja, pep jag. Ville bara att det skulle bli klart. Sammanlagt låg jag där i 25 minuter. Hon tejpade alla, behövde inte sys. De kommer läkas som skrubbsår. Den som satt på ryggen skickar hon inte in på analys, den var helt ytlig och garanterat ofarlig. De andra två skickar hon in. Den på magen var djup, så en del är kvar. Hon sa att OM den skulle behövas ta bort helt måste man skära bort den. Analyssvaren kommer om ca en månad. Hon visade sådan förståelse över att jag tyckte det var lite läskigt trots min aktningsvärda ålder och behandlade mig med respekt. Hurra för min hjältinna till läkare.

Sen frågade hon om jag ville se dem. Det ville jag. Den som satt på ryggen såg ut som ett russin. Det var lite kul att se den från ett annat perspektiv. De andra låg i varsin behållare i någon vätska så de syntes inte så mycket.

Hon sa att jag skulle sitta en stund i väntrummet innan jag gick. Jag satt där och åt min medhavda banan och drack vatten och kände enorm tacksamhet och lycka över att jag gjort detta nu.

Jaha, om två timmar drar jag på min stora operation (lägg märke till mitt försök till ironi). Jag är tacksam för gårdagens tokskrattanfall (tack mamma), det var precis vad jag behövde efter flera dagars oro angående dessa jäkla leverfläckar.

Men jag tänker så här. Om jag har klarat av att sticka hål på slidväggen och suga ut ägg, TVÅ GÅNGER, under morfin- och valiumrus, så borde jag utan problem klara att karva bort lite leverfläckar under lokalbedövning. Men jag är alltid orolig och nervös när jag ska göra något för första gången som jag tycker verkar otäckt. Allt som handlar om att sticka hål, in och joxa med min kropp är fan läskigt. Minns när jag hade halsböld 1993, min mor följde med till doktorn tre dagar före julafton för att punktera den. Mamma hade blåmärken i armen efteråt för att jag kramat den så hårt. Men jag gjorde det, tom två dagar i rad. Så när man väl gjort eländet går oftast skräcknivån ner från 10 till 5 i alla fall. Men en sak som jag aldrig kommer göra om igen är gastroskopi. Fy fan, det gjorde jag 1995 och det var det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. Svälja en slangjävel som de först påstår inte är så tjock. Tjena, den var gigantisk i mina ögon. Men i framtiden ska man visst kunna svälja en tablett som kommer filma tarmarna istället. Finns ju så klart en anledning att de forskar fram alternativ till vidriga behandlingar.

Ojsan, det blev visst pensinärsvarning på det här inlägget, endast prat om sjukdomar;o) Beror nog på att jag är lite nervös. Fingrarna glider över tagentbordet utan att jag har koll på vad som ska stå i nästa mening.

Men jag slutar nu så jag inte börjar gå in på när jag tog en kortisonspruta för några år sen och svimmade i armarna på sjuksköterskan...;o)

Mina tankar går till den fantastiska Sabina. Hennes kamp är över. Imorse somnade hon in för gott. Jag är så ledsen och sitter här och gråter. Tänk att en människa jag aldrig träffat kan få mig att känna så starkt. Hon har verkligen påverkat mig positivt på många sätt genom sin kamp och att värdera vardagens små mirakel. Tänker på hennes barn och familj, de har tuff tid framför sig men Sabina hade så klart ordnat och förberett för den här dagen. Allt kommer att ordna sig men sorgen är stor nu.

Bilden visar så som Sabina säkert vill bli ihågkommen, som en stark och frisk tjej som har hela livet framför sig.

Bilen är på verkstaden nu. De ringer senare idag och berättar vad som måste göras. Hoppas det inte blir för dyrt. Tur att vi har pengar sparade på både ett buffertkonto och ett sparkonto. Det är det som gör att vi kan ta oförutsedda utgifter utan att behöva leva på havregrynsgröt.

Har kollat upp bilmäklare på nätet som jag ska kontakta sen när vår bil är frisk igen. Jag orkar verkligen inte med en säljprocess, det är så vansinnigt tråkigt. Om någon kan göra det åt oss för en slant, så var så god. Vi vet vad vi minst vill ha för bilen. De pengarna blir sen kontantinsats för en ny bil, så blir det lite mindre lån. Det är tur att billån är så pass förmånliga ändå om man jämför med det förpestade studielånet tex.

Om några timmar ska jag iväg på ryggskolan. Vet inte riktigt vad vi ska göra men det ska bli intressant att se. Det är en sjukgymnast från Söderkliniken som ska hålla i den så det kommer nog vara mycket bra. Skönt att komma ut i det fantastiska vädret också, jag blir alldeles nipprig av lycka när solen strålar och termometern är på plussidan. Önskar att allt med bilar och oroande leverfläckar vore över så jag kunde njuta 100 %. Jag är ju sån som person att jag inte kan ge fasen i att grubbla så förbannat över saker som bekymrar mig.

Pratade med moster för en stund sen, fick ventilera lite oro. De ska titta på en ny lägenhet idag, så imorrn skulle vi höras igen för jag är så nyfiken om den är något att ha.

I morse var jag på MVC och träffade en jätterar läkare. Hon svarade på alla mina frågor och nu känner jag mig lugn gällande allergimediciner, fistabletter och rosa oxfile. Vi pratade även om mina leverfläckar som jag vill att någon kollar upp. En husläkare kollade på dem för två år sen och henne fick jag noll förtroende för, hon hade ingen koll. Men min läkare idag sa att hon tyckte en av dem borde tas bort och att jag skulle ta hissen upp två våningar, där två läkarmottagningar ligger och be om hjälp. Det är bra att ta bort innan magen börjar växa, för en av fläckarna är strax ovanför magen. Så det gjorde jag. Fick en tid inbokad till den 9 april på självaste skärtorsdagen. Då kommer en läkare titta och bedömma alla mina fläckar och sen blir det ny tid för att ta bort en eller flera. Känns bra att ÄNTLIGEN få det gjort. Jag ska inte sticka under stol med att jag blivit mer orolig sen jag börjat läsa om Sabinas kamp.

Är det någon av er läsare som tagit bort leverfläckar som kan lugna mig eller nåt. Jag är ju även nervös för själva ingreppet, avskyr sånt där. Men kommer naturligtvis göra det om det är nödvändigt.

Efter läkarbesök tog jag vägen förbi Samiras underkläder på Götgatan och köpte en av mina favorit BH-ar. Stans bästa underklädesaffär, proffsig och kunnig personal och underbara underkläder. Sen vidare Götgatan mot Skanstull till hälsokosten där jag köpte Aloe vera och linfrön. Det är sprudlande vårväder och jag njöt av promenaden medan jag kisade mot solen.

Nu har jag varit hemma några timmar och ätit mat och vilat lite. Min mobil ringde och jag blev så glad när jag hörde vem det var. Min sommarmamma som jag var hos när jag var liten. Vi har fortfarande kontakt men hörs inte så ofta. Men det är alltid roligt när vi väl gör det:o) Hon är även en trogen läsare av min blogg:o)

Vill även flika in att jag har läst bakåt lite i min blogg och sett flera kommentarer från nya läsare som uppskattar min blogg, både gällande min graviditet och mina filmtips. Jag blir så glad av att läsa det. Tack alla ni! Kom gärna och hälsa på igen:o) Ni som har bloggar kommer jag kika in hos och läsa så fort jag hinner.

Imorgon ska jag lämna in den förbenade bilen till verkstaden och sen på eftermiddagen ska jag till MVC igen för att gå på ryggskola för gravida. Det ska bli intressant, har ju emellanåt problem med ryggen. Och det lär nog inte bli bättre ju tyngre jag blir;o).

Beroende på vad bilen får för diagnos så kommer vi till helgen börja titta på ny bil, åker till Toyota i Skärholmen. Sen blir det projekt "sälja bilen". Den är alldeles för liten för det som komma skall. Och på vägen hem flyger vi in på NetonNet och köper den efterlängtande kameran!!!

Det är så ljuvligt att få må bra. Magen är på topp igen och jag är så tacksam. Jag resonerar enligt det österländska tänkandet, mår magen bra - mår själen bra. Efter frukosten i morse tog vi på oss träningskläderna, Magnus sprang och jag promenerade. Det var härligt då jag varit så still i ett par dagar (förutom städröjet), hela systemet kommer igång med motion. Jag är ju så van att träna flera gånger i veckan och vill fortfarande hålla mig sund och stark. 

Det blev inget kameraköp idag heller. Bilen verkar krångla igen, indikerar motrofel. Jag får ringa verkstaden imorrn och lämna in det igen. Vi ska börja kolla på ny bil, behöver ändå större nu i och med tillökningen i familjen:o)

Idag blev det värsta lyxmiddagen, Magnus kom hem med en grymt fin ekologisk oxfile igår. Så det blev helstekt oxfile med potatisgratäng och mumsig sås med sallad. Jag var ju så klart tvungen att googla för att se om jag får äta lite rosa kött. Livsmedelverket skriver på sin hemsida att listeriabakterien är sällsynt i nötkött och att den ändå dör vid 65 grader. Vi värmde den till 70 grader och det blev perfekt. Vi njöt som tusan av maten, rena himmelriket. Det var så mört så det var som att skära i smör. Magnus ser redan fram emot morgondagen på jobbet att få äta medhavd oxfile till lunch:o) 

Imorgon ska jag till MVC igen och träffa en läkare. Det ser jag fram emot. Vi kommer prata om allergimediciner och jag ska även fråga lite andra saker. Bra för mina nojerier att få prata med en läkare som är inriktad på just gravida kvinnor. Är i vecka 11 nu och det känns fantastiskt. När jag var ute och gick idag fick jag plötsligt en inre syn hur jag håller min bebis i famnen och drar in doften, tårarna vällde direkt fram ur mina ögon. Har så starka känslor att jag inte klarar att tänka dem fullt ut utan att börja gråta, men på ett positivt sätt så klart. Det liksom ilar i hela magen samtidigt - lycka!

Nu har även vardagsrummet fått sig en omgång av min städmani. Jädrar va trevligt det känns när det är nystädat. Resten av helgen kommer ägnas åt köket, gästrummet och hallen. Har flyttat runt en del krukväxter också, tänk vad det gör mycket av att barfa flytta på blommor och lite småprylar. Nu vill jag även ha nya gardiner i vardagsrummet upptäckte jag. Får se om jag kan muta min man att vi tar en liiiten runda på Ikea imorrn (inte hans favoritställe). Imorgon ska vi ändå iväg och köpa en kamera. Äntligen har vi bestämt oss för vilken vi vill ha. En Nikon Coolpix S600 (den du rekomenderade Sara:o) Vi har jämfört och jämfört och nu för 10 minuter sen bestämde vi oss för den.

Idag ringde min kära mor från Barcelona, de satt ute och mös i det fina och varma vädret. Jo jag tackar, här yr den förbannade snön ner. Usch vad trött jag är på den. Men det var roligt att höra från mor:o) Och våren kommer nog snart, det gör den ju alltid:o)

Jaha, då var det dags för Lets Dance final. Jag tycker det är så jäkla trist att Morgan röstades ut förra veckan. Han var bäst tycker jag.

Mitt illamående spökar igen nu på kvällskvisten. Försökte med gurka, det hjälpte en stund, men nu åkte mina sea-band på och äntligen lättade det. Gick runt här och ulkade som en idisslande kossa.

Ha en trevlig helg alla underbara människor, jag skriver mer i helgen.

Tjo flöjt i blåbärsskogen.