Idag blev jag uppsagd på jobbet pga dåliga tider. Kom som en jävla kalldusch. Min chef är ledsen, han gillar mig, men det var beslut från ledningen.  Orkar inte skriva mer, måste smälta allt. Ska dra ner rullgardinen och bara vara med familjen och gråta ut all jävla skit.

Fick en kommentar av en tjej som skrev att det var synd att det inte går att kontakta mig privat. Jag vet inte om det är fler som känner så. Tänkte med det här inlägget säga: Skriv en kommentar på detta inlägg, så ändrar jag till att jag måste godkänna kommentarerna. Då kan ni skriva era mailadresser så noterar jag dem och sen raderar jag era kommentarer så ingen ser era adresser. Sen mailar jag er min mailadress.

Det känns alltid lika roligt när nya skriver till mig som är i samma situation, vi kan hjälpa och stötta varandra då vi vet exakt vad den andra går igenom. Blir glad när jag får höra att min blogg hjälper andra. Så ni som vill prata mer privat, hör av er. Det är viktigt att kunna ventilera allt det här då det är så många känslor som svallar. Ingen ska känna sig ensam i sin kamp att få barn.

Kram Jenny

Magnus sa precis ute i köket:

- Det viktigaste just nu är du, jag och Lilla Stjärnan.

Han har rätt, jag håller med. Jag kommer göra allt för att lilla livet som växer i mig ska må bra och få det som behövs. Mår bättre nu, har varit ett par jobbiga dagar. Ett av mina problem är att jag så lätt tar åt mig, suger i mig negativa energier. Idag på jobbet kände jag en hetta i ansiktet, gick och kollade i spegeln och såg att jag hade fått stressutslag på ena kinden. Då satte jag ner foten för mig själv, nu får det vara nog. Befinner ju mig i ett av de mest fantastiska tillstånden jag kan tänka mig, nytt liv växer i min kropp. Då borde jag väl gå runt i ett rosa lyckorus. Men för mig är det fortfarande overkligt, räknar ner till tisdag då jag får se med egna ögon. Måste se till att ha harmoni och balans, vara rädd om mig och min lilla familj vilket är prio ett i mitt liv! Vi har kämpat hårt för det i fyra år.

Idag kom Rebecca förbi spontant till mitt jobb, hon hade jobbat natt på Astrid Lindgrens barnsjukhus och inte sovit sen igår. Ändå fräsch som en jävla nyponros (puss sötnos;o) Hon hade med sig hjärtformade chokladtryfflar till mig, vi satt i soffan i receptionen och pratade en stund innan jag var tvungen att jobba igen.

Kom ju inte till jobbet förrän vid lunch idag, åkte med mamma till Tekniska högskolan på förmiddagen. Hon skulle ta bussen till dunderförkylda lillasyster i Norrtälje. Men jag hann med allt jag skulle göra idag ändå och lite till.

Sen bar det av till akupunkturen, Ipoden på, svärmade iväg i skön musik som får mig att må bra. Sen gjorde akupunkturen sitt, mådde som en prinsessa när jag flummigt åkte hem.

Som sagt, jag mår bättre och måste verkligen fokusera på "må-bra-saker" nu. Tack för era kommentarer, var inte oroliga. Allt kommer bli bra.

Mår inte bra just nu, känner mig ledsen och nedstämd. Har nära till gråten. Det är mycker som tär på mig just nu och jag känner att jag inte riktigt kan skriva om det öppet. Men är rädd att vissa saker ska påverka min Lilla Stjärna. Behöver lugn och ro i en kravlös omgivning känner jag. Är helt tömd på energi just nu. Matt och orkeslös på grund av psykisk utmattning. Vill bara åka hem.

Magnus och jag har det bra på flera sätt. Bland annat har vi så händiga föräldrar. Igår kom Mor och Jan till storstaden. Vår tvättmaskin som är trasig fixade Jan på 10 minuter!! Så idag har Magnus bokat av reparatören som skulle komma imorgon och ta minst 700 kr i betalning:o)

Mamma sa igår att hon tänkte baka bröd åt oss idag. Så medan vi jobbar idag bakar mor bröd som är klart tills vi kommer hem, vilken LYX! När man äter mammas bröd vill man inte äta det som säljs i affären, det är en enorm skillnad i fluffighet och smak. Hon är världsbäst på att baka gott bröd.

Skulle egentligen på akupunktur idag men bokade om till imorgon så jag inte kommer hem så sent idag. Vill inte missa dyrbar tid med mor då vi ses så sällan. Dr Ma var så gullig och frågade direkt hur jag mår, om jag känner något osv. Jag har ju liiiiite noja över att något ska gå galet, men det är nog helt normalt. Känner att jag har lite svårt att ta till mig att jag faktiskt är gravid. Vågar inte släppa helt på känslorna förrän mitt första VUL är avklarat. DÅ kommer jag kunna tro på det som faktiskt hänt, det vi kämpat för så länge. Tänk att komma dit och det är tomt....att jag bara inbillat mig alltihopa (obs, att bli knäpp ingår tydligen)

Igår innan mor och Jan anlände och Magnus var iväg med sina vänner, satt jag i soffan med min Ipod. Lilla Stjärnan och jag lyssnade på musik tillsammans. Jag blundade och sjöng med och smekte med handen över magen. Blev väldigt känslosam och fick vid några tillfällen tårar i ögonen. Vardagen lunkar ju på som vanligt, jag gör det jag alltid gör, lagar mat, tittar på TV, tvättar, pratar i telefon, jobbar mm. Men ibland så kommer det över mig med en enorm kraft....JAG ÄR GRAVID.....då blir jag fanatiskt känslosam och kan nästan börja gråta. Ibland kan jag även börja skratta lite smått hysteriskt medan tårarna rinner för att det bubblar upp så mycker känslor. Sen går det över och jag fortsätter med mina "vanliga" saker. Snacka om personlighetsklyvning;o)

Nu har vi äntligen kommit fram till vem blommorna var ifrån. De kom igår, en vacker tulpanbukett (mina favoriter). På kortet stod det från Göran och jag. Eftersom det endast var adresserat till mig trodde vi båda att det var från min vän Rebecca och hennes kille Göran. Hon undrade nog över mitt sms igår, haha.

Men det var från mina svärföräldrar Anne-Lie och Göran:o)

Så TACK för blommorna, de står och pryder köksbordet så fint nu!

Den 5 februari fick jag en frågeutmaning av min bloggkompis Ellen. Jag tänkte svara på dem nu, det har ju varit lite positiva graviditetstest som kommit emellan (alla tre testen ligger för överigt kvar på byrån i hallen, de har börjat blekna nu, så jag ska nog kasta dem. Men vi har båda två gått förbi, stannat och tittat, fnissat lite, och gått vidare).

Här är frågorna och mina svar:

Vad gillar jag för färg?

Om det är kläder gillar jag vitt, brunt och turkos väldigt mycket.

Inredning, då gillar jag vitt, brunt och matt guld, även rätt grå färg är fint.

Mina tankar går till Sabina som idag fått ett ödesdigert besked om sin cancer, ytterligar tio metastaser i hjärnan, gammaknivstrålningen avbokad pga det. Förbannade skitsjukdom. Jag känner inte Sabina personligen men har läst hela hennes blogg. Hon är en kämpe som förtjänar allt gott i livet. Det är så orättvist, hon är så ung och har två barn. Hon visar sådan styrka och berättar så öppet om sin sjukdom och sitt liv. Beundrar hennes enorma kämparglöd och positiva personlighet hon trots allt har. Önskar henne en underbar semester med sin familj. Sen blir det tuff strålning flera dagar i rad när hon kommer hem. Jag hoppas innerligt att det ska ske ett mirakel!