Hur gott på en skala ser det här ut? Hoppas jag hinner baka lussekatter innan jul, ser lite körigt ut för det tar ju ändå sin lilla tid. Men annars får jag nöja mig med att dregla över den här bilden....

Det är mellan de här två sötnosarna det står ikväll: Idolfinalen 2008!

Jag tror nog att Kevin vinner, han har grym röst och har redan charmat brallorna av de flesta. Jag skulle kunna adoptera båda två för det är så söta.

P.S Lunchen gick utmärkt att äta, smakade mycket bra:o)

Jag har ett stort problem;o) Igår kokade jag gnocchi (har aldrig ätit det förut) Består mest av potatis och mjöl. Till det hade jag Saltå Kvarns ekologiska tomatsås och färskriven parmesan, det var jättegott!!! Jag gjorde en matlåda med gnocchin och tomatsåsen (parmesanen ställde jag i kylen) och ställde lådan, med lock på, vid köksfönstret som stod på glänt för att det skulle svalna inna jag skulle ställa den i kylen.

I morse upptäckte jag till min fasa att matlådan stod kvar vid köksfönstret. Ställde snabbt in den i kylen en stund innan jag tog den och åkte till jobbet. Min fråga är nu, är det någon fara att äta  min gnocchi med tomatsås idag?

Jag är försiktig med mat ibland.....och tar därför tillfället i akt och ser om någon av er som läser har svaret på min stora fråga;o)

Männsikor i min omgivning har visat oro över mig efter att ha läst min blogg senaste tiden. Vill bara säga att det inte är någon ko på isen. Jag fick lite dåligt samvete över allt jag hävde ur mig igår.....men jag vill inte ha dåligt samvete. Genom att få ur mig allt mår jag bättre. Igår var också en riktig skitdag rakt igenom, det enda andningshålet jag hade igår som var positivt var tjejträffen. Jag jobbar konstant med mig själv och lär mig nya saker om mig själv undan för undan. Så låt mig vara grinig och bete mig som ett barn emellanåt;o).......det går över ganska snart. Överlag mår jag faktiskt helt ok. I princip varje dag skrattar jag med hjärtat åt något vilket är väldigt befriande. Idag satt jag och Magnus och skrev larviga saker på msn till varandra så jag fnittrade som en tok på jobbet. Det är ju oftast så att det är de jobbiga tankarna jag har behov att skriva om för att bearbeta dem. Men jag kanske borde försöka förmedla alla roliga tankar också som faktiskt förekommer med tät frekvens hos mig. Jag har ett väldigt rikt liv med underbar man, familj och underbara vänner. Jag är trots min situation lyckligt lottad och känner att jag är på väg åt rätt håll med det mesta. Nåväl, jag ska inte sitt här och föreläsa om hur saker och ting ska vara, kände bara ett behov av att få detta sagt.

Igår var det kaos i stan pga Nobelfesten, skulle till tjejträffen efter jobbet och det var djungelns lag som gällde. Proppfullt på alla bussar då ena T-banelinjen var avstängd pga brand. Hela stan knökad av bilar, limmosar som gled fram lite här och var. Men jag kom fram tillslut:o) Det var underbart att vara där igen, att få prata av sig och få lyssna till deras erfarenheter.

Mötte upp Magnus på vägen hem och kände tröttheten slå ner mig i skorna som en käftsmäll. Fick även blodsockerfall för jag var så hungrig. Satt som ett apatiskt fån vid köksbordet medan Magnus blandade varsin proeteindrink. Efter den kändes det bättre, men jag var grinig som fan. Mina hormoner är för bedrövliga dagarna innan mens, men idag känns det bättre. Känner mig lättare i sinnet, vilket är skööööönt.

Har mycket att göra på jobbet,  måste komma ikapp med massor av grejer så jag kan känna lugn och fokus inför min nästa IVF i januari.

Märkligt hur funtad jag är egentligen......idag skulle jag inte vända på klacken om jag kom in i köket på jobbet och det satt en bebis där i mammans knä.......men igår var det total katastrof........vad händer egentligen i kroppen och i skallen? Kanske lika bra att inte veta...Det är i alla fall bra att få bekräftat att det endast är vissa dagar jag inte klarar av bebisar och gravida magar som vimlar överallt i stan. Jag älskar ju bebisar, att hålla dem, gosa med dem och jollra löjligt med rösten till dem;o) Men jag får inte förneka mina känslor oavsett om de är positiva eller negativa, alla känslor är ju lika mycket värda och viktiga att erkänna, tycker i alla fall jag.

Var hos kuratorn in morse och det gick bra. Det är stora känslor att vara barnlös, men viktigt att acceptera det. Jag har rätt att vara avudsjuk på andra som har barn eller blir gravida. Finns inte en sportslig chans att jag ska kunna vara så glad för alla andras skull för deras lycka när jag också vill vara där. Skulle utplåna mig själv. Hon sa att det i slutändan blir en existensiell fråga, vem är jag om jag aldrig får barn? Jag har rätt till mina känslor. Om man ska jämföra så finns det alltid de som har det värre, men det ska inte jag behöva ta någon hänsyn till. Ska alla problem rangordnas så att de problem som hamnar högst på listan är mer legitima att känna sorg äver än andra? 

Kom till kontoret vid 11, satt och jobbade en stund och sen var det dags för lunch. Kom ner till lunchrummet och där. Jag blev stel som en pinne......idag fixar jag fan inte det här.......låtsades att jag kom på något att göra.....tog min matlåda och vände på klacken. Gick upp på kontoret igen och satte mig och åt en banan. En av mina kollegor som också satt i lunchrummet kom upp när hon var klar och gick fram till mig och frågade hur det är.

"Idag fixar jag inte att sitta och glo på en söt bebis som jag förväntas tycka är bedårande och som jag förväntas ge komplimanger för att hon är så söt och snäll. Orkar inte lyssan till alla detaljer om konsistensen på bajset eller hur mycket hon sover eller äter"

"Jag förstod det", sa min goa kollega. Hon är själv närmare 60 år utan barn. Så hon förstår min situation.

Mina hormoner spökar, är mer känslig då. Ska ha mens vilken dag som helst och ett par dagar innan blir jag en riktigt bitterbitch. Men vafan det har jag väl rätt till? Ska föresten inte skylla på hormonerna jämt, där här är mina känslor och de står jag för!

Som några sett så hade ingen snott pengar från kortet. Jag ringde banken idag och fick hjälp av en jättetrevlig tjej. Vi gick igenom alla senaste transaktioner tillsammans och kom fram till att det var falskt alarm. De har som regel att höra av sig till kunderna vid misstanke om brott, så det är ju bra att de tar det säkra före det osäkra. Nu har jag ändå spärrat och klippt mitt kort och får ett nytt snart.....med ny kod att lära mig......det är det som är det värsta, kommer bergis slå in den gamla;o)

Idag har jag jobbat rejält, inte haft en sekund över till reflektion. Men det är ändå skönt att ha mycket att göra tycker jag. Har suttit i två möten på raken också, det tar ju dyrbar tid även om det är viktiga möten.

Ikväll har vi varit på gymmet. Finns inget bättre än att ge järnet på gymmet efter en slitsam dag på jobbet, känns superhärligt. Mina armar är som gele, men man ser resultat av min träning, jag har värsta musklerna nu ;o)

Imorgon ska jag göra två bra saker, träffa kurator på morgonen och gå på tjejträff för ofrivilligt barnlösa på kvällen. Ser mycket fram emot båda.

Har bokat in bio med Alex och Sara på söndag, vi ska se:

The day the earth stood still

Nu är det duschen som gäller och sen Desperate Housewives!

Igår tog vi en längre promenad direkt när vi klev av tunnelbanan hemma. Det var skönt att gå och vi pratade mycket om livet och kärleken, framför allt den till sig själv. Det var givande och vi kände nog båda två att vi mådde bra efteråt.

När vi kom hem låg posten innanför dörren, jag satte igång att sprätta kuvert medan jag tog av mig ytterkläderna. Vi småpratade och mitt i en mening blev jag helt tyst och stirrade på brevet jag hade framför mig. Det var från banken:

"Vi har fått information om att ditt kort kan ha blivit utsatt för så kallad skimming, vid uttag i bankomat. Det innebär att informationen på kortets magnetremsa kan ha blivit kopierad. Vi rekomenderar att du snarast byter ditt nuvarande kort"

Det var som att få ett slag i magen, har någon jävel snott pengar från vårt konto? Jag rusade in på kontoret och startade datorn och loggade in på banken. Sen satt Magnus och jag och gick ignom alla transaktioner en tid bakåt. Jag ringde även spärrservice och de rekomenderade mig att spärra kortet, vilket jag gjorde. Som tur är har vi ganska bra koll på vart våra pengar går. Men diverse småsummor kunde vi inte förklara så jag ska ringa kundtjänst nu och se om de kan hjälpa mig tala om vart de inköpen är gjorda och vilka bankomater som uttagen gjorts på, de har ju nummer. De som gör sån här skimming är ju inte dumma, de tar endast ut små summor lite då och då från flera kort de kopierat och sammanlagt blir det stora summor. Allt för att udvika upptäckt.

Så nu är jag utan kort i ca en vecka, så min man får ge mig en slant så jag har lite kontanter. Det tar så pass lång tid att få ett nytt kort. Jag har en god vän som jobbar på banken vi har, ska fråga henne om råd också hur man gör i sådana här fall. Det lustiga är att varje gång jag tar ut pengar på bankomat tänker jag; "Undrar om mitt kort kan bli kopierat nu" För det händer tyvärr alltför ofta här. Konstigt att det inte går att göra mer säkra maskiner....men idioterna som gör så här finner ju alltid nya vägar i och för sig.