De ringde aldrig från bilverkstaden idag, förmodligen har de inte hunnit kolla på den. Det har i alla fall löst sig så vi kan låna Magnus syrras bil, han åker förbi henne efter jobbet imorgon och hämtar den, hon bor inne i stan. Känns bra, då kan vi åka bil på torsdag morgon till Södertälje istället för att åka kommunalt i ottan.

När vi kom hem blandade Magnus till en varsin god smoothie, sen drog vi på oss löparkläderna. Magnus hade köpt både nya skor och löparbyxor, de var jättesnygga och väldigt bekväma. Jag kände mig lite illamående och det dunkade lite i huvudet, vilket kommit och gått under hela dagen. Läste lite om Menopur på nätet på dagen och fann att träning är bra för att undvika biverkningar. Jag tror nog att jag känner av lite biverkningar faktiskt. Så när vi kom ut och började gå som uppvärmning kände jag att jag kommer må mer illa. Men jag tog några djupa andetag och sa åt mig själv att sluta vara sådan mes, sen började vi småjogga. Huvudet dunkade i början med det klingade av efter hand. Efter ca 10 minuter hade jag kommit in i rätta lunket och mådde bättre och bättre. När vi väl kom hem efter ca 40 minuter var jag trött och knallröd om kinderna men mådde fantastikst bra. Jösses, vad konstigt det kan vara...men jag klagar inte;o)

Träningen är viktig och jag ska jogga två gånger i veckan och gymma två gånger i veckan fram till äggplockningen. Sen blir det bara promenader. Även min läkare säger att det är toppen att jag tränar för det är bara positivt för både behandlingen och för ökad blodgenomströmning som är a och o för ett litet embryo när vi väl kommer dit i processen. Plus bonusen att jag mår så bra av att träna. Nu när vi ska börja jogga utomhus igen känns det ännu bättre, så man slipper stå på löpbandet. Det är inte riktigt samma känsla som att springa ute i friska luften. Tänk, jag som avskydde att jogga för bara några år sen. Nu älskar jag det.

Jaha, då är det lite mindre än en timme kvar tills det är dags att injecera sig själv igen. Jag ska lägga mig och läsa en stund. Just nu läser jag boken Odjuret, skriven av Roslund & Hellström. Fruktansvärt otäck bok om män som våldför sig på barn. Samtidigt en viktig bok då det tyvärr förekommer på riktigt. Men jag blir illa berörd av den och började nästan gråta igår av den. Magnus sa att det är sådana händelser som gör att man ibland tvekar på att skaffa barn, hur överlever man att någon tar ens barn och gör det så fruktansvärt illa. Boken är skrämmande men bra, för hur skulle man kunna bädda in i bomull och förmildra dessa handlingar och samtidigt påverka sina läsare till att reagera. Nej, precis, det skulle inte funka.

Det blev ett inlägg om allt möjligt, det blir så när jag skriver. Jag vet aldrig hur det kommer sluta. Oftast vet jag först när fingrarna rasslar äver tagentbordet vad jag ska skriva härnäst, det är det som är så roligt:o)

Nu ska vi prata bilar.....ni som har egna bilar som strular får gärna komma med egna historier för att trösta oss. Ni som inte är ett dugg intresserade av bilar, strunta i det här inlägget, och ni som gärna gottar er åt andras elände, varsågoda att frossa;o)

Som jag berättat tidigare indikerar vår bil "motorfel" Sen vi nollställde systemet förra veckan har den rullat på som vanligt. Vi har bokat in tid för att uppgradera systemet imorgon. Vidare ska vi besiktiga bilen 2 februari och innan dess ska vi lämna in den för den årliga servicen. Så! Det var uppdateringen.

Idag åkte Magnus till Coop i Västberga för att handla på eftermiddagen, i samma veva ringde han vår bilmekaniker i Årsta för att boka tid för service, han fick tid till nu på torsdag. Han ringde mig och berättade det.

- Nej, det går inte, sa jag. Vi ska ju till läkaren i Södertälje då.

Så han rignde igen och bokade om till fredagen. Sen skulle han köra hem....då indikerar bilen motorfel igen, han kör iväg och efter en stund stannar bilskrället. Han försöker starta om den flera gånger innan den motvilligt startar igen. Den stannar igen, han ringer mig som precis gått från kontoret och är på väg till tunnelbanan för att åka hem.

- Va fan ska jag göra, frågar han. Jag vill bara gå ut och sparka sönder eländet.

Jag tänkte en stund och sa:

- Ring bilmekanikern och berätta vad som hänt, han kanske kan hjälpa dig.

Magnus ringde för tredje gången och sa att nu har biljäveln stannat och frågade om han kunde köra den dit direkt om den startade igen. Det kunde han sa mekaren.

Magnus lyckades efter ett bra tag få igång bilen igen, men märkte att om det gick för långsamt stannade den, så det var full fart som gällde. I en trafikkorsning med bilar både framför och bakom, stannade den så klart igen. Jag kan se min man framför mig hur han går igenom hela listan med fula ord (själv skulle jag nog få panik och börja gråta). Han kämpade och fick igång den igen, den hoppade som en padda och han körde gasen i botten och flög förbi alla andra bilar, tills ett nytt rödljus närmade sig. Då tänkte han, nä det här går inte, så han svängde höger, in på en bussväg som samtidigt är en genväg åt det håll han skulle. Det stod en bil längre fram så han var tvungen att bromsa, bilen dog igen........utanför skroten. Magnus kände att det var ett tecken och sa till bilen:

- Nu är du hemma!!

Nu var det ganska nära till bilmekanikern, så Magnus kämpade på igen och fick tillslut igång bilen som med sina sista krafter brummade igång igen. Han körde gasen i botten och for iväg, mötande bilar fick väja när Magnus kom susande genom kurvorna. Väl framme vid bilmekanikern tog han ut svängen och körde in och stanande precis utanför dörren. Vred av nyckeln, klev ur och slängde igen bildörren, innan han gick in till verkstaden för att anmäla sin ankomst.

- Hur lyckades ni få in bilen i garaget, frågade jag.

- Not my problem, sa han.

Väl hemma (30 minuters promenad med matkassar i händerna) med mat i magen garvade vi så vi nästan bölade när han förklarade hur han raceade fram på vägarna som en biltjuv.

Så nu är bilen på verkstad, han kan göra service när det passar. Vi får be att han kan fixa problemet åt oss. Jag eller vi lär ju få åka kommunalt till Södertälje på torsdag. Måste vara där 06:30 för att ställa mig i kö med pensionärerna för att ta blodprov.......suck.

Nu har jag precis stretchat och tagit en proteindrink. Var ute och joggade i sammanlagt 26 minuter och gick 8 minuter, vilket är jättebra för att vara jag. Mötte morgontrötta hundägare som var ute och rastade sina vovvar, mötte även några andra hurtbullar som flåsade på precis som jag. Det var så skönt att springa, när jag kom in i rätta lunken så gick det av bara farten. Alla negativa tankar som satt i huvudet när jag vaknade i morse rann av mig tillsammans med svetten som rann i pannan och på ryggen. Jag tänker så bra när jag är ute och joggar.....det får bli som det blir. Jag känner mig besviken som fortfarande inte fått mens, men jag kan inte göra ett dugg åt det.

Nu ska jag slå in Rebeccas presenter i guldiga paket, sen ska jag sätta mig och läsa min bok tills Magnus vaknar så vi kan äta god frukost.

God morgon, vaknade för en stund sen och det och kände molande mensvärk, men inte en droppe. Igår efter gymmet kunde jag urskilja en svagt svagt färgad flytning. Det brukar vara så att om jag är aktiv så kan mensen komma igång. Så nu tänkte jag faktiskt dra ut och jogga en runda, både för att bli av med överskottsenergin och mina tankar, samt för att förhoppningsvis få igång den. La mig skapligt igår så att gå upp nu känns bara skönt. Jag gillar morgnarna för mig själv, Magnus sover fortfarande så jag får lägga en lapp så han inte tror jag har rymt:o)

Läste nyligen en bok jag vill rekomendera: "Mig äger ingen" skriven av Åsa Linderborg. Den skildrar ärligt och naket hennes barndom med sin ensamstående alkoholiserade pappa som jobbade som härdare på Metallverken. Boken är känslosam, sorlig, kärleksfull och otroligt humoristisk. En pappa som älskar sin dotter över allt annat men på grund av alkoholen inte alltid fattar de bästa besluten.Tänkte skriva ett litet stycke ur boken som smakprov:

"Farfar ringde varje morgon kvart över sex, han var rädd att vi skulle försova oss. Han kunde omöjligt acceptera att hans egen tid på Metallverken var förbi och som pensionär gick han fortfarande runt som en gårdvar och såg till att allt fungerade och att sönerna var på plats i fabriken. Ibland gick han in med reservnyckeln när vi fortfarande sov, satte sig på en stol brevid sängen och väntade tills det var dags för väckning. Han böjde sig fram och buffade på pappa med senig arm.

- Leffe, vakna! Leffe! Dags att gå till jobbet, Leffe! Gå upp, jänta!

Det var otäckt att ryckas ur sin sömn av dem gamle mannen i mörkret. Pappa, först skrämd och sedan kränkt, for upp i kalsongerna och började skälla. Farfar ställde oberörd tillbaka stolen och cyklade hem till farmor bara för att göra om samma sak några dagar senare.

Tre minuter i sju stämplade pappa in. Innan dess lämnade han mig på dagis och några år senare på fritids. Upp på cykeln, jag på pakethållaren. Jag minns inte att vi mötte någon. Alla andra satt och åt frukost. Läste tidningen, lyssnade på radion, bäddade sängen. Plockade fram fina kläder ur garderoben. Jag var första barn på dagis. Hade pappa mycket att göra på jobbet var jag där innan de ens öppnat.

- Det kommer snart någon, sa han och släppte av mig utanför porten.

Jag stod ensam i mörkret invid den låsta tvåvåningsbyggnaden i vitt tegel och tittade upp mot hyreshusen där kökslamporna tändes en efter en. Trampade på stället för att hålla kylan och rädslan borta. Jag väntade på att Gun, kokerskan, skulle visa sig mellan husen.

- Står du här Åsa? frågade hon och släppte in mig i det stora köket.

Gun serverade varm O´boy och Mariekex med smör. När dagisfröknarna kom och upptäckte att jag redan var på plats, sa Gun alltid att jag hade kommit samtidigt. Jag hade hemlisar med många vuxna.

Han kunde göra så där helt i onödan också. Gå upp som vanligt och skjutsa mig till ett stängt dagis eller fritids, säga att det snart skulle komma någon och trampa vidare. Efter några minuter hämtade han upp mig och körde mig hem, lade sig i sängen och somnade om. Han hade hela tiden vetat om att det var söndag, han ville bara uppleva känslan av att kunna vända på halva vägen: Jag ger fan i det här, jag åker hem och sover istället!

Har tittat på Lets Dance, intressant startfält. Har några favoriter redan: Magnus, Magdalena och Morgan. Men det kan ju snabbt förändras:o)

Var på massage igår efter jobbet. Jösses vad duktig tjejen var, kan varmt rekomendera henne för er som bor i Stockholm. Det kändes så otroligt mycket bätre efteråt och idag vakande jag som en ny människa.......förutom att mensen fortfarande lyser med sin frånvaro, nu är det morgondagen det hänger på, den MÅSTE komma då.

Idag har det gått som i raketfart på jobbet. Vi hade stora rensardagen på mitt bestämda initiativ;o) Vi fyllde 5-6 sopsäckar med skräp som jag sen släpade ner i källaren för att slänga. Guuuud va skänt och befriande det kändes, jag älskar att rensa och kasta skit. Det blir liksom lättare att andas och roligare att befinna sig i rummet efteråt, energierna stoppas inte utan flödar härligt och fritt. Pinnade på med resten av arbetsuppgifterna resten av dagen och det var riktigt kul. Den delen av jobbet som jag länge tyckt vara jobbigt börjar äntligen klarna och nu känner jag mig mer och mer självständig på den punkten vilket känns bra för mitt självförtroende.

Lämnade kontoret strax efter 16:30, Magnus och jag åkte till gymmet, vi har inte tränat sen 23 december. Normalt sett skulle jag sitta och dregla sovande i soffan vid den här tiden en fredagkväll, men tack vare att vi tränade så känner jag mig pigg och stark. Äntligen igång igen! Ska försöka träna varannan dag fån och med nu, styrketräning blandat med ren konditionsträning (promenad eller löpning) Sprang/gick 3 km på löpbandet idag plus styrketräning överkropp.

Min mormor har ramlat och skadat höften och legat på sjukhus i ca en vecka. Hon bor i Rimbo. I morgon ska vi till min underbara vän Rebecca på kalas (hon fyllde i onsdags), som bor i Norrtälje. Innan dess åker vi förbi mormor spontant och oanmält, det kan bli kul. Hon kommer bli paff. Vet att hon kommer vara hemma då hon har svår värk och knappt kan gå. Jag vill gärna passa på att träffa henne när vi ändå är i krokarna (och ofta blir det tyvärr inte).

Vill bara säga Tack Ellen för den fina lyckoängeln du gav mig på din blogg! Skrev en liten kommentar hos dig, men vill även visa här att jag blev väldigt glad. Betyder mycket att ha dig och er andra som läser och visar stöd. Jag har både med- och motgångar, är glad ena dagen och ledsen nästa. Utan mitt andningshål här hade det nog inte varit så lätt alla gånger.

Mina vänner och min familj är fantastiska. Och som en bonus på verket har jag fått Bloggvänner, framförallt Ellen, Toksmulan och Pia. Tack för att vi kan dela varandras liv på det här viset.

Ellen, du inspirerade mig att ge samma sak, så här får du en lyckoängel av mig. Den tillägnas dig och alla andra som läser. Alla kan behöva en liten lyckopuff i livet....visst är hon söt:o)

I över tre år har vi försökt få barn och så många gånger som jag förbannat mensen när den kommit kan jag inte ens räkna till. Men nu vill jag inget hellre än att den ska komma...är på dag 26 nu så det är ju inget konstigt. Men jag måste verkligen få det senast på lördag för att kunna starta min behandling på rätt sätt. Kommer den på söndag......ja då är det kört igen. Tack vare akupunkturen verkar min mens ha blivit mer regelbunden, vilket är bra så klart. Men det ökar numera risken att få den på en söndag då jag fått det två månader i rad nu.

Igår jobbade jag min första heldag sen 19 december, det kändes. Jag fick massor gjort och kände mig så nöjd på vägen hem. Men ack, vilken spänningshuvudvärk jag hade. Somnade med den och vaknade imorse, med känningar kvar. Ägnade gårdagskvällen med att kolla ikapp på Prison Break, så nu har jag äntligen sett avsnitt 16 från säsong 4. Spännande som tusan, längtar till nästa avsnitt kommer.....

Kollade även ett par avsnitt av Desperate housewives......det var vad jag orkade med igår. Sen la jag mig före 22 och somnade bums, men vaknade flera gånger under natten....det brukar jag inte göra. Är nog många tankar som kretsar i skallen tror jag. Skönt att det snart är helg igen;o)