Fru Papagelos skrev en intressant kommentar på mitt förra inlägg. Jag ber och hoppas att du har rätt!!! Tanken har slagit mig också att det är något liknande, men jag vågar aldrig tänka tanken helt ut, utan stoppar den lite innan. För varje timme som går ökar mina förhoppningar....likaså kommer besvikelsen bli desto större om det inte skulle gå vägen. Pendlar fram och tillbaka. Men mellan toabesöken är jag ändå trots allt ganska lugn. Magnus har också påpekat att jag är så väldigt lugn:o)

Pratade med mormor för en stund sen, hon lät pigg och glad. De hade tagit bort stygnen idag, 18 stycken. Inte dåligt med tanke på att hon själv trodde hon var på röntken under operationen, haha.

Vill här också säga till min nyfunna vän Nina: Jag är så ledsen för din skull att det inte gick vägen den här gången! Förstår precis hur du känner nu. Tänker på dig och hoppas du mår ok!

Kram till dig!

Än så länge inga katastrofer....;o) Var precis på toa och allt ser bra ut. Pust, jag kommer behöva en lång semester när det här är över (dvs testet på tisdag). Min svärmor ringde idag och hon sa något som verkligen stämmer in: Jag ruvar och gruvar. För så är det, jag ruvar och samtidigt gruvar jag mig för hur det ska gå. Klockrent! Bra rim blev det också, hihi. Jag vet inte när man egentligen kan andas ut. Hur nära på testdagen kan man få blödning? (förmodligen fram till den dagen). Har inte heller bestämt mig om jag ska våga "tjuvtesta", som person är jag ju sådan att jag alltid ska följa regelboken till punkt och pricka....INTE fuska. Men som Pia skrev till mig häromdagen, hon tjuvtestade bara för att inte bli alltför besviken när mensen väl skulle komma. Förbereda sig mentalt. Men nu hade hon lyckan att det var positivt, det kom ingen mens:o) Och det är det jag sitter och klurar på, tänk om jag också skulle lyckas, då slipper jag oroa mig i helgen...ja ni fattar vad jag menar.

AAAARRRGGGHHH............Åh det var skönt med ett litet känsloutbrott;o)

Jag kan tala om hur det känns så ni alla förstår. Det känns som resfeber, ja det var banne mig den bästa jämförelsen jag kunde komma på. Tur man inte har både och.....jösses.

Slutsats: Ruvfeber + Resfeber = Kortslutning

Är lite extra pirrig idag. Under min förra IVF fick jag lite småblödning på ruvardag 11. Så idag kniper jag extra hårt för att inte bevhöva gå på toa. Kör med förnekelsetaktiken, det som inte syns finns inte;o) Har de tre sista nätterna sovit bra i alla fall. Vaknade i natt av att jag, som vanligt, låg på min högra sida. Kände en enorm smärta i mitt högra bröst, vände mig långsamt till rygg och stånkade lite för att det gjorde så ont. Men efter ett par minuter var det borta?? Ändå låg jag där och tänke, yaaay ont i bröstet, kanon...

So far so good.....

Slutsats: Var finns det nervlugnande när man behöver det som mest?

Idag har det varit en bra dag trots min nervositet. Tack vare jobbet får jag annat att tänka på. Har suttit med vår marknadsansvariga och planerat in alla våra aktiviteter fram till juni, känns kanon att ha planen klar. Då är det bara att börja jobba med ett event i taget nu när vi spikat allt.

Att gå på toaletten är som en thriller. Drar ner brallorna, hjärtat bultar.....tittar och pustar ut. Kissar, pulsen ökar..... tittar på pappret och pustar ut igen. Frid och fröjd till nästa toabesök. Snacka om att jag är på gränsen att bli tvångsintagen snart;o)

När jag kom hem var det bara att slänga in ryggsäcken (gå på toa vilket blev en thriller igen) för att sen åka till min hudterapeut och vaxa ben och bikinbilinje. Det är avkopplande att vara där, lugn relaxmusik blandat med prat och skratt. Min hudterapeut är så rar, hon känner till vår IVF och bad mig skicka ett sms och berätta nästa vecka hur det gått. Det kommer jag självklart att göra.

Alex var här ikväll, Sara är på konferens i Göteborg. Vi beställde pizza som kom efter en timme. Vi var så hungriga att vi nästan började knapra på tapeterna. Det var gudomligt när den väl kom, men nu har min mage bubblat en stund så ni ska vara glada att ni inte sitter i soffan med mig nu, haha.

Alex har åkt hem nu, Magnus och jag har precis druckit en varsin god kopp örtte från min mammas gård. Det blev magen väldigt glad och lugn av. Saknar alltid mamma när jag dricker hennes teer, doften och smaken påminner om gården och om mamma. Vi bor långt ifrån varandra och träffas i genomsnitt tre gånger om året, det tycker vi båda är för lite. Men det är svårt att få till det oftare. Vi har alltid stått varandra nära och och har en superbra relation. Så ni som bor nära era föräldrar är lyckligt lottade. Jag kan sakna att bara komma förbi utan att behöva planera i förväg. Ringer alltid min mamma när jag är sjuk, hon har alltid så bra tips och knep som faktiskt funkar. Hon skulle garanterat bli betraktad som häxa om hon levt på 1700-talet, haha. Eftersom min pappa dog när jag var 14 och då jag inte har några syskon så är mamma extra viktig för mig. Hon är min trygghet och kommer alltid att vara det oavsett hur gamla vi blir.

Måste ringa mormor imorgon och höra hur hon mår. Mamma kommer upp i februari, då ska hon och min moster rensa hemma hos mormor. Det är rena dödsfällan där med massa prylar och prydnadssaker överallt. Det kommer bli kalasbra. Så mormor kan ta sig fram med sin kompis rullatorn utan att dratta omkull för att hon snubblar på en pryl som hon haft sen 1972.

Hmm, har fortfarande molande värk i magen, men det är som att det har flyttat ner en våning, dvs känns längre ner än det normalt sett gör vid mens, känns lite skumt, men så svårt att förklara.....undrar om det är ett bra tecken....

Nähä, snart dags för kvällens Proggis och sen boken och sängen.

Nu är jag inne på tvåsiffrig ruvardag, det drar ihop sig. Var tvungen att läsa mitt allra första inlägg jag skrev på bloggen i september för att se hur det var den gången. Då fick jag min första färgade flytning på fredagen innan testdag, dsv imorgon om man ska applicera det på IVF nummer två. Nervositeten ökar känner jag, varvat med ett inre lugn om att allt ordnar sig. Det är som en kamp i kroppen mellan hopp och misstro. Igår kväll när jag gick och la mig hade jag en konstig sorts värk i magen (läs livmodern) Det var mer som en stickande värk som strålade ut åt lite olika håll, jättesvårt att förklara. Har aldrig känt så förut, alla tecken som är nya ser jag som positivt (en liten stund törs jag tänka så i alla fall) Men idag är det som "vanlig mensvärk" igen. Men än så länge inget i brallorna. Ni får verkligen ursäkta alla detaljer om mitt tillstånd, men det är bara att ge tusan i att läsa om det är läskigt:o)

Sitter på jobbet och lyssnar på favoriten Erykah Badu på Spotify, det är det bästa lugnande för mig just nu. Hennes fantastiska röst och sköna musik kan få vem som helst att sänka blodtrycket.

Längtar hem till TV:n...i natt när jag vaknade slog det mig att vi har ju för jösse namn en ny TV. Så jag satte mig till och med upp i sängen och kikade ut på den där den stod ståtlig och fin i vardagsrummet, och log.

Har inte fått några mer färgade skvättar (endast pyttelite i morse) Så min förhoppning är nu att det bara var det som kom eller att det i alla fall inte blir värre. Värken i brösten har nästan försvunnit och det känns i och för sig mindre bra. Å andra sidan kan det ha varit biverkningar från Progesteronet som jag tar tre gånger om dagen. Molande "mensvärk" har jag också till och från. Som jag säkert sagt innan så ger Progesteronet biverkningar i form av graviditetssymptom och skjuter även upp mensen. Så allt jag känner i kroppen kan antingen vara det eller äkta pga Lilla Stjärnan. Jag är trots allt ok, mår bra och skrattar med kollegorna på jobbet. Det är så skönt att ha ett jobb att gå till (fast just nu hade jag hellre varit hemma och tittat på TV, haha).

Det som sker det sker, jag kan faktiskt inte göra något mer åt det än att ta det lugnt och njuta av tillvaron. Men jag vet att jag inte är ensam om att ha dessa nojjor, det har nog alla IVF:are och de som blir gravida på "naturlig" väg. Rätta mig om jag har fel!

Oj, nu kom massa paket från vårt kontorslager som jag beställt. Måste packa upp det. Åh, det är så roligt att packa upp kontorsmaterial:o) Har även en hög med Giveaways som kom under förra veckan när jag var borta, som ska sorteras in på rätt plats.

Idag har jag pratat med både mor och svärmor. Vänner har sms:at och skrivit kommentarer här. Det värmer mitt hjärta att ni peppar oss. Jag har inte gett upp. Blev bara så rädd och framför allt paff när jag gick på toa förut och upptäckte läckaget, redan nu. Jag vet att det kan vara normalt. Men då det började på samma sätt förra gången och sen blev mer och mer för varje dag så kände jag då att Lilla Stjärnan inte ville bo kvar längre. Blev så klart ledsen och orolig. Det här är en enorm påfrestring för en, men ändå gör vi det. Så någonstans har vi naturligtvis hoppet att det ska gå vägen, annars hade vi nog gett upp för länge sen.

Men jag hoppas så klart fortfarande att det inte kommer något mer ovälkommet besök "down there". Att det finns ett litet liv som växer därinne.

Slutsats: Tro + Hopp + Kärlek = Lilla Stjärnan

Var precis på toa...mina första färgade flytningar har kommit, tidigare än förra gången......ledsen, men jag har ingen förhoppning om att det kommer funka den här gången heller. Blir så jävla trött, hur länge ska man orka kämpa....