Magnus kom hem, fixade sprutan på ett kick. Men han sa att den var lite annorlunda än den jag tar på kvällen. Den är lite trögare när man ska injecera, så man får ta i lite men samtidigt hålla emot för det får inte komma för snabbt, då gör det ont. Sen upptäckte jag till min fasa att nålen är längre än på min kvällsspruta.

- Ska hela nålen in i magen??

- Ja, det ska den, sa min älskvärda man.

I bruksanvisningen står det även att den ska tas med 45 graders vinkel. Den andra ska tas med 90 graders vinkel vilket är ganska enkelt på sig själv. Men det slutade med att Magnus fick ta sprutan på mig. Det kändes helt absurt att köra in den långa nålen på sig själv. Jag satte mig i soffan och försökte koncentrera mig på det intressanta tv-programmet (ingen aning om vad de pratade om) Men tack och lov kändes det INGENTING....hmm....tror min man får byta karriär och börja jobba inom vården. Han skulle vara suverän ärligt talat. Han inger både trygghet och säkerhet, två viktiga ingredienser för de flesta patienter.

Nu är det paus inför nästa spruta som ska intagas om ca 3 timmar:o)

Jag åkte hem tidigare från jobbet för att ta min bromsspruta, tänkte jag skulle vara lite duktig. Jag följde instruktionerna slaviskt. Men fick inte riktigt till det. Själva mängden vätska i sprutan är dubbelt så stor som min vanliga hormonspruta. När sprutan väl var klar, jag fick till slut till det, så upptäckte jag en luftbubbla i den. Ok, jag trycker ut lite så den försvinner. Tjoff sa det så råkade det bli lite fontän över köksbordet. Förbannade skit. Jag ringde Magnus, som för övrigt skrev en liten extra manual till mig via msn. Han är på väg hem nu och får göra en ny åt mig. Det ligger som tur är 7 stycken sprutor i förpackningen och jag kommer bara behöva 3 eller 4 av dem. Så det gör inget att jag slösade bort en.

Det är inte min grej det här att fixa sprutor, plus att jag har tålamod som en utsvulten babian som ska skala en omogen banan men ena tån.

Nu jäklar går det undan. Hann knappt peppra iväg mitt förra inlägg så ringde min mobil. Såg på displayen att det var från kliniken. Sprang upp från skrivbordet och svarade samtidigt som jag lämnade rummet och kollegorna.

Blodprovet jag tog i morse visar hormonvärdet i de blåsor som mognat. Om det värdet är dåligt innebär det att blåsorna är tomma och därmed ingen idé att gå vidare i processen. Men mina värden såg jättebra ut, dvs det finns ägg i dem!!!!!!!!

Jag känner mig just nu så glad att jag nästan vill gråta (men jag ska låta bli) Snacka om känslomässig berg- och dalbana, som för övrigt är mitt favortiutryck då det bäst beskriver hur jag mår nu för tiden.

Men han sa också att jag ligger på gränsen, dvs min kropp kan få för sig att släppa äggen på egen hand. Det var därför han ringde så tidigt, för jag måste ta min bromsspruta som ska förhindra detta, så fort som möjligt. Han förstod att jag är på jobbet. Jag sa att jag kommer ta den senast kl 18 ikväll, det var helt ok sa han. Sen ska jag ta bromssprutan igen på tisdag och onsdag morgon kl 06:00. Min vanliga hormonspruta tar jag ikväll och imorgon kväll enligt schema. Sen på onsdag morgon blir det som sagt kliniken igen för undersökning och nytt blodprov. Någon som inte hängde med i svängarna? Då får ni läsa om lite låååångsammare:o) Känner att jag är så ivrig nu att jag knappt vet vad jag skriver. Nåväl, ett steg i taget. Och nu är detta ett nytt steg i rätt riktning. Börjar med det, för att undvika hybris.

Det pirrar i magen, är nervös och vill bara att min läkare ska ringa nu. Men det brukar dröja till senare på eftermiddagen eller kvällen innan han sätter sig och ringer sin dagliga dos. Jag känner mig ok nu ändå, ska se framåt nu och peppa mig själv att det kommer gå bra den här gången.

Jag vill säga TACK alla ni underbara som hört av er och visat stöd och omtanke. Jag uppskattar varenda millimeter av det. Jag kan inte nog många gånger påpeka hur betydelsefullt det är att känna er support och kärlek.

Jag ska i alla fall till kliniken igen på onsdag, blodprov och VUL, han vill säkerställa att allt är ok för ett eventuellt ÄP på fredag. Det blir till att kravla sig upp kl 05:00 igen, imorse trodde jag det var ett skämt när klockan ringde. Men om detta går vägen är det värt vatenda slit och gryningar;o)

Har precis kommit till kontoret. Idag känner jag inte alls för att jobba. Morgonens VUL visade endast 3 mogna äggblåsor. Samma dåliga resultat som förra gången. Tänk om de är tomma, tänk om det är 3 ägg men att inget blir befrkuktat....oron är stor just nu. Läkaren sa att det är ett tråkigt resultat tyvärr, men att vi så klart inte kan ändra hur min kropp fungerar. Jag är extremt svårstimulerad, jag börjar mentalt ställa in mig på att det inte kommer att funka. Är så rädd att gå igenom allt igen med äggplockning, ruvningen med de täta toalettbesöken för att se se om det kommit  blod eller inte, den psykiska påfrestningen......för att sen misslyckas igen.

En jättego kollega kom precis fram och frågade hur jag mår, hon är så rar. Hon vet om allt med min behandling, jag berättade i morse när vi möttes utanför kontoret. Vi kom samtidigt. Hon strök mig över ryggen och frågade om jag är ok. Åh, vad jag uppskattar det. Folk blir lätt så rädda för att fråga, men hellre det än att tiga för då känns det som att ingen bryr sig. Och jag är en person som behöver känna mig ombrydd (säger man så).

Fan, nu bränner tårarna igen. MÅSTE skärpa till mig nu, kan inte sitta och lipa jämt. Det KAN ju gå bra, det förstår jag självklart. Jag VET att jag ofta förutser det värsta i alla situationer, men det är nog mitt sätt att skydda mig själv mot besvikelser i förväg.

I eftertmiddag ska min läkare ringa och meddela resultatet av blodprovet. Men troligtvis ska jag börja ta spruta nummer 2 ikväll, den som ska förhindra att jag ägglossar i förväg. Sen trodde han att jag kommer åka in på ÄP nu på fredag. Så ser prognosen ut, vi får se om det blir så när han ringer senare idag.

Har inte hört något mer om min mormor, jag utgår från att inga nyheter är goda nyheter. Men min mamma ska ringa senare idag när hon vet mer.

Igår efter frukost åkte Magnus och jag till gymmet och tränade. Magnus sprang 1 mil på löpbandet och jag sprang 2 km och styrketränade. Tog 90 kg i benpress vilket är mitt nya rekord:o) Det var skönt att få pumpa lite muksler till dunkande musik. Svettiga och utmattade ramlade vi in genom dörren hemma, nöjda med våra prestationer. En liten stund senare ringde det på dörren. Det var Magnus föräldrar som kom. Hoppsan, vi var inte klara än, men de var så klart välkomna. Det är ju familj så det var bara att komma in och känna sig som hemma medan vi gjorde oss iordning. Som tur var hade vi hunnit städa i alla fall;o)

Vi åt ungsbakad lax, med ugnsstekt potatis, kall creme fraichesås, ångkokt broccoli och fetaostsallad med ruccola och salladslök. Det blev succé, vi fick MVG, haha. Till efterrätt gjorde Magnus en sorts smoothie med glass och frysta bär som han sen ställde på balkongen i en timme. Det blev kalasgott och kändes fräscht att äta.

Resten av kvällen ägnades åt kortspel, vi spelade Texas Holdém, Tjo och Fyrmanswhist till långt in på nattkröken. Vid 21:30 när det var dags att ta sprutan tittade de faschinerat på när Magnus förberedde med alla ampuller och moment. Jag tjottade in den och sen fortsatte vi spela, de tyckte det kul att få se hur det gick till och imponerades över att jag tog den så obekymrat. Jag är så klart stolt över att jag är så cool gällande sprutor nu för tiden:o) En stund efter att jag tagit sprutan kom en obehaglig smärta kring livmodern, det satt i en halvtimme ungefär innan det klingade av. Ett tag var jag på väg att gå och lägga mig för det var så jobbigt. Hoppas det berodde på att äggblåsorna vaknade med ett ryck.

Idag har jag pratat med mamma, mormor är inne på sjukhus igen. Nu är det tredje gången på väldigt kort tid hon åkt in. Känns inte bra alls. Min söta mormor måste se till att krya på sig!

Idag lagade vi massa mat. Först gjorde vi grön ärtsoppa (recept finns i tidigare inlägg i bloggen) som matlåda till veckan. Sen lagade vi bandpasta med kyckling och pastasås gjord på matgrädde, kycklingbuljong, sweet chilli, vitlök och gräslök. Helt galet gott. Så nu har vi totalt 9 matlådor, yaay!

Är lite nervös, för imorgon gäller det. Imorgon MÅSTE det ha dykt upp minst det dubbla antalet mogna äggblåsor. Annars är risken att vi måste avbryta alltihopa och börja om från början. För nu kan vi inte slösa ett försök till byggt på dåliga resultat.

Hur det går får ni veta imorgon på dan, när jag är på jobbet igen. Nu är det myskväll i soffan med film som gäller.

Akupunktur var verkligen det jag behövde igår. Blev lugn av nålarna och otroligt avslappnad. Mediterade medan jag låg där, vilket brukar göra mig trött. När killen (assistenten) drog undan draperiet för att ta bort nålarna ryckte jag till och insåg att jag nästan höll på att somna.

Rödmosig i ansiktet och lite lagom svullen efter gråten på dagen, åkte jag tacksamt hem. Magnus hade åkte hem lite tidigare och stod med dammsugaren i full gång när jag klev in genom dörren och stereon på hög volym. Han släppte dammsugaren och kom fram till mig, vi kramades länge...utan att säga ett ord.

Vi åkte iväg och storhandlade, på vägen hem körde vi samma väg som Magnus körde i måndags när bilen pajjade. Det var lite roligt, han visade alla ställen där den hade stannat och hur siturationen såg ut. Jag skrattade...det gjorde vi båda (det var skönt och befriande). Jag insåg att jag skulle ha brytit ihop om det hade varit jag. Vissa situationer klarar jag av, många gånger bättre än andra. Men att köra en bil som stannar mitt bland all trafik....i Stockholm! Där går gränsen, jag flippar direkt.

Jag kollade på Lets Dance och sen litegrann på Runaway bride, som jag faktiskt inte hade sett förut. Men den var inte så värst rolig måste jag säga. Julia Roberts tillhör inte någon av mina favoriter i komedier (nu sitter nog många och säger emot;o). Hon är mycket bättre i dramafilmer enligt min åsikt.

Det gick bra att ta sprutan, det bekommer mig inte längre. Nu har jag vant mig. Det svider dock en stund efteråt i huden där jag stuckit. Men annars har det blivit en rutin, som att borsta tänderna. Känner till och från lite molande (som mensvärk), hoppas det är ett bra tecken på att blåsorna växer.

Jaha, då är vi inne på den sjunde dagen. Igår var det maxdos som gällde, det gick bra, förutom att en stor droppe hamnade utanför. Vet inte om det betyder något men jag blir lite nojjig för allt ska ju in. Men förmodligen är det ok. Det blir lätt att jag överanalyserar allt i den här situationen, men det beror ju på att jag vill göra allt jag kan för att göra rätt, eliminera risken för misstag. Känner att det kör mycket i magen på morgnarna, jag har ingen aning om det beror på hormonerna jag pumpar in eller om det är något annat. Hämtade fler ampuller på apoteket igår så jag klarar mig över helgen, det kommer gå samamnlagt 18 st fredag till söndag.

I eftermiddag är det akupunktur igen, det ska bli skönt. Jag får be henne sätta lite nålar som gör att blåsorna mognar fint över helgen, gärna väcka min högra äggstock också:o)

Har fantiserat om hur det känns att vara gravid, hur det känns att få se sitt embryo för första gången på ultraljud, se ett litet hjärta som slår. Det måste vara det mest fantastiska man kan uppleva.