Varje morgon väcker Magnus mig och säger hejdå när han går till jobbet. Vaknar efter någon stund för att en hand stryker mig på armen. Det börjar med att jag drömmer vidare så det tar tid innan jag kommer upp till verkligheten. Är tydligen väldigt svårväckt, men gillar att det går långsamt. Skulle vara lite mer traumatiskt om han skulle komma in med två kastrullock och dänga till ovanför huvudet.

Jag blir alltid pigg ganska snabbt, men ögonen är lite torra och sega. Jag klev upp och sa hejdå i hallen. Magnus står där med kavaj och snygga jeans och frisyren på plats. Jag sneglar på mig själv i hallspegeln och kan inte låta bli att fnissa lite. Linnet jag har på mig sitter snett efter nattens sömn, det är lite kortare så det täcker inte kulan på magen. Håret ska vi inte ens tala om och som pricken över i:et är jag så vansinnigt snygg innan jag tar ut bettskenan.

När Magnus gått ställde jag mig på vågen, nu väger jag 64,2 kg. Min normalvikt är 63 kg. I början av min graviditet hade jag gått ner ca 2 kg så nu har viktökningen börjat. YES! Det ser jag som ett gott tecken på att bebben växer:o)

Hittade en sida på nätet där man kan räkna ut sin viktuppgång utifrån startvikten och sin längd (BMI). Det kommer säkert inte stämma alls, men lite roligt att testa i alla fall. Se här. Där står det att jag ska väga 66,6 den här månaden och att jag slutligen kommer väga 77 kg i nionde månaden. Ska faktiskt försöka komma ihåg det och jämföra månad för månad om det stämmer. Som sagt, jag älskar statistik och att räkna och jämföra siffror. Bryr mig egentligen inte ett dugg hur mycket jag kommer gå upp så länge jag och Lilla Stjärnan mår bra.

Jaha, vad har den här dagen att bjuda på? Jag ska äta frukost nu och slänga in tvätt i maskinen. Sen i eftermiddag ska jag till Nacka och hälsa på min fd kollega och numera vän från när vi jobbade på SAS. Hon har två små kottar, en på snart 3 år och en på ca 6 månader. Vi har inte träffats på över två år så det ska bli kalaskul att göra det nu. Men vi har ofta kontakt via msn, så hon är nog en av de jag "pratar" mest med ändå:o)

Idag har jag promenerat och tränat mina ryggövningar + styrketräning. Det var skönt att köra lite igen. På fredag när jag träffar min sjukgymnast ska jag fråga om mer personligt program för mina problem.

Hade ett gäng på gränsen till övermogna bananer i fruktskålen och bakade därför en banankaka för en stund sen. Fasen va saftig och god den blev. Det saknas ca en fjärdedel av kakan nu......(ser mycket oskyldig ut nu)

Till Sandra som skrev en kommentar på mitt förra inlägg:

Först och främst GRATTIS till att du är gravid:o) Och Tack för din kommentar. Det värmer mitt hjärta när min blogg kan vara till hjälp och stöd för andra i samma situation. Jag kan lugna dig med att jag kände inte ett skvatt före vecka 7, då började jag må illa. Vissa känner inget alls. Antar att du vilken dag som helst ska på ditt första VUL och se det lilla hjärtat. Du får gärna fråga om du undrar något eller bara vill "prata av dig"

Kram och Lycka till!!

Har suttit nu på kvällen och surfat runt och hittat flera nya bloggar om par som kämpar med IVF-behandlingar och barnlöshet. Det ploppar upp nya hela tiden. Tänk vad många vi är som behöver hjälp och så många som säkert känner sig ensamma i sin kamp att få bli föräldrar. Till er som läser detta kan jag varmt rekomendera IRIS föreningen för barnlösa som har träffar en gång i månaden. Det var underbart att gå dit, att få träffa andra som förstår exakt vad man går igenom. Se att det är människor som finns "på riktigt" med samma dilemma som jag. Låter så knäppt att säga så, men det var faktiskt så jag kände när jag var där första gången: Wow, finns ni på riktigt, ni ser ju ut som vanliga människor?

Det känns så orättvist att vissa måste kämpa så jäkligt och betala en halv förmögenhet för att bli med barn (med vetskapen att det kanske inte ens fungerar). Likaså är det så orättvist att vissa tillslut måste finna sig i att de aldrig kommer få barn. Innan vår andra IVF, var vi mycket inne på adoption (som också kostar en förmögenhet och med LÅNG väntetid), men vi var även inne och nosade på alternativet att förbli barnlösa och verkligen acceptera det. För bitter gammal häxa vägrade jag bli. Men när vi satte igång andra försöket så var jag så klart fokuserad igen, det måste jag vara. Magnus sa från början att jag var mer harmonisk och cool under andra försöket så han kände på sig från början att det skulle lyckas.....och han hade rätt.

Jag är stolt över allt vi gått igenom för att lyckas. Minns hur jag satt hos gynekologen i januari 2007 och hon berättade hur en IVF går till. Över min döda kropp att jag utsätter mig för något dylikt, sa jag då. Som tuppar av för ett blodprov, hur fan ska jag då kunna göra allt som ingår i behandlingen utan att få ett neurotiskt anfall. Men visst, sätt oss på kö du (1 år och 9 månader) om det känns bättre för dig......mina taggar var utåt pga rädsla.

Vips var vi igång och nu har jag tagit så många blodprov att jag tappat räkningen, genomgått IVF, med sprutor i magen och den trevliga äggplockningen TVÅ gånger......frivilligt! Va fan, om jag klarade av det gör vem som helst det. För jag har alltid, sen jag var liten, varit så mesig och rädd för allt som har med sterila rum och vita rockar att göra.

Så jag är förbannat stolt över vad jag klarat av och jag håller tummarna för alla er som kämpar och är mitt inne i processen, ska börja behandling, står i kö inför behandling, blivit gravida.

STOR KRAM TILL ALLA ER!

Är nu inne i den 17:e graviditetsveckan. Snart halvvägs. Magen växer så det knakar, nu syns det definitivt att jag är gravid vilket gör mig varm av lycka. Har läst på några ställen att barnet redan nu kan uppfatta ljud, så idag tog jag på mig mitt Bolasmycke som jag fick av Alexandra. Om inte annat så är det fint i alla fall. Men barnet hör inte tydligt förrän om ca tre veckor.

Jag längtar så till den 18 maj när det är dags för det "stora" ultraljudet. Då kommer vi få se Lilla Stjärnan som en riktig bebis. Jag kommer förmodligen böla ögonen ur mig av kärlek och känslor......och Magnus som ska filma....hur ska det gå;o)

Jag tänker lite på framtiden. Kommer jag att klara den största utmaning jag stått inför i mitt liv - att bli mamma? Kommer jag bli en bra mamma?  Innerst inne är jag ganska säker på att det kommer gå bra, men tankarna finns ändå där. Det gör de kanske för de flesta? Jag vill vara en trygghet för mitt barn, finnas där i vått och torrt. Stötta Stjärnan att nå sina mål och komma dit h*n vill i livet.

Igår blev det ett spontanbesök hos Alex och Sara. Vi satt och mös i deras lilla trädgård i varsin solstol. Värmen kom under dagen så det var riktigt skönt att sitta ute. Vi grillade korv och Sara bakade en citronkaka som vi glufsade i oss som om vi inte sett mat innan:o) Sen på kvällen åt vi speatsoppa med hackade ägg och vitlöksbröd. MUMS! Det var en soft dag med mys och massa prat.

Idag är det mulet och regn, men jag tycker det är lite mysigt. Plus att mina balkongblommor tacksamt tar emot duschen. Det skulle lätta framemot eftermiddagen, då tar jag min obligatoriska promenad. Sen tänkte jag träna när jag kommer hem igen.

Helgen har verkigen varit toppen. Magnus sa igår att han verkligen har känt sig ledig och njutit. Det behövde han verkligen. Som svar till Ellis så tror jag absolut att man får ha hundar med sig. Såg inga skyltar vad jag tänkte på. Det är både grusvägar, stigar, kalhyggen och lite bergigt. Så det är nog ett bra ställe att ta era hundar och träna lite eller bara promenera. Såg hästspår på ett ställe så vovvar är säkerligen ok:o) Tack för tipsen på fler roliga ställen att besöka, det kommer vi garanterat göra snart.

Är inne på min andra maskintvätt, smutshögen hade vuxit till sig upptäckte jag i morse. Skönt att får det gjort. Hm, nu börjar visst solen tränga sig fram genom molnen. Om det torkar upp kanske jag kan sitta ute lite senare och läsa min bok, myyyyyysigt.

Igår vid frukostbordet pratade vi om vart vi skulle promenera på dan. Magnus sken upp när han kom på ett förslag. Att ta bilen till Älta, som ligger åt Nackahållet och promenera runt sjön. De har äventyrbana och vackra stigar där folk promenerar eller springer. Jag hoppade nästan jämfota av glädje. Nog för att det är roligt att gå bland vackra hus och titta. Men vi älskar båda två naturen så lite omväxling skulle sitta fint. Vi fixade matsäck, äggmackor, muffins, äpplen och juice, sen gav vi oss iväg.

Det tar inte mer än 15 minuter att köra dit. Vi parkerade och började vår promenad. Jag pep flera gånger över hur roligt det var att komma iväg. Vädret var fantastiskt och dofterna från skogen sög vi in som svampar. Det blev lite klättring på några ställen och jag kände mig som en gravid Tarzan, det var kul men lite jobbigt. Det finns en vattenkälla i skogen som har fantastiskt gott vatten som vi självklart slurpade i oss av.

Magnus promenerar på planket som går ner mot sjön.

Det är så vackert med det glittrande vattnet.

Min stilige bergsklättrare. Magnus är i sitt esse när han får klättra, hoppa, hjula....you name it.

Frugan däremot är i sitt esse om hon får äta god matsäck till underbar utsikt.

Vi kom fram till en bedårande udde som sköt ut som en tunga i vattnet. Tyvärr tog batteriet till kameran slut strax innan så vi har inga bilder från vår picknick. Men vi ska tillbaka snart igen har vi bestämt. Vi satte oss ner på en stock som låg vid vattnet och åt våra äggmackor. Det enda som hördes var vassen som susade lite svagt, fåglarna och vattnet som kluckade vid strandkanten. Gissa om mysfaktorn stod på högsta nivån. Ville vara där i flera timmar och bara njuta, sola, läsa, plaska med fötterna i vattnet. Vi planerade tom att åka hit nästa år och ha Lilla Stjärna i bärsele, suck, vilka ljuvliga planer...

På vägen tillbaka vid Äventyrsbanan stanande vi en stund och tittade på modiga människor som hoppade från höga höjder eller for fram hängandes i en linbana högt bland trädtopparna. Åh, vad det såg roligt ut. Nästa år skulle jag vilja göra något sånt. Vid parkeringen finns en jättefin handelsträdgård. Vi köpte fler Pelargoner till balkongen, en jättefin kruka......och glass naturligtvis;o) Såg även att de sålde ägg och potatis och blev så glad när jag såg hönor som gick och pickade och sprätte på gården bakom huset. Det är så som alla hönor borde leva.

Mycket nöjda åkte vi hem. Stannade i Sickla för att kolla batterier till kameran, men de måste man tydligen köpa via nätet. Jag passade istället på att kolla ramar till min blivande familjevägg som jag ska göra hemma. Köpte tre lite större ramar, jättefina i chamapgnefärg, där jag vill ha bröllopsbild på oss, Magnus föräldrar och mina föräldrar. Resterande ramar är lite mindre i vitt som ska fyllas med övriga fina blider på släkt och vänner. Jag älskar fotografier och kommer ha så kul när jag skapar vår lilla fotomaffia på väggen.

Igår kväll såg vi filmen The Wrestler med Mickey Rourke. Han spelar "The Ram" som hade sin storhetstid på 80-talet och filmen utspelas 20 år senare. Han kämpar för att få ihop till hyran och med sina relationer. Redan inom fem minuter känner jag sympati för honom. De tre personer som det fokuseras på i filmen lever alla ganska trasiga liv, men har högre drömmar om något bättre. De kämpar, en gnista tänds och de reser sig med besked. Men vid motgång ger de upp och går tillbaka till gamla hjulspår igen. På med skyddslapparna.

En väldigt tragisk film, men den var väldigt bra. Några otäcka scener får man se under fighterna. Vad de utsätter sina kroppar för bara för att få till en bra show. Utseendet spelar även stor roll, han bleker håret, solar solarium och rakar sig under armarna för att se så bra ut som möjligt. Mickey Rourke är över 50 bast och måste ha toktränat inför filmen, för han ser stor och imponerande ut i sina färgstarka trikåer. Mycket bra spelat av honom, han har värme och humor med en stor portion sorgsenhet som gror bakom all yta.

Idag har vi tagit en långpromenad i Örby/Älvsjö områdena. Vilka mysiga små gator och hus vi fann. Jättelugna och hemtrevliga områden. Något att fundea över den dagen vi vill ha hus:o) Sen har Magnus suttit och gjort sin deklaration medan jag sprang runt med dammsugaren efter mig och fixade lite. Bäddade rent, vek upp lakanen i sängen och öppnade fönstret i sovrummet. Då kommer det vara svala och frasande lakan som väntar när vi går och lägger oss ikväll. Mycket hög mysfaktor! Magnus lagade ihop en jättegod wok med kokosmjölk och massa goda grönsaker, vi premiäråt ute på balkongen. Mycket hög mysfaktor på det också. Nu har vi precis varit och handlat och gott folk, nu har det hänt.......jag har idag 1 maj 2009 köpt min första gravidtidning!!! Har mest sneglat på dem förut i smyg i affärerna, men nu kände jag att det var dags;o)

Igår var det Valborg som bekant. Vi åkte in och mötte Alex och Sara på Fridays där vi åt mycket god mat och efterrätt. Jag dreglade när jag såg deras dessertmeny, jag valde så klart:

Sprang och kissade tre gånger sammanlagt under restauranbesöket och funderade på hur i hela friden resten av kvällen skulle avlöpa med en blåsa som kräver uppmärksamhet så ofta. Tror faktiskt att Lilla Stjärnan ligger emot blåsan på något sätt. Idag kissade jag precis innan vi tog vår långpromenad...inom tio minuter var jag beredd att ringa på något hus och be att få låna toaletten.

Vi gick Strandvägen bort mot Djurgårdsbron. Åh, vad vackert det är med alla båtar som ligger i hamnen och kluckar. Älskar både ljuden och doften av båtar och vatten. Vi betalade inträde och tog oss mödosamt upp för den branta backen mot Solliden (mödosamt för mig i alla fall, Magnus fick knuffa på ibland, hihi).

Vi stod där och lyssande till körens vårsånger tills det var dags att fjutta på.

Här tänds brasan. I bakgrunden åker glada människor fritt fall på Grönan.

Våra fina vänner Alex & Sara.

Jag och mitt husband.

Här brinner det utav bara hellskotta. Måste vara lite kul att åka Fritt fall och se utsikten mot Valborgsbrasan.

Fyra heta (bokstavligt) fotomodeller.

Välkommen till Mordor.

På väg ut från Skansen lite senare fick vi syn på de här träden. De såg så coola ut att jag var tvungen att ta ett konstnärligt kort på dem.

Vi var hemma igen vid 22:30, en lagom kväll för ett par gamlingar;o) Min rygg var bättre, men det gjorde fortfarande ont. Fick lite mer massage när vi kom hem och idag är det MYCKET bättre, yaay! Vi hade i alla fall en supertrevlig kväll med god mat och en rejäl brasa och supergoa vänner. Nöjda och glada sussade vi gott om natten, medan en stor del av befolkningen förmodligen ragglade runt lite smått yra.

Idag när jag satt och tittade ikapp säsong två av Ugly Betty mitt på dan, hörde jag hur nyckeln vreds om i ytterdörren. Magnus stövlade in överaskande nog. Så mycket som han har jobbat blev jag så glad över att han helt plötsligt stod i hallen leende och ropade heeeej! Vi åt lunch tillsammans och han smorde in ryggslutet på mig med liniment, så vi blev alldeles höga. Magnus lyssar mycket på magen och hör hur det brusar därinne. Önskar att jag kunde vika mig dubbel och lyssna jag också. Magen har växt ännu mer, den putade tom ut i morse när jag vaknade:o)

Ryggen känns bättre, men har fortfarande ont. Men det värsta är nog över och promenader plus vila är att föredra. Sitta eller stå rakt upp och ner är värre.

Nu håller vi på att göra oss i ordning. Om ca en halvtimme ska vi åka iväg till stan och möta Alex och Sara för att äta mat på Fridays. Sen blir det skön promenad bort mot Djurgården och Skansen.

Ha en trevlig Valborg allihopa:o)