Då var den här eran slut....med bilen. Idag fick vi den såld. De kommer och hämtar den ikväll. Vi är jättenöjda och glada. Men varför känns det ändå vemodigt? Är det för att man ska skiljas från sin fyrhjuliga vän som tagit en runt. Vi kommer nu vara utan bil ett tag tills vi hittar en Prius vi vill slå till på. Magnus rara syster lånar oss sin bil i helgen så vi kan åka och kolla bilar.

Har kollat på Toyotas hemsida och noterat vilka återföräljare som har intressanta objekt inne. Så vem vet, det blir kanske ny bil väldans snart. Var nere och rensade ut alla våra prylar i bilen så nu är den tom och som ny igen då den även är hyfsat nytvättad.

De har sprängt flera gånger idag. Varje gång det där jäkla pipet kommer  springer jag in i köket, sätter mig på en stol och håller för öronen tills det smäller. Och varje gång hoppar jag till fast jag är beredd. Måste se ganska roligt ut om någon skulle tjuvkika.

Nu måste jag ringa mamma och fråga hur det gick hos ögonläkaren idag.

För att få till en cykelbana måste farbröderna spränga bort lite sten och berg här utanför. Gick här hemma i godan ro när jag hörde de höga korta signalerna: tut tut tut tut tut tut.........tystnad.....mer tystnad.... Ok, det låter kanske inte så man hör in till lägenheten. Strosade vidare genom hallen och DÅ:

KAAAAABOOOOOMMM!!!!!!

Sen det efterföljande långa tutet att sprängningen är klar: tuuuuuuuuuuuuut.

Jag satt fan som ett frimärke i taket av chocken. Det sitter en lapp på varje port om sprängningarna. Sprängledare Kenneth uppmanar att man ska hålla sig borta från fönster vid sprängning och omedelbart ringa vid eventuell skada.

- Hurru Kenneth. Jag sitter fastklistrad i taket och Lilla Stjärna sitter i halsgropen. Finns det möjlighet att få hjälp att komma ner kanske?

Idag tog vi nya bilder på magen. Magnus satt i telefon i över en timme. Men en riktig kvinna reder sig själv så jag tog egna bilder först med hjälp av hallspegeln igen. Baxade in den i vardagsrummet och satte igång min fotosession.

Här är vi, Stjärnan och jag första dagen på vecka 18 i min nya blå tunika.

Skalade av mig tunikan och tog med bara linne. Värsta kulan....både fram och bak...;o)

Magnus lyckades tillslut slita sig från telefonen och tog en bild när jag står och beundrar min mage. Tänk att det ligger en bebis därinne och slår volter! Helt otroligt, hur i hela friden kom den dit? Men å vad jag älskar min Stjärna.

Nu ska vi ta en kvällspromenad. Häggen doftar så berusande förföriskt efter regnet att vi bara måste ut och sniffa lite.

Idag åt vi kycklingfiléer som marinerades i olivolja rivet citronskal, vitlök och honung. Till det hade vi pasta där vi kokade med färsk spenat på slutet och sen pressade i citron. Sen lite hackad gräslök på toppen. Fy bövelen va gott. Receptet kommer från en kokbok jag fått låna av Sara. Till efterrätt gjorde jag en mangoglass, gjord på:

250 g Kesella vanilj

2 dl frysta mangotärningar

1 msk kokos

Mixa ihop allt och ställ in i frysen i ca en timme.

Serverades med hallon och jordgubbar.

Åååååååh så gott det var. Så nu har vi ätit en riktigt god söndagsmiddag.

Idag kom även de som ville titta på bilen, de kände och klämde på den från alla håll. Vi åkte med ut på provtur och de verkade gilla den. De ska fundera hemma på kammaren och återkomma. Hoppas de vill köpa den, då kommer vi ett steg närmare vår Toyota Prius.

Snart kommer ett inlägg med lite efterlängtade magbilder på skribenten.

Sitter med turban på huvudet efter hårtvätt brevid min man - vid varsin dator. Tänk att man förr i tiden faktiskt umgicks med varandra på fritiden.....konstigt va.

Idag verkar mitt humör vara mer stabilt, än så länge. Blev bara lite irriterad vid frukosten när jag kände smulor under fötterna på golvet. Jag som dammsög och skurade för bara två dagar sen. Ska kanske införa brödförbud en vecka efter varje städning.

Idag knallar jag in i den 18:e graviditetsveckan. Sara häpnade återigen igår över hur mycket magen vuxit på en vecka. Själv ser jag nog inte det på samma sätt. Ändå tar jag ju alla tillfällen i akt att spegla mig, tom när jag går föbi vår enorma platt-TV (hehe, det var skönt att få säga det) så kikar jag på magen i profil, så jag verkar vara blind för att den växer. Men igårkväll när vi kom hem från bion så blev både Magnus och jag imponerade över hur stor magen var. Det drar i livmodern och jag har fortfarande svårt att fatta att jag faktiskt är gravid. När ska det gå in i skallen??? Nu är det 8 dagar kvar till det stora UL. Kommer det DÅ gå in i min tjocka skalle att jag faktiskt är gravid? Ingen aning. Många par har redan i det här stadiet inrett hela barnrummet. Vi har inte köpt en pryl ännu. Men det är nog mer för att det känns så knasigt än att jag är orolig och nojjig, för det har för tillfället gått över (tack och lov). Men jag erkänner att jag sneglar in i barnbutiker jag passerar i stan. Men fortfarande känns det som att jag ska köpa present till någon annan om jag skulle gå in. Har alltid längtat efter att få gå in i en butik och köpa till min bebis för en gång skull. Och nu när jag verkligen K A N göra det så är jag så trög att inte fattar det ändå.

Äh, koman går väl över någongång får vi hoppas. Annars får vår stackars bebis sova i vår säng tills h*n flyttar hemifrån samt låna våra kläder och gamla leksaker.

Tack för alla fina kommentarer jag fått. Det glädjer mig att ni tycker om min blogg, det betyder mycket för mig.

Vaknade 06:30 i morse, hörde hur regnet smattrade mot fönsterblecket. Jag njöt av ljudet, det är så rogivande att lyssna på regn och det var längesen jag vaknade till det. Kände dock att jag fortfarande var trött och somnade om i två timmar, vaknade utvilad och gick upp för att förbereda frukosten. En bra start på dagen. Vi bestämde att vi skulle städa och handla mat idag. Jag fixar inte när det är rörigt hemma, blir galen. Började kolla omkring och såg alla kläder som låg slängt över ena fåtöljen och soffan i vardagsrummet, alla papper på skrivbordet och det tjocka lagret av damm på alla förbannade lister. Det räckte för att min bägare skulle rinna över. Blev skitirriterad och muttrade tjurigt över att det ofta är så stökigt (vilket egentligen inte stämmer). Magnus sa till mig att lägga av, vilket så klart resulterade i att jag blev ännu mer irriterad. Veckan har varit fullbokad för båda så det har inte funnits tid att ta hand om hemmet så mycket. Vi bestämde i alla fall att vi åkter och handlar så städar vi tillsammans när vi kommer hem.

Kändes bättre i bilen, blev tom på gott humör och vi hade hög volym på radion och diggade till U96 gamla slagdänga Das Boot. Väl framme på Coop fanns inte allt vi behövde så vi var tvugna att köra till Ica Maxi också....me irriterad again på dessa jäkla butiker som inte kan se till att ha hyllorna välfyllda. Men vi fann tillslut allt och åkte hem. Lite gladare igen. Många gravida säger att de har sådana jäkliga humörsvängningar, men jag har inte haft nämnvärda problem med det. Men idag är det fasen inte mycket som behövs för att trigga igång mig. Har NOLL i tålamod. Vid ett tillfälle räckte det med att juicepaktetet läckte så blev jag skitförbannad. Eller när jag tryckte på fel tagenter på datorn så allt blev felstavat...GRRRRR. Jag lär väl skratta åt det en annan dag...

På väg hem från Maxi pratade Magnus med Alex, det bestämdes en spontanträff med Alex och Sara att de skulle komma över till oss. Vi lagade kycklingstroganoff och städade undan så gott vi hann innan det plingade på dörren. Stackars Sara går på antibiotika pga öroninfalmation hon fick tidigare i veckan. Vi fikade banankakan jag bakade för några dagar sen och hängde några timmar innan vi åkte till Heron City och kollade på bio: State of Play om politiskt maktspel. Med bla Russel Crowe. Den var riktigt bra. Det var skönt att fly in i biomörkret efter dagens tvära kast i humöret. Det var kul att umgås med Sara och få sin behövliga dos av tjejsnack.

Precis innan filmen började ringde Magnus mobil. Det var en som ringde angående vår annons på bilen. Han kommer eventuellt och tittar på den imorgon, hoppas han vill köpa den. Då står vi visserligen utan bil, men hellre det och få det vi begär än att inte få den såld alls.

Överlag har det varit en bra dag, men jag har känt mig labil pga hormoner antar jag. För jag har ingen anledning i världen att känna mig så annars. Får hoppas att morgondagen bjuder på ett mer stabilt humör.

Framme på Drottninggatan gick jag förbi min gamla favoritbutik Boutique Surprise. Där handlade jag alltid mina snorkorta klänningar när jag var 20 år. Nu såg jag att det hängde fina klänningar på en ställning utanför som kostade 100 kr. Gick fram och insåg snabbt att det här funkar perfekt när jag är gravid. Det kom fram en kvinna och kände på den jag höll i och sa att den var ju så snygg. Fanns i tre färger, vit, grå och blå. Den blå var finast och det var den jag höll i när kvinnan kom fram, fanns bara en kvar. Provade den och köpte den. Sen vidare till Vero Moda. Alla jeans de hade var i fel storlek, kommer in nya nästa vecka. Så jag köpte ett par andra istället plus några supersnygga överdelar.

Klännig Boutique Surprise, 100 kr.

Blå tunika i ekologisk bomull, med tillhörande band att knyta runt,

Vero Moda, 300 kr.

Underbart linne, Vero Moda, 160 kr.

Linnebyxor som är låga så de sitter under magen. Kan variera benlängden, Vero Moda, 300 kr.

Vit ljuv klännig som är så vacker på, Vero Moda, 260 kr.

Är supernöjd med mina klädinköp. För det bästa av allt är att ALLA kläder går att ha även när jag inte är gravid. Köpte även ett par smala bälten att ha till. Fick även en fin sjal på köpet på Vero Moda som går i vitt och orange, perfekt till min klänning som har orange brodyr längst ner. Mannekängade för Magnus hemma medan han gjorde korv med bröd i köket. Han tyckte mina nya kläder var jättefina och påpekade också att de faktiskt går att ha både som gravid och icke gravid.

Sen smällde vi i oss tre korv med bröd var. Gjorde en smarrig creme fraiche-röra till som vi hade på. Och nu sitter vi och jäser i soffan. Magnus kollar på hockey och utstöter konstiga ljud emellanåt....så som killar brukar göra när de ser på sport. Tack och lov är han inte ett dugg intresserad av sport så länge det inte är VM eller OS. Det var jag noga med att påpeka i kontaktannonsen, haha.

Jag kom fram till Söderkliniken i god tid. I väntrummet stod det mönstrade och svarta fåtöljer på rad mot en blekgul vägg. Satt och väntade i 20 minuter, hon var lite försenad. Tacksamt gick jag med in på hennes rum när det äntligen blev min tur. Hon tittade och kände på ryggen och såg, precis som Magnus sagt, att jag var svullen kring svanskotan. Fick lägga mig ner på sidan på en massagebänk. Hon skulle göra akupunktur för att få igång blodcirkulationen och få ner svullnaden. Hon sa att min smärta definitivt är gravidrelaterad och att det med behandling kommer gå bort eller åtminstone bli mycket bättre. Coolt, det var jag inte beredd på. Låg där lite kaxig över att det där med akupunktur kan jag ju nu.

- Nu sätter jag in första nålen, är det ok, frågade hon.

- No problemas, sa jag.

- AAAAAAAAAJJJJJJJJJJ!!!!! vrålade jag i nästa sekund.

Ursäkta språket, men det gjorde så satans inihelvete ont. Jag förstod ingenting.

- Jag försår att det kan göra ont, sa sjukgymnasten. Har du fått akupunktur någongång tidigare.

- Ja, jag gick många gånger i samband med min senaste IVF. Men det gjorde inte ont jämfört med det här.

- Nä, men då fick du behandling mot infertilitet. Nu sätter jag nålar där du redan har en smärta, därför gör det ont.

- Aha....det tänkte jag inte på, så klart det är så.

Sammanlagt blev det cirka 8-10 nålar, när nålarna väl var på plats var det lugnt igen. Hon satte även en värmelampa bakom mig som gjorde min rygg varm och avslappnad. Sen fick jag ligga där i 30 minuter och läsa min bok. Blev lite sömnig som vanligt.

Vi ska ses en gång i veckan med personlig träning och akupunktur. Så i helgen ska jag köpa en pilatesboll då mycket av träningen kommer ske på en sådan. Jag får inte ligga på rygg på golvet from nu, sa hon.

Glad i hågen gick jag därifrån och slank in i närmaste affär och köpte en Magnum mandel, jag drelgade flera liter innan jag ens betalat. Sen gick jag långa vägen från Södermalm till Drottninggatan och dagens mamma-klädes-shopping. Härlig promenad med många avstickare in i flera mysiga butiker. Shoppa med ögonen kostar ju inget.