Kom hem för ca två timmar sen, läste mina senaste kommentarer från förra inlägget och såg att M I N blogg har hamnat på nättidningen Boombabys lista över Sveriges bästa gravidbloggar!!!! Jag blev helt chockad och ropade på Magnus som kom springande väldigt snabbt. Det kom lite tårar också, för det här måste ju betyda att ni som läser har nominerat mig. Eller hur jag annars hamnat där?

Åh, vad jag blir lycklig. Flera gånger har jag upprepat: Näääää, va häftigt! Magnus är jättestolt och påpekade att jag borde fortsätta med mitt skrivande. Han ser hur gott det gör för mig. Detta kunde jag inte drömma om i min vildaste fantasi när jag startade min blogg i september 2008, visste knappt vad en blogg var. Men jag älskar verkligen att skriva, det ger mig så mycket och jag vill säga TACK till er alla som stöttar mig och som tom har satt mig på en lista över de bästa gravidbloggarna.

Ska smälta det här en stund och sen skriva ett inlägg om min dag idag:o)

Puss & kram och TACK till er alla!

Det underbara fågelkvittret som jag brukar sitta och njuta av till frukost är numera utbytt mott, hackande, borrande, brummande och dånande. De bygger cykelväg utanför vårt hus och de för ett jävla liv på morgnarna. Fåglarna har säkert flyttat till Afrika igen. Ända sen vi flyttade hit har det varit oljud. Mittemot vårt hus har de smällt upp fyra hus med 40 bostadsrätter och knappt hinner sista flyttkartongen bäras in så sätter de igång nedanför vår balkong med cykelvägen. Var tvungen att kliva ur sängen och gå och titta att det inte var någon som höll på att slita upp vårt vardagsrumsgolv, för de lät som de var inne i lägenheten. Det är naturligtvis bra att de gör cykelväg, men jag ser verkligen fram emot när det är dags att inviga med champage och att högtidligt klippa av det sidenröda bandet.

Idag ska jag äntligen iväg till sjukgymnasten och få hjälp med min pensinärsrygg. Efteråt funderar jag på att promenera in till stan och kolla mammakläder på Vero Moda. Behöver lite mer överdelar då mina egna linnen och tröjor börjar töjas ut lite av någon skum anledning.

Pratade med min söta mormor igår. Vi ska snart åka och hälsa på henne. Vi har inte setts sen jag blev gravid. Känns viktigt att hon också får se och klappa på min växande mage. Det första hon säger varje gång hon ringer är:

- Hej det är mormor, hur mår bebisen?

Eller:

- Hej det är mormor, hur är det med bulan?

Hon är verkligen engagerad och det känns så kul att kunna glädja henne med något vi längtat efter så länge. Hon har redan lyckan att vara både gammelmormor och gammelfarmor, men en till vore ju inte dumt:o) Min moster Britt-Inger har försörjt henne med bilder på min mage som hon tagit från bloggen och gett henne när de träffats. Tack Britt-Inger!! Mormor har radat upp dem så de står lutade på köksbordet så hon kan titta varje dag. Det värmer mitt hjärta. Hon blir 80 år i december och min stora önskan är att vi ska få ta en bild på fyra generationer. 

Här är en "fyra-generationers-bild" från 1972 med lilla jag i gammelmormor Ebbas knä. Till vänster sitter mormor Maj-Britt och till höger min vackra mamma Anne-Marie. Lägg märke til det förtjusande modet.

Åh, va roligt att ni redan är 18 personer som röstat. Det verkar som att majoriteten tror att Lilla Stjärnan är en tjej. Guud va spännande det ska bli att få veta facit sen. Fortstätt gärna rösta ni som inte gjort det ännu.

Har precis bölat åt Sjukhuset som går på trean. Idag var det fortsättning på en liten bebis som föddes 5 veckor för tidigt. Han hade massor av vatten i kroppen och var därför alldeles svullen och hade svårt att andas själv. Familjen var samlad; mamma, pappa och två storasystrar (små söta tjejer), för att vaka över den nya familjemedlemmen. Idagens program mådde han mycket bättre efter omfattande vård och de skulle få åka hem. Det var så vackert att se deras lycka att mina egna tårar inte gick att hejda. Så fort det är små barn på TV i olika situationer börjar underläppen darra. Klappar på min egen magen och känslorna riktigt stormar i mig.

Tittar ofta på våra bilder vi har sparat på datorn. Måste ju visa upp min superfina gudson Alvin som en avslutning på den här kvällen.

 Sötnosen Alvin och Magnus ena arm:o)

Alvin och jag sommaren 2006.

Mamma Malin med storebror Adrian.

Här till höger ser ni nu att jag har skapat en omröstning med frågan om Lilla Stjärnan är en flicka eller en pojke. Är så nyfiken att se vad ni tror så rösta gärna:o)

Förhoppningsvis kommer facit den 18 maj:o)

Big Comedy på Cirkus igår var kanonkul. De som deltog i showen var: David Batra, Johan Glans, Petra Mede, Lennie Norman, Johan Rheborg, Henrik Schyffer och Peter Wahlbeck. De bästa var faktistk Lennie och Henrik. Sämst var Petra. De som känner mig vet hur högt jag skrattar, överröstar ofta alla andra. Så även igår. Lennie Norman gick ut först och jag minns knappt idag vad han sa, men jag skrattade så tårarna sprutade. Var nog nära att kvävas ett par gånger. Magnus klappade mig på ryggen när jag satt framåtböjd i stolen och tjöt. Henrik hade en klockren show där han drev med Christer Sjögren i Vikingarna som åkte runt på turne i Sverige och drog över alla damer. Henrik bytte dialekt i varje mening när han sammanfattade Sverigeturnen. Showen filmades, publiken fick inte fota eller filma. Men så fort det släpps så ska jag lägga ut de jag tyckte var bäst på bloggen.

Efter showen åkte vi till en Italiensk restaurang på Storgatan och åt god mat. Jag var trött och hade ont i ryggen, var slut efter allt skratt. Det var skönt att komma hem men vi hade verkligen en toppenkväll.

Vecka 17....tänka sig. Jag mår bra, äter som en häst och sover gott på nätterna. Är lyckligt lottad än så länge i alla fall, med endast få krämpor som kommer och går i ryggen.

Vecka 17

Står lite olika beroende på vart man läser. Barnet är 10-11 cm lång på några sidor jag hittar och 18 cm på andra. Väger alltifrån 100-150 g. Så jag har ingen aning om hur stor Lilla Stjärnan är. Vecka 17 är den som har skiljt sig mest vad gäller information (hittills).

Men säkert är i alla fall att armar och ben är spinkiga och det mesta av skelettet består av brosk som är mjukt och böjligt. Ögonlocken täcker ögonen, men kommer inte öppnas förrän i vecka 26. Barnet upplever sin omgivning och kan reagera på det som händer utanför magen. Det kan rycka till vid plötsligt höga ljud men lugnar sig oftast vid ett rytmiskt gungande. Barnet väger mer än moderkakan och nu syns det definitivt att du är gravid. Nu börjar även bebisen samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när bebisen kommer ut, men också för att skydda de inre organen.

Många gravida kan bli täppta i näsan och man kan känna smärta i ljumskarna.

Jag har inga problem med nästäppa, men lite dragsmärtor åt ljumskarna har jag faktistk kännt. Molvärk likaså, men det tolkar jag som ett tecken på att det växer därinne så jag är lugn. Tänk att Lilla Stjärnan kan uppfatta vad som händer utanför magen:o) Ska tänka på det ikväll när Cirkus kommer runga av höga skratt.

Häromdagen pratade vi om ultraljudet den 18 maj. Jag har hela tiden sagt till alla att Magnus inte vill veta kön i förväg. Men jag hade F E L. Han sa att om det går att se något vill han nog gärna veta. Så sannolikheten är stor att vi om 12 dagar vet om det är en liten tjej eller kille som ligger därinne. Helt galet skumt! 

Jag kan inte säga nog många gånger hur mycket jag njuter av mina morgnar, de är heliga för mig. Börjar med en hutt Aloe Vera, startar igång datorn och kollar mina favoritbloggar inklusive min egen. Äter min goda frukost i mitt soldränkta kök och lyssnar på koltrastarnas drill (min absoluta favoritfågel). Går ut på balkongen och känner på temperaturen, pratar lite med mina pelargoner och kollar att de mår bra. Nyhetsmorgon i bakgrunden på TV, sätter mig och kollar när det är Nyheter, väder och trisskrap. Smörjer min mage med Weledas olja och har därmed min egna lilla stund med Stjärnan.

Dagen idag bjuder på massa roligheter. Ikväll ska vi till Cirkus på Djurgården och se Big Comedy - den svenska ståup-eliten, med Magnus syster, sambo och flera andra av deras vänner som vi inte känner. Sen blir det middag. Det ska bli så roligt. Jag förväntar mig att käkarna ska gå ur led av skrattanfall.

Nu har jag varit på lite praktik med en bebbe på snart 6 månader. Dessan och barnen kom knatandes från dagis medan jag väntade utanför porten. Jag hann med en tidigare buss och kom lite före. Vi gick upp i lägenheten, satt och pratade när plötsligt glassbilen kom. Lilla Miranda, snart 3 år, ville så klart shoppa lite. Så mor och dotter sprang ner medan jag underhöll Ludde med skönsång och kill på magen. Han skrattade förnöjt. När han ledsnade, bar jag upp honom och gick omkring lite i lägenheten. Då kräktes han så klart på mig efter att ha rapat ljudligt. Log sen brett med hela ansiktet. Så söt han var. Dessan hade precis ammat innan de drog till glassbilen. Ungar är väl för härliga..;o)

När de kom tillbaka fikade vi och åt glass så klart. Sen satt vi och pratade massor med ett halvt öga på storasyster som busade omkring. Åkte hem vis 19-tiden efter att ha bestämt att Dessan och Ludde ska komma och hälsa på någon dag. Så jag får skämma bort någon med allt jag bakar och lagar;o) Det var så roligt att äntligen ses igen.

Till Sandra

Det är helt ok att svara på bloggen för min del:o) Men jag mailar dig min adress sen så kan vi höras den vägen också. Jag var mycket trött i början, ögonen gick i kors vid 20-21 tiden på kvällarna. Nu för tiden är jag piggare. Har en svacka på eftermiddagarna då jag gäspar frenetiskt. Sen blir jag pigg igen. Är tom uppe till 23-tiden, inte illa;o) Jag var otroligt nervös inför vårt första VUL. Så fort jag såg det lilla hjärtat slå på skärmen började jag gråta floder. Läkaren sa lite försiktigt att magen hoppar så mycket så det vore bra om jag kunde försöka vara lite mer stilla. Men han log och hade full förståelse för känslorna och lättnaden över att se att det fanns ett liv därinne. Magnus kände hela tiden på sig att det skulle slå ett hjärta, han var mer förväntansfullt pirrig. Så, ja, det vore nog konstigt att inte vara nervös och/eller pirrig. Åh, så spännande, ser fram emot att höra hur det går för dig den 15:e.

Till Lila

Kul att du gillar min blogg:o) Jag klickade på din länk, men kom inte till din blogg. Om du har någon får du gärna skriva igen. Jag tycker om att följa andras bloggar:o)

Kram till alla mina goa läsare!!!

Hm, våra kabelkanaler slutade helt plötsligt att fungera mitt under Sjukhuset på trean. Jag måste nog ringa Comhem och kolla om någon dragit ur sladden...