Idag har det varit en bra dag trots min nervositet. Tack vare jobbet får jag annat att tänka på. Har suttit med vår marknadsansvariga och planerat in alla våra aktiviteter fram till juni, känns kanon att ha planen klar. Då är det bara att börja jobba med ett event i taget nu när vi spikat allt.

Att gå på toaletten är som en thriller. Drar ner brallorna, hjärtat bultar.....tittar och pustar ut. Kissar, pulsen ökar..... tittar på pappret och pustar ut igen. Frid och fröjd till nästa toabesök. Snacka om att jag är på gränsen att bli tvångsintagen snart;o)

När jag kom hem var det bara att slänga in ryggsäcken (gå på toa vilket blev en thriller igen) för att sen åka till min hudterapeut och vaxa ben och bikinbilinje. Det är avkopplande att vara där, lugn relaxmusik blandat med prat och skratt. Min hudterapeut är så rar, hon känner till vår IVF och bad mig skicka ett sms och berätta nästa vecka hur det gått. Det kommer jag självklart att göra.

Alex var här ikväll, Sara är på konferens i Göteborg. Vi beställde pizza som kom efter en timme. Vi var så hungriga att vi nästan började knapra på tapeterna. Det var gudomligt när den väl kom, men nu har min mage bubblat en stund så ni ska vara glada att ni inte sitter i soffan med mig nu, haha.

Alex har åkt hem nu, Magnus och jag har precis druckit en varsin god kopp örtte från min mammas gård. Det blev magen väldigt glad och lugn av. Saknar alltid mamma när jag dricker hennes teer, doften och smaken påminner om gården och om mamma. Vi bor långt ifrån varandra och träffas i genomsnitt tre gånger om året, det tycker vi båda är för lite. Men det är svårt att få till det oftare. Vi har alltid stått varandra nära och och har en superbra relation. Så ni som bor nära era föräldrar är lyckligt lottade. Jag kan sakna att bara komma förbi utan att behöva planera i förväg. Ringer alltid min mamma när jag är sjuk, hon har alltid så bra tips och knep som faktiskt funkar. Hon skulle garanterat bli betraktad som häxa om hon levt på 1700-talet, haha. Eftersom min pappa dog när jag var 14 och då jag inte har några syskon så är mamma extra viktig för mig. Hon är min trygghet och kommer alltid att vara det oavsett hur gamla vi blir.

Måste ringa mormor imorgon och höra hur hon mår. Mamma kommer upp i februari, då ska hon och min moster rensa hemma hos mormor. Det är rena dödsfällan där med massa prylar och prydnadssaker överallt. Det kommer bli kalasbra. Så mormor kan ta sig fram med sin kompis rullatorn utan att dratta omkull för att hon snubblar på en pryl som hon haft sen 1972.

Hmm, har fortfarande molande värk i magen, men det är som att det har flyttat ner en våning, dvs känns längre ner än det normalt sett gör vid mens, känns lite skumt, men så svårt att förklara.....undrar om det är ett bra tecken....

Nähä, snart dags för kvällens Proggis och sen boken och sängen.

Ända sen 1985, dvs i ca 24 år har Madonna varit en av mina största idoler någonsin. Hon är cool, trendsättare, modig, intelligent, vågad och en fantastisk underhållare. Hennes konserter slår det mesta med hästlängder. Jag tycker inte någon artist kan mäta sig med henne gällande scenshower. 1991 när hon gjorde sin Blond Ambition Tour ville jag gärna gå, men det blev inte så av olika anledningar. Sen dess har en av mina högsta drömmar varit att någongång få se henne. Mina väggar i tonårsrummet var tapetserade med planscher av henne, jag hade armband som täckte halva underarmen, tuperad lugg och nätvantar. Allt för att se ut som min idol, haha. Ja, det var tider det.

Också händer det...häromdagen fick jag sms av en av mina bästa vänner Sandra (som bor i Halmstad) att Madonna har konsert i sommar den 9 augusti på Ullevi och hon frågade om jag ville gå med?!

JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det vill jag!!!!!!!!!!

Kan nästan inte tro det är sant, Madonna har ju inte haft konsert i Sverige på år och dar. Och med tanke på hennes aktningsvärda ålder så trodde jag faktiskt inte att det skulle ske. Men den damen lägger inte av i första taget:o) Jag struntar i vad biljetten kostar, jag ska se konserten!

Hoppas några av de andra vännerna också vill följa med, vore så kul att göra det tillsammans!

LIKE A VIIIIIIRGIN.....HEY!

Nu är jag inne på tvåsiffrig ruvardag, det drar ihop sig. Var tvungen att läsa mitt allra första inlägg jag skrev på bloggen i september för att se hur det var den gången. Då fick jag min första färgade flytning på fredagen innan testdag, dsv imorgon om man ska applicera det på IVF nummer två. Nervositeten ökar känner jag, varvat med ett inre lugn om att allt ordnar sig. Det är som en kamp i kroppen mellan hopp och misstro. Igår kväll när jag gick och la mig hade jag en konstig sorts värk i magen (läs livmodern) Det var mer som en stickande värk som strålade ut åt lite olika håll, jättesvårt att förklara. Har aldrig känt så förut, alla tecken som är nya ser jag som positivt (en liten stund törs jag tänka så i alla fall) Men idag är det som "vanlig mensvärk" igen. Men än så länge inget i brallorna. Ni får verkligen ursäkta alla detaljer om mitt tillstånd, men det är bara att ge tusan i att läsa om det är läskigt:o)

Sitter på jobbet och lyssnar på favoriten Erykah Badu på Spotify, det är det bästa lugnande för mig just nu. Hennes fantastiska röst och sköna musik kan få vem som helst att sänka blodtrycket.

Mina tankar går till Sabina som idag fått ett ödesdigert besked om sin cancer, ytterligar tio metastaser i hjärnan, gammaknivstrålningen avbokad pga det. Förbannade skitsjukdom. Jag känner inte Sabina personligen men har läst hela hennes blogg. Hon är en kämpe som förtjänar allt gott i livet. Det är så orättvist, hon är så ung och har två barn. Hon visar sådan styrka och berättar så öppet om sin sjukdom och sitt liv. Beundrar hennes enorma kämparglöd och positiva personlighet hon trots allt har. Önskar henne en underbar semester med sin familj. Sen blir det tuff strålning flera dagar i rad när hon kommer hem. Jag hoppas innerligt att det ska ske ett mirakel!

Jag har under en tid klurat på att köpa en Buddha-figur att ha hemma, har alltid tyckt de är så vackra och vill även ha en till mitt "altare" när jag ska göra Qigong och meditera. Har varit inne ett par gånger i en underbart mysigt butik som heter Årstiden, den ligger på Drottninggatan. Idag efter jobbet gick jag dit och frågade efter en jag sett i mörkgrå sten, det fanns en kvar. Jag tar den, sa jag snabbt som ögat. Bilden nedan är från nätet, den ser nästan likadan ut fast min är som sagt i mörgrå sten, och mycket finare:o) Ska ta kort på den någon dag och visa.

Är hemma nu och stälde den på TV-bänken brevid vår nya fina TV, där gjorde den sig bra:o) Får flytta runt den när jag ska använda den eller köpa en till. Finns ju fina Buddha-figurer i fler butiker.

Alex kom precis hit, han och Magnus ska snacka lite skit:o) Först ska vi äta och sen bänkar jag mig i soffan och myser med Top Model lite senare;o)

Inga förändringar angående mina symptom, håller nästan andan varje gång jag går på toa och andas lättat ut när jag ser att allt är ok. Tänk att toalettbesök kan vara så dramatiska;o) Som jag sagt förut och som andra i min situation bekräftat flera gånger är första ruvarveckan ett rosa skimmer av lycka, andra veckan är det tortyr. Men snart är väntan över, några dar till....sen vet vi om Lilla Stjärnan bor kvar.

Längtar hem till TV:n...i natt när jag vaknade slog det mig att vi har ju för jösse namn en ny TV. Så jag satte mig till och med upp i sängen och kikade ut på den där den stod ståtlig och fin i vardagsrummet, och log.

Har inte fått några mer färgade skvättar (endast pyttelite i morse) Så min förhoppning är nu att det bara var det som kom eller att det i alla fall inte blir värre. Värken i brösten har nästan försvunnit och det känns i och för sig mindre bra. Å andra sidan kan det ha varit biverkningar från Progesteronet som jag tar tre gånger om dagen. Molande "mensvärk" har jag också till och från. Som jag säkert sagt innan så ger Progesteronet biverkningar i form av graviditetssymptom och skjuter även upp mensen. Så allt jag känner i kroppen kan antingen vara det eller äkta pga Lilla Stjärnan. Jag är trots allt ok, mår bra och skrattar med kollegorna på jobbet. Det är så skönt att ha ett jobb att gå till (fast just nu hade jag hellre varit hemma och tittat på TV, haha).

Det som sker det sker, jag kan faktiskt inte göra något mer åt det än att ta det lugnt och njuta av tillvaron. Men jag vet att jag inte är ensam om att ha dessa nojjor, det har nog alla IVF:are och de som blir gravida på "naturlig" väg. Rätta mig om jag har fel!

Oj, nu kom massa paket från vårt kontorslager som jag beställt. Måste packa upp det. Åh, det är så roligt att packa upp kontorsmaterial:o) Har även en hög med Giveaways som kom under förra veckan när jag var borta, som ska sorteras in på rätt plats.

Magnus och hans vän Peter sitter i arbetsrummet och fixar med Peters dator. Jag ska snart gå och sova och hoppas få mer sömn inatt. Det har varit en trevlig kväll. Vi satt alla tre i köket, åt lite kvällsmat och väntade på att TV:n skulle anlända. Så fort ett motorljud hördes tryckte Magnus näsan mot fönstret för att se om det var postbilen. Vid 19-tiden vrålade han förtjust att nu backar en stor postbil in mot porten. Han försvann ner för trappan fortare än någon hann säga brödrost. De släpade upp paketet, det var enormt stort. Det var en fröjd att se Magnus slita upp emballaget, han såg mer ivrig ut än ett barn som får ett ton julklappar, rödrosig om kinderna. Jag fick be honom några gånger att coola ner sig lite. Tur att Peter var här som fick hjälpa till att packa upp den. Vi tog lite "före- och efter-bilder", ska lägga upp på bloggen så fort vi smackat in dem i datorn.

Wow, när vi satte på TV:n, det blev biokänsla direkt. Det är en fröjd, kan inte slita blicken ifrån den. Gav upp ett par glädjetjut när den kom på plats. Hur i hela friden har vi stått ut med en tjutande tjock-TV så länge.

Somk sagt, kvällen har varit bra. Vi satt och pratade och njöt av TV:n från alla håll och kanter. Då Peter inte känner till något om vår situation med IVF, så var det en lättnad att få prata om andra saker, trodde först jag skulle behöva ta på masken för att vara glad. Men det behövdes inte, det kom naturligt, hör och häpna. Det har inte kommit så mycket mer flytningar, bara litegrann  så nu ber jag för att det inte blir mer, att ni alla som skrivit till mig har rätt. Det är min högsta önskan just nu.

Slutsats: Platt-TV är roligt - Bruna fläckar i brallorna är tråkigt. 

Idag har jag pratat med både mor och svärmor. Vänner har sms:at och skrivit kommentarer här. Det värmer mitt hjärta att ni peppar oss. Jag har inte gett upp. Blev bara så rädd och framför allt paff när jag gick på toa förut och upptäckte läckaget, redan nu. Jag vet att det kan vara normalt. Men då det började på samma sätt förra gången och sen blev mer och mer för varje dag så kände jag då att Lilla Stjärnan inte ville bo kvar längre. Blev så klart ledsen och orolig. Det här är en enorm påfrestring för en, men ändå gör vi det. Så någonstans har vi naturligtvis hoppet att det ska gå vägen, annars hade vi nog gett upp för länge sen.

Men jag hoppas så klart fortfarande att det inte kommer något mer ovälkommet besök "down there". Att det finns ett litet liv som växer därinne.

Slutsats: Tro + Hopp + Kärlek = Lilla Stjärnan