Imorgon drar vi till Rimbo direkt efter mastodontfrukosten och hälsar på mormor och bonusmorfar Kurre. Hon har redan inhandlat kanelbullar för det vet hon är mina favoritbullar. Tyvärr ej hembakade, men är det bara kanel i så blir det bra:o)

Sen bär det av till den blå timmerstugan utan för Norrtälje för att umgås, äta och sova över hos morbor Lasse och moster Britt-Inger. Jag kan garantera att vi I N T E kommer svälta ihjäl. Britt-Inger lagar alltid så mycket GOD mat att det räcker till hela kommunen. Det ska bli ljuvligt om ni förstår vad jag menar:o)

Så nu blir det inget bloggande förrän på söndag. Det ska bli skönt med lite miljöombyte och lantluft ett par dagar, med gräs under fötterna och knastrande brasa på kvällen. Kommer bli mycket skratt, det blir det alltid när min goa morbror är i farten. När han sätter igång står blixten still och en annan ligger i kramper på golvet i skrattplågor.

Hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg, som faktiskt redan har börjat.

Kram från mig!

Mina tankar går till en IVF-syster som inte fick göra ET idag efter hela sin hormonbehandling och ÄP pga att de få befruktade äggen slutade dela sig. Alltså det här med IVF är allt annat än en dans på rosor, det tär både på kropp och själ och jag blir så ledsen när andra får dessa jobbiga besked.

Man får sörja och ta sig igenom smärtan det innebär att ej lyckas. Sen får man kravla sig upp ur spillrorna och kämpa vidare hur jobbigt det än kan verka.

Stor kram till dig Lila och din familj! Vi är flera som tänker på dig!

Nu har jag precis vinkat av min kära vän Ullis vid bussen. Hon har varit här idag och hälsat på. Vi har haft det supertrevligt. Magnus är ledig idag, han tog en cykelrunda för att inviga sina nya cykelbyxor genom att hälsa på sin moster som flyttat till ett område i närheten. Jag får ta cykeln och hälsa på henne en annan dag. Sen wokade Magnus ihop en god lunch åt oss och efteråt lyckades jag rafsa fram lite efterrätt ur skåpgömmorna. Det blev vaniljglass, tinade hallon, riven choklad, mascarpone och kokosflingor så var och en kunde komponera sin egen dessert. Riktigt lyckat måste jag säga.

Det var Ullis som var min klippa i stormen när vi började med vår  barnlöshetsutredning. Det var hon som varje gång följde med mig för att ta blodprov titt som tätt och höll min hand. Jag var livrädd och minns att jag första gången skulle ta blodprov på en måndag. Hela helgen byggde jag upp min nervositet och söndagnatten kunde jag knappt sova. Men Ullis är lugnet och tryggheten själv, så det var toppen att ha med henne. Vi jobbade båda på Telenor och gick till en klinik i närheten, därför blev det hon och inte Magnus som följde med. Tillslut var hon veteran på mina provtagningar och var den som skötte snacket:

- Hon måste ligga ner

- Nej inte den armen, den andra är bättre att sticka i.

Hon pekade med hela handen och jag kunde bara koncentrera mig på att slappna av med vetskapen att Ullis fixade biffen.

Minns att jag tänkte, hur i helvete ska jag klara en IVF-behandling som inte ens fixar ett blodprov? Men, men, facit har vi nu. Har tom gjort två IVF-behandlingar....frivilligt utan tvång eller mutor. Sist hos barnmorskan skulle jag ta stick i fingret, som jag förr var mer livrädd för än blodprov.....ja då behöver man inte vara en Einstein för att begripa hur rädd jag var för det lilla ingreppet med tanke på vad jag nyss berättat om vanliga blodprov. Men sist som sagt så satt vi vid barnmorskans skrivbord, jag slängde upp fingret, tittade bort ändå, men babblade på som vanligt med Magnus. Stick......klart.....utan någon som helst tendens till att tuppa av. Satte själv på plåster efteråt och fortsatte att babbla som om inget hänt?! Tills jag kom på:

- Älskling! Märkte du vad som hände precis?

- Ööööööhhh....svarade Magnus, fortfarande i chocktillstånd över min bravur.

Det var helt plötsligt en baggis att sticka en nål i mitt känsliga finger, och för mig gott folk är det enormt stort. Vid inskrivningen två månader tidigare vägrade jag ta stick i fingret, då tog barnmorskan blod från vanliga blodprovet som gjordes i liggande ställning för min del, just as usual.

Berättade allt för Ullis och hon var mäkta stolt över mig:o)

(Undrar om inte det är värt minst ett bokmärke?)

Jag måste nog vara coolast i stan.