Har precis tagit mig en välbehövlig sovpaus på soffan. Tröttheten slog till som en käftsmäll när jag låg och läste i min nya bok: På smällen - från a till bebis. Vaknade för en stund sen och kikade lite på tv medan jag piggnade till. Då ringer telefonen, det är Magnus. Han sa att han snart ska åka hem från jobbet.

- Men vad är klockan, frågade jag?

- Halv sju.

- Men oj, är du kvar på jobbet så sent?

-...ja....jag har varit inlåst mellan två dörrar i en halvtimme.

- Eeee..va? frågade jag.

Magnus sitter som konsult på en bank i stan nere i valvet. Strax innan 18 går han på toa, drar sitt kort och ut genom ett par dörrar för att komma dit. På väg tillbaka har klockan hunnit bli 18, då behövs även en pin-kod för att komma in. Min söta man minns inte sin pin-kod. Så där står han mellan två dörrar i en sorts hall och funderar. Hmmm....vad gör jag nu.......pling!....aha. Jag ringer Nummerupplysningen och ber om  numret till vakten en våning upp. Han ringer dit:

- Ja, hej..jo jag undrar om ni har numret till vakten på XXX banken, jag är inlåst här.

- Oj, svarade de på nummerupplysningen. Nä tyvärr, vi har bara nummer till kundtjänst. Jag kan koppla dig dit, de kanske har nummer dit.

- Tack, gör det.

Kopplar...

- Välkommen till XXX banken. För fonder tryck 1, för kontokort tryck 2, för övriga frågor tryck 3.

Hehe, övriga frågor måste det nog vara, tänkte Magnus. Han kommer fram till en person och ska framföra sitt ärende.

- Hej, jo jag har en ganska konstig fråga?

- Jaha, gäller det fonder?

- Eeeh, nää. Det är så att jag är på ett av era kontor i Stockholm och jag har blivit inlåst och behöver få hjälp att komma ut. Har glömt min pinkod till mitt passerkort.

- Ojdå....eeeh....undrar vart jag då ska koppla dig.....nu vet jag.

Kopplar...

- Hej och välkommen till kortcentralen. Gäller det VISA eller Mastercard?

- Nä, det gäller passerkort. Jag är inlåst på banken.

Tilllsut efter mycket om och men lyckades de ringa på vakten som tog hissen ner och öppnade för Magnus som var utsvulten och uttorkad efter 30 minuters inlåsning. Han fick åka med upp och legitimera sig och få ut en ny pinkod. Det blev lite fniss och pinsam stämning. Jag sa till Magnus att han borde ha en ryggsäck som han alltid måste ha på sig vart han än går med stormkök och konserver ifall det händer igen;o)

Jag tokskrattade när han berättade, tårarna sprutade. Magnus skrattade rätt rejält han också. Speciellt när vi spann vidare på att han skulle ha ett överlevnadskitt med sig överallt för oförutsedda händelser. Och hur galet komist att ringa kundtjänst i detta ärende och få i örat:

- För fonder tryck 1.

Klockan ringde 07:20 i morse, vilket är sovmorgon för de flesta som jobbar. Men jag var trött som en gnu. Hade svårt att somna pga ont i ryggen igårkväll. Var hos sjukgymnasten strax innan 09:30 och fick börja med att cykla i 10 minuter. Trampade på medan jag tittade ut över Zinkensdamms indrottsplats där mellanstadielever hoppade längd. De tog sats och flög ca 50 cm och var så nöjda. Jag log och mindes skoltiden när vi hade friidrott. Jag var garanterat sämst i klassen. Kom alltid sist på 60 m och mitt rekord i höjdhopp var nog 90 cm. Det jag var bäst på, och tyckte var roligast, var volleyboll och innebandy. Minns också den förbannade plintjäveln man skulle slå en kullerbyta på för att få godkänt betyg. Jag var alldeles livrädd och såg framför mig hur jag låg gipsad från topp till tå efter den självmordsinsatsen. Hatade gymnastik för jag var rädd att slå ihjäl mig. Men på nåt sätt lyckades jag med hjälp från två på varsin sida att slå den där förbaskade kullerbyttan och lovade mig själv att aldrig någonsin göra om det. Det löftet har jag hållt ifall någon undrar.

Efter uppvärmning på cykeln fick jag träna med maskiner. Kändes underbart att få svettas lite igen. La på lite mer vikter än de hon gav mig och kände att grundkondisen, den sitter där *ler nöjt*. Sjukgymnasten sa att det är jättebra att jag redan nu går hos henne. Många gravida kommer när de är längre gångna och flåsar och har sådan värk att de inte klarar att träna. Men börjar man nu kan man förebygga mycket och stärka upp inför ökad vikt och kommande förlossning.

Därefter blev det akupunktur igen i 30 minuter, det gjorde ont när vissa nålar sattes in. Det är inte skönt att få nålar kring svansen, huden är så tunn där. Men det ger resultat, redan efter första behandlingen har jag i princip varit fri från värk kring bäckenet. Det jag har problem med nu är ländryggen när jag sitter tokigt. Idag fick jag även TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) samtidigt som akupunturen. Hon satte elektroderna på ländryggen och det var som att få mjukmassage, heeeeelt gudomligt skönt, vill ha vill ha vill ha en sån!! Den stimulerar kroppens egna smärtlindringssystem och hjälper musklerna att slappna av. Används även vid förlossningar fick jag veta, vill ha vill ha vill ha!!.

Efter den avkopplande behandligen åkte jag in till stan och klippte luggen hos min "världens bästa frisör". Vi tjattrade en stund innan det var dags för henne att ta nästa kund och för mig att åka hem och äta och vila.