Framme på Drottninggatan gick jag förbi min gamla favoritbutik Boutique Surprise. Där handlade jag alltid mina snorkorta klänningar när jag var 20 år. Nu såg jag att det hängde fina klänningar på en ställning utanför som kostade 100 kr. Gick fram och insåg snabbt att det här funkar perfekt när jag är gravid. Det kom fram en kvinna och kände på den jag höll i och sa att den var ju så snygg. Fanns i tre färger, vit, grå och blå. Den blå var finast och det var den jag höll i när kvinnan kom fram, fanns bara en kvar. Provade den och köpte den. Sen vidare till Vero Moda. Alla jeans de hade var i fel storlek, kommer in nya nästa vecka. Så jag köpte ett par andra istället plus några supersnygga överdelar.

Klännig Boutique Surprise, 100 kr.

Blå tunika i ekologisk bomull, med tillhörande band att knyta runt,

Vero Moda, 300 kr.

Underbart linne, Vero Moda, 160 kr.

Linnebyxor som är låga så de sitter under magen. Kan variera benlängden, Vero Moda, 300 kr.

Vit ljuv klännig som är så vacker på, Vero Moda, 260 kr.

Är supernöjd med mina klädinköp. För det bästa av allt är att ALLA kläder går att ha även när jag inte är gravid. Köpte även ett par smala bälten att ha till. Fick även en fin sjal på köpet på Vero Moda som går i vitt och orange, perfekt till min klänning som har orange brodyr längst ner. Mannekängade för Magnus hemma medan han gjorde korv med bröd i köket. Han tyckte mina nya kläder var jättefina och påpekade också att de faktiskt går att ha både som gravid och icke gravid.

Sen smällde vi i oss tre korv med bröd var. Gjorde en smarrig creme fraiche-röra till som vi hade på. Och nu sitter vi och jäser i soffan. Magnus kollar på hockey och utstöter konstiga ljud emellanåt....så som killar brukar göra när de ser på sport. Tack och lov är han inte ett dugg intresserad av sport så länge det inte är VM eller OS. Det var jag noga med att påpeka i kontaktannonsen, haha.

Jag kom fram till Söderkliniken i god tid. I väntrummet stod det mönstrade och svarta fåtöljer på rad mot en blekgul vägg. Satt och väntade i 20 minuter, hon var lite försenad. Tacksamt gick jag med in på hennes rum när det äntligen blev min tur. Hon tittade och kände på ryggen och såg, precis som Magnus sagt, att jag var svullen kring svanskotan. Fick lägga mig ner på sidan på en massagebänk. Hon skulle göra akupunktur för att få igång blodcirkulationen och få ner svullnaden. Hon sa att min smärta definitivt är gravidrelaterad och att det med behandling kommer gå bort eller åtminstone bli mycket bättre. Coolt, det var jag inte beredd på. Låg där lite kaxig över att det där med akupunktur kan jag ju nu.

- Nu sätter jag in första nålen, är det ok, frågade hon.

- No problemas, sa jag.

- AAAAAAAAAJJJJJJJJJJ!!!!! vrålade jag i nästa sekund.

Ursäkta språket, men det gjorde så satans inihelvete ont. Jag förstod ingenting.

- Jag försår att det kan göra ont, sa sjukgymnasten. Har du fått akupunktur någongång tidigare.

- Ja, jag gick många gånger i samband med min senaste IVF. Men det gjorde inte ont jämfört med det här.

- Nä, men då fick du behandling mot infertilitet. Nu sätter jag nålar där du redan har en smärta, därför gör det ont.

- Aha....det tänkte jag inte på, så klart det är så.

Sammanlagt blev det cirka 8-10 nålar, när nålarna väl var på plats var det lugnt igen. Hon satte även en värmelampa bakom mig som gjorde min rygg varm och avslappnad. Sen fick jag ligga där i 30 minuter och läsa min bok. Blev lite sömnig som vanligt.

Vi ska ses en gång i veckan med personlig träning och akupunktur. Så i helgen ska jag köpa en pilatesboll då mycket av träningen kommer ske på en sådan. Jag får inte ligga på rygg på golvet from nu, sa hon.

Glad i hågen gick jag därifrån och slank in i närmaste affär och köpte en Magnum mandel, jag drelgade flera liter innan jag ens betalat. Sen gick jag långa vägen från Södermalm till Drottninggatan och dagens mamma-klädes-shopping. Härlig promenad med många avstickare in i flera mysiga butiker. Shoppa med ögonen kostar ju inget.

Kom hem för ca två timmar sen, läste mina senaste kommentarer från förra inlägget och såg att M I N blogg har hamnat på nättidningen Boombabys lista över Sveriges bästa gravidbloggar!!!! Jag blev helt chockad och ropade på Magnus som kom springande väldigt snabbt. Det kom lite tårar också, för det här måste ju betyda att ni som läser har nominerat mig. Eller hur jag annars hamnat där?

Åh, vad jag blir lycklig. Flera gånger har jag upprepat: Näääää, va häftigt! Magnus är jättestolt och påpekade att jag borde fortsätta med mitt skrivande. Han ser hur gott det gör för mig. Detta kunde jag inte drömma om i min vildaste fantasi när jag startade min blogg i september 2008, visste knappt vad en blogg var. Men jag älskar verkligen att skriva, det ger mig så mycket och jag vill säga TACK till er alla som stöttar mig och som tom har satt mig på en lista över de bästa gravidbloggarna.

Ska smälta det här en stund och sen skriva ett inlägg om min dag idag:o)

Puss & kram och TACK till er alla!

Det underbara fågelkvittret som jag brukar sitta och njuta av till frukost är numera utbytt mott, hackande, borrande, brummande och dånande. De bygger cykelväg utanför vårt hus och de för ett jävla liv på morgnarna. Fåglarna har säkert flyttat till Afrika igen. Ända sen vi flyttade hit har det varit oljud. Mittemot vårt hus har de smällt upp fyra hus med 40 bostadsrätter och knappt hinner sista flyttkartongen bäras in så sätter de igång nedanför vår balkong med cykelvägen. Var tvungen att kliva ur sängen och gå och titta att det inte var någon som höll på att slita upp vårt vardagsrumsgolv, för de lät som de var inne i lägenheten. Det är naturligtvis bra att de gör cykelväg, men jag ser verkligen fram emot när det är dags att inviga med champage och att högtidligt klippa av det sidenröda bandet.

Idag ska jag äntligen iväg till sjukgymnasten och få hjälp med min pensinärsrygg. Efteråt funderar jag på att promenera in till stan och kolla mammakläder på Vero Moda. Behöver lite mer överdelar då mina egna linnen och tröjor börjar töjas ut lite av någon skum anledning.

Pratade med min söta mormor igår. Vi ska snart åka och hälsa på henne. Vi har inte setts sen jag blev gravid. Känns viktigt att hon också får se och klappa på min växande mage. Det första hon säger varje gång hon ringer är:

- Hej det är mormor, hur mår bebisen?

Eller:

- Hej det är mormor, hur är det med bulan?

Hon är verkligen engagerad och det känns så kul att kunna glädja henne med något vi längtat efter så länge. Hon har redan lyckan att vara både gammelmormor och gammelfarmor, men en till vore ju inte dumt:o) Min moster Britt-Inger har försörjt henne med bilder på min mage som hon tagit från bloggen och gett henne när de träffats. Tack Britt-Inger!! Mormor har radat upp dem så de står lutade på köksbordet så hon kan titta varje dag. Det värmer mitt hjärta. Hon blir 80 år i december och min stora önskan är att vi ska få ta en bild på fyra generationer. 

Här är en "fyra-generationers-bild" från 1972 med lilla jag i gammelmormor Ebbas knä. Till vänster sitter mormor Maj-Britt och till höger min vackra mamma Anne-Marie. Lägg märke til det förtjusande modet.