Åkte iväg strax efter 12 för att vara hos sjukgymnasten kl 13. Vi skulle träna på pilatesbollen idag, hon skulle visa nya övningar. Jag satt till 13:15 i väntrummet, ingen kom. Började då bli lite smått irriterad. Ringde hennes telefon för att säga att jag satt i väntrummet, men kom direkt till telefonsvararen. Kollade i almanackan för att se om jag tagit fel på dag. Men icke, idag var det. När klockan är 13:25 började jag nästan gråta. Nu hade jag suttit där i ca 30 minuter och missat min träning. Tre minuter senare kommer hon leende in genom dörren och ropar upp mig. Jag påpekade att vi skulle ju träna med pilatesbollen idag och var inte solskensglad direkt. Visade sig att det skett ett missförstånd. Jag skulle ha tränat med maskinerna som förra gången och sen på slutet innan min behandling skulle hon visa pilatesövningarna. Jag hade inte fattat det så. Men vi gick in på hennes rum och satte igång med behandlingen. Hon sa att det går jättebra att träna efter behandlingen också. Jag trodde inte man kunde göra det så därför blev jag ju så ledsen. När nålarna satt i och TENS-apapraten var på så slappnade jag av och struntade i att det blev så tokigt. Min sjukgymnast är så gullig, hon försäkrade sig flera gånger om allt var ok. Hon berättade att flera gravida tom har börjat storgråta pga missförstånd, då berättade jag att jag var nära i väntrummet att göra detsamma. Eftersom hon endast jobbar med gravida och nyblivna mammor så är hon så van med hormonstinna kvinnor. Det var skönt att höra för jag kände mig lite dum. Men allt gick bra och efteråt tränade jag hela programmet plus det nya övningarna med pilatesbollen.

Glad och nöjd gick jag därifrån mot butiken Goodstore på Skånegatan för att köpa lite ekologiska matvaror. När jag står där och botaniserar bland teerna kliver Thomas Di Leva in i butiken, lång och ståtlig, klädd i vacker blå klänning och utstrålade behaglig energi. Han är stammis där och pratade glatt med personalen, verkar vara en mycket vänlig person. Gillar honom, han står för det han gör och kör sin personliga stil. Hatten av för det.

Sen knatade jag bort till Ringen vid Skanstull och kollade mammakläder på H&M. De senaste dagarna har jag haft mycket gaser i magen, det känns som att Stjärnan buffar på tarmarna. Så när jag står där i godan ro och tittar på linnen så händer det......."brak".....mitt i butiken. Jag bara dog. Dök ner bland kläderna och visste inte om jag skulle dö av skam eller skratta ihjäl mig. Det verkade inte som att någon hörde. Jag tittade mig omkring så fort jag vågade kika upp från kläderna. Braket upprepades ett par gånger en stund senare och jag kunde inte förhindra det hur gärna jag än hade velat.

Roffade åt mig en hög med kläder och gick till provrummen. När jag står där och provar börjar det killa i näsan och jag känner en nys nalkas. Sablar, jag är ju lite kissnödig, det här kommer inte gå bra.....mycket riktigt.......sätter benen i kors och nyser så försiktigt jag kan (tänk de sju små dvärgarna på julafton).......ATJOOO.........jaha, då kom det lite pink i brallan. En stund senare kände jag en nys på gång igen. Men vafaaan.....satte benen i kors åtta varv......ATJOOO......phu, gick bra den här gången. Vart ska det här sluta...

Köpte två par linnebyxor och ett par toppar och stappalde mot tunnelbanan. Nu började mina fötter bulta och värka som om jag gått barfota på glödande kol. Kom hem med fötter som kändes som storlek 47 varvid jag gjorde mig ett fotbad som hette duga. Satt och pöste i soffan med vetskapen att det var fotbad eller amputering som gällde. Smorde in fötterna och kände livet komma tillbaka. Såg på klockan att jag varit hemifrån i ca 6 timmar!! Inte konstig att jag känner mig halvt medvetslös nu. Men väskan var full med frukt och vatten så blodsockerfallen har jag i alla fall klarat mig ifrån.

Sammanfattingsvis kan man säga att min dag dominerades av ej förvarnade fjärtar, urinläckage och bultande fötter. Där har ni självförnedring på toppnivå.....och jag bjuder på det!

Jag väger mig varje morgon före frukost mest för att det är så kul att se hur viktökningen fortskrider. Jag går stadigt upp men endast lite i taget. Har snart gått upp tre kilo och det är inte så mycket att brusa upp för.

En annan sak, mer angenämt problem, är att jag vuxit ur de flesta av mina bh:ar. Var på Lindex igår och provade lite. Tänkte att jag skulle köpa en eller två som inte kostar alltför mycket, för sen kommer jag förmodligen inte kunna använda dem mer, haha. Stod där i provrummet och provade, nej för liten, ut och hämta ny storlek. Summan är att jag gått från 70B till 80C!!! Men de satt inte helt bra så jag ska nog ändå gå till min lilla favvobutik på Götgatan och prova ut en med experthjälp istället.

Råkade gå till bebisavdelningen också, suck! Jag dog nästan så söta kläder där fanns. Fastnade för bebiskläder som gick i brunt och vitt. Jag började nästan böla när jag stod där, tårarna brände i ögonen. Fick tillslut gå därifrån för att inte börja stortjuta. Beslöt ändå att det första inköpet till Stjärnan vill jag göra med Magnus.

Det har tillkommit så många nya läsare på min blogg vilket glädjer mig. Ni är kanske flera som undrar varför vi kallar lilla bebisen för Lilla Stjärnan. Det kommer från dagen vi gjorde vår ET (embryo transfer) Läs här.

Det såg helt enkelt ut som en fyruddig stjärna när det sattes tillbaka, namnet var därmed givet.

Idag är det sjukgymnasten med träning och akupunktur som står på schemat. Sen ska jag promenera runt på söder och njuta av vädret innan jag åker hem igen.