Innan söndagen går över till måndag måste jag ju skriva ett inlägg om dagens viktigaste händelse. Idag 31 maj 2009, mors dag, har jag gått halva min graviditet 20 veckor! Magnus sa när vi satt på filten och käkade äggmackor:

- Stjärnan, nu har du varit därinne halva tiden. Om lika lång tid får du komma ut. Vi längtar tills vi ska få träffa det lilla underverket.

Iklädd ny bikinitopp visar vi upp oss Stjärnan och jag, vecka 20 + 0

Jämför med lilla kulan vecka 10 + 0

Fick en smärre chock när jag vaknade imorse. KLOCKAN VAR 10:00! Sov i över 10 timmar inatt (förutom en kisspaus kring 3-snåret) Gick upp och möttes av en bedårande morgon. Slängde upp balkongdörren och klev ut och blev alldeles pirrig av lycka. In i sovrummet för att ruska om min man, men han hade precis vaknat (tur för honom). Det blev frukost på balkongen och sen bestämde vi oss för att ta cyklarna och bege oss ut på picknick. Vi packade med oss äggmackor, sockerkaka, risifrutti, äpplen, juice och vatten. Mitt i all förberedelse nös jag kraftfullt i köket.

- Fan......*springer fort till toaletten*

Magnus skrattar.

Trosbyte och sen iväg.

Det är så härligt att cykla, det gick i ganska lugn takt då jag inte vill ta i för mycket, vilket jag är van att göra annars. Vi cyklade till en badplats vid Farsta och då började mitt blodsocker falla så det var bara att slänga ut filten och slita upp äggmackorna ögonaböj. Vi hade två äggmackor var. Mina var slukade innan Magnus hann ta första tuggan. Han frågade om jag ville ha en bit till.

- Nej älskling, det behövs inte. Du är ju också hungrig.

- Men du är nog mer hungrig. Han räckte fram en bit.

Svoop, så var den borta....

Så här glad är man efter några äggmackor och en halv sockerkaka.

- Älskling, titta in i kameran.

- Okej...

Vips är Magnus blick någon annanstans....kanske någon som solar topless eller kanske någon som slår frivloter i vattnet...vad vet jag?

Vi hade hamnat på en strand där det tydligen var tillåtet att grilla. Så vi var tillslut omringade av familjer med hundar och ungar som slängde fram sina nyinköpta engångsgrillar och brassade på stora köttbitar. Med risk för att antingen bli rökförgiftade alternativt lura till oss varsin portion under hot så bestämde vi oss för att åka vidare.

En annan sida av mig. Lägg märke till den päronformade bakdelen med matchande hjälm till. Det är mycket vuxen poäng på det. Men var tusan köper man magskyddet så Lilla Stjärnan kan vara trygg, med tanke på sin klumpiga mor.

Pappa Magnus på sin tjusiga cykel han fick i 30-års present förra året av sin fru, familj, släkt och vänner.

Vi cyklade genom Enskede och njöt av alla fina hus med tillhörande syrenbuskar som doftade så man nästan blev hypnotiserad. Vi blev tvungna att stanna och plocka lite.

Det blev en tur idag på sammanlagt över fyra timmar. Fan va ont i röven jag har nu.

Utslagen i varsin fåtölj efter vår superhärliga dag. Magnus pekar på tavlorna på väggen och säger att han skulle vilja byta ut dem mot familjebilder istället. Jag log...det är kärlek. På bordet står en tillbringare med våra nyplockade syrener som doftar vansinnigt gott.

Ringde våra mammor då det är mors dag idag. Jag hade skickat blombud till min mamma och hon hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen att hon blivit så glad att hon nästan började gråta. Men har man världens bästa mamma så är det smällar man får ta:o)

Utslagen med kn...rufs. Så blir det när man är vuxen och anväder cykelhjälm. Sötknoddens kläder ligger kvar på fåtöljen. De ska tvättas och strykas och läggas i Stjärnas första låda som mamsen förberett.

Det blev dusch för att får bort solkrämen och den härliga svetten som uppstått av cykelturen. Sen gjorde vi (läs Magnus) egna hamburgare med hemmagjord dressing. Sibylla - släng dig i väggen!

Så här mumsigt blev det. Vi högg in snabbare än ett däckbyte i formel 1.

Tills olyckan var framme. NEJ, jag har inte kissat på mig. Men jag råkade veva med handen för nära mitt citronvattenglas. Poff. Ja, det var bara till att byta kläder igen....inklusive trosor.

Nu blir det hyrfilm med glass, bär och vispad grädde.......megadreggel...

Oj vilken varm och skön dag det var igår. Åkte in till tekniska högskolan och spatserade runt en stund medan jag väntade på bussen. Det kom fram en tjej som ville ställa frågor för SL:s räkning om hur trafiken och informationen fungerde under Maratondagen. Pinsamt nog visste jag knappt att det var Maraton. Det roliga var att det visste inte hon heller innan hon fick uppdraget för dagen. 

Vid busshållplatsen stod en mamma med sin dotter som var ca 3-4 år. Dottern gallskrek konstant och var jäkligt arg. Väl inne på bussen och en timme framåt tills vi anlände till Rimbo, skrek den lilla flickan i princip konstant. Min största fundering var; hur orkar hon? Jag skulle tuppa av inom en halvtimme.

Tessan mötte upp vid bussen, hon behövde handla lite till rabarberpajen hon skulle baka. Jag såg noga till att hon inte glömde någon ingrediens till detta viktiga bak! Hemma hos Tessan förberedde vi inför anstormingen vid 18-tiden. Venessa och Mia med lille Anton kom bland de första. Det var så kul att se de båda igen. Venessa har jag inte sett på hundra år så det var riktigt kul. Jag hoppas få träffa dem snart igen. Jag får ta en tripp igen alternativt får de komma och hälsa på mig.

Sen kom fler trevliga människor som jag inte sett på länge. Vi fikade, tryckte i oss godis och babblade. Anton for runt och hittade på bus parallellt med att äta upp alla Tessans jordgubbar. En av hans favoritsysselsättningar var att släppa ner kakor i allas muggar och glas.

Vips var klockan dags för mig att åka hem. Jag fick ta en buss till trafikplats Söderhall för att där byta till Norrtäljebussen som går in till stan. Vi var ca 25 personer som stod och väntade. När bussen väl kom, 10 minuter försenat, så drog den bara förbi??! Utan att stanna och förklara, mer än att vi såg att det var mycket folk på den, men inte för full?! Då det bara går två bussar i timmen på lördagkvällar så blev det lite smått irritation bland alla. Jag stod bara och stirrade rakt fram och tänkte att det ordnar sig säkert. För Stjärnans skull ville jag inte brusa upp som jag skulle ha gjort i normala fall. Men en kvinna ledsnade och ringde SL, där hon fick veta att de kände till att bussen var full men att de inte hade några extrabussar att ta in. Så vi fick snällt stå och vänta på nästa buss som kom vid 21-tiden (också försenad) Då hade vi stått där rakt upp och ner i 45 minuter. Mina fötter var som blyklumpar av värk och ryggen ska vi inte ens prata om....

Klev på bussen och såg fram emot att få sätta mig och vila i lugn och ro. Jaha, då sitter det så klart ett gäng medelålders karlar - stenpackade och vrålar:

- ÖÖÖÖÖHHHHH.....FINNS DET NÅGRA HAMMARBYARE PÅ BUSSEN.....ÖÖÖÖÖHHHH....

Suck!

Satte mig så långt bak jag kunde då även spritångorna låg som ett grått täcke i bussen. Varför blir fulla människor så hörselskadade? Ju fullare, desto högre skriker dem. Tillslut kunde jag inte annat än småle. På väg till Rimbo, gallskrikande liten sötnos. På väg hem, gallskrikande, inte så sötnosiga.

Det tog ca två och en halvtimme att ta sig hem dörr till dörr, haha. Magnus kom och mötte mig vid T-banan, zoombiegång hem till lägenheten. Lite yoghurt med linfrön framför Treminator på någon av kanalerna, sen ZZZZZZZZZZ.......