Jag har under en tid klurat på att köpa en Buddha-figur att ha hemma, har alltid tyckt de är så vackra och vill även ha en till mitt "altare" när jag ska göra Qigong och meditera. Har varit inne ett par gånger i en underbart mysigt butik som heter Årstiden, den ligger på Drottninggatan. Idag efter jobbet gick jag dit och frågade efter en jag sett i mörkgrå sten, det fanns en kvar. Jag tar den, sa jag snabbt som ögat. Bilden nedan är från nätet, den ser nästan likadan ut fast min är som sagt i mörgrå sten, och mycket finare:o) Ska ta kort på den någon dag och visa.

Är hemma nu och stälde den på TV-bänken brevid vår nya fina TV, där gjorde den sig bra:o) Får flytta runt den när jag ska använda den eller köpa en till. Finns ju fina Buddha-figurer i fler butiker.

Alex kom precis hit, han och Magnus ska snacka lite skit:o) Först ska vi äta och sen bänkar jag mig i soffan och myser med Top Model lite senare;o)

Inga förändringar angående mina symptom, håller nästan andan varje gång jag går på toa och andas lättat ut när jag ser att allt är ok. Tänk att toalettbesök kan vara så dramatiska;o) Som jag sagt förut och som andra i min situation bekräftat flera gånger är första ruvarveckan ett rosa skimmer av lycka, andra veckan är det tortyr. Men snart är väntan över, några dar till....sen vet vi om Lilla Stjärnan bor kvar.

Magnus och hans vän Peter sitter i arbetsrummet och fixar med Peters dator. Jag ska snart gå och sova och hoppas få mer sömn inatt. Det har varit en trevlig kväll. Vi satt alla tre i köket, åt lite kvällsmat och väntade på att TV:n skulle anlända. Så fort ett motorljud hördes tryckte Magnus näsan mot fönstret för att se om det var postbilen. Vid 19-tiden vrålade han förtjust att nu backar en stor postbil in mot porten. Han försvann ner för trappan fortare än någon hann säga brödrost. De släpade upp paketet, det var enormt stort. Det var en fröjd att se Magnus slita upp emballaget, han såg mer ivrig ut än ett barn som får ett ton julklappar, rödrosig om kinderna. Jag fick be honom några gånger att coola ner sig lite. Tur att Peter var här som fick hjälpa till att packa upp den. Vi tog lite "före- och efter-bilder", ska lägga upp på bloggen så fort vi smackat in dem i datorn.

Wow, när vi satte på TV:n, det blev biokänsla direkt. Det är en fröjd, kan inte slita blicken ifrån den. Gav upp ett par glädjetjut när den kom på plats. Hur i hela friden har vi stått ut med en tjutande tjock-TV så länge.

Somk sagt, kvällen har varit bra. Vi satt och pratade och njöt av TV:n från alla håll och kanter. Då Peter inte känner till något om vår situation med IVF, så var det en lättnad att få prata om andra saker, trodde först jag skulle behöva ta på masken för att vara glad. Men det behövdes inte, det kom naturligt, hör och häpna. Det har inte kommit så mycket mer flytningar, bara litegrann  så nu ber jag för att det inte blir mer, att ni alla som skrivit till mig har rätt. Det är min högsta önskan just nu.

Slutsats: Platt-TV är roligt - Bruna fläckar i brallorna är tråkigt. 

Precis när jag skrivit klat mitt förra inlägg ringde Rebecca. Vi har pratat i över en timme. Hon sa att jag får lägga ut texten på bloggen. Så här är den vackra texten för er som vill läsa. Skriven till oss och vår Lilla Stjärna.

Jag har väntat, tåligt och längtat

Jag har letat, full av förväntan

Jag har drömt, blundat och sett dig här

Har bett böner, har hållit andan

Och blåst ut ljusen i tårtan år efter år

Har önskat samma sak

Och velat ha det som andra får

Har suttit och tittat ut genom mitt fönster efter dig

Har sett stjärnor blinka, som för att hälsa till mig

Har sett dimman lätta och trott att jag anat dig

Har sett stjärnor falla men dom måste ha landat hos andra,

fram tills nu

För du, du kom med regnbågen ner till mig

För du, du föll med snön som landade i mitt fönster

För du, du droppade med regnet som trummade på mitt tak

För du, du virvlade med vinden emot mig en dag

Denna gång var det min tur, min stjärna

Mitt hopp, min önskan

Och nu ska jag värma dig här hos oss

Visa de färger som finns i mig

Lära dig sångerna jag hört

Du ska vaggas av det hjärta som du rört

Och jag ska alltid, alltid låta dig lysa klart, precis som du är

Idag på väg till akupunkturen fick jag ett sms av en av mina bästa vänner Rebecca. Det stod: You got mail:o) Jag blev så klart nyfiken men fick vänta tills jag kom hem. Kan berätta att Rebecca sjöng och spelade på mitt och Magnus bröllop 2006. Hon skrev även en otroligt vacker kärlekssång som handlar om oss. Första gången jag hörde den var över telefon, hon sjöng och jag grät floder. Jag har erbjudit mig att sjunga på hennes bröllop en dag men av någon anledning är det inte lika lockande....jag förstår inte riktigt varför....hihi.

Nu när jag kom hem loggade jag in på mailen, hon berättade att hon skrivit en text till mig som säkert blir en sång, men som inte är klar än. Hon brukar aldrig dela med sig innan något är färdigt men ville göra det nu för att det skulle kunna lugna mig i min oro. Jag läste texten och började så klart gråta av glädje och kärlek till min vän. Det är en otroligt vacker text som jag inte kan dela med mig av i dagsläget. Den handlar om vår längtan och om Lilla Stjärnan. Jag har skrivit ut den och den ligger här brevid mig, tårarna rinner, jag ler. Jag ringde henne men hon svarade inte så jag bölade in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Sen mailade jag istället. Men här på min blogg vill jag dela med mig till er och berätta om hur fantastikst glad jag är för att hon delar det med mig just nu när jag behöver det som mest.

TACK min älskade vän!

Sorry Fru Papagelos, nu åkre vår tjock-TV ut, haha. Igår beställde vi vår Samsung LCD 46 tum. Den kommer nästa vecka. Det är vår julklapp till oss själva då vi inte köpte några till varandra. Det här är mycket bättre, något som båda vill ha och som vi båda kommer ha glädje av på våra filmkvällar, tjohoo!

Tänk vad lite materialistiska prylar kan göra en glad......Men i det här fallet att slippa en tjock-TV som piper när den är på och en fjärrkontroll som är tejpad med frystejp för att inte ramla sönder i tre delar.....då är en 46 tums LCD som en oas i öknen.

Så här ser den ut:o)

Börjar äntligen skönja ett slut på mina klådor. Behandling med dundersalva har hjälpt. Men ändå skönt att få vara hemma, har jobbat lite och det har gått bra.

Ni skulle garva om ni såg min utstyrsel, jag kan ju inte gå näck (som sagt byggjobbare på andra sidan gatan) Så jag har på mig ett långt linne, ett par "mormor" trosor,  sådana som går ner lite över låren i lite baggystil. Benvärmare som jag rotade fram som går över knäna (de är från min tonårstid och har sen använts över ridbyxorna så det fanns fortfarande lite halm på dem) för att inte frysa om benen, en munkjacka och ett par tofflor. I fickan på munkjackan bär jag stenen jag fick. Jag önskar att jag vågade ta en bild och visa men jag lämnar åt fantasin istället, HAHAHA.

Min mor ringde på fördmiddagen, hon har varit så orolig för mig. Det var skönt att få prata lite. Vi skulle höras i helgen men varför skjuta upp det när vi ändå går hemma idag båda två. Hon är dunderförkyld stackarn. Hon sympatiruvar ju med mig så det är klart att hon känner det jag känner;o)

Magnus är också hemma idag, ont i halsen. Än så länge har jag inte känt av något själv. Hoppas det håller sig undan, för nu vill jag inte gå hemma och skrota mer. Ser fram emot att få jobba på måndag igen. Var ju bara inne några timmar igår men fick som sagt gjort mycket ändå. Vet knappt vilken dag det är, känns som tisdag idag eftersom jag jobbade igår:o)

Nä nu ska jag gå till min man som sitter i vardagsrummet och fråga om vi inte kan filmtajm.

Här är en bild på hur stenen ser ut. Min är lite ljusare än de på bilden.

Tisdagen börjar lida mot sitt slut....fast klockan är ju inte så mycket men det är så mörkt så det känns som den är mer. Jag har ägnat dagen åt promenad, dammsugning, tvättning och lite divalater framför TV:n. Ägnar också stor del av dagarna till att läsa mina favoritbloggar.

Pratade med min moster idag, det är alltid lika roligt. Vi skrattar ikapp och balanserar upp med lite allvar. Vi har alltid stått varandra nära och jag längtar tills vi kan ses nästa gång.

Byter trosor ungefär två till tre gånger om dagen på grund av Progesteronet som kladdar omkring (intresseklubben antecknar förstår jag) Idag råkade jag blotta mig för grannen....eller rättare sagt en byggjobbare i huset mittemot. När man kommer ut från vår toalett har man hallen utanför och gästrummet rakt fram med fönster. Som sagt mittemot bygger de nya lägenheter och när jag klev ut från badrummet för att hämta nya underbrallor hade jag kläder på mig upptill.....men inte nedtill. Självklart står en av byggjobbarna vid fönstret med näsan åt mitt håll när jag kliver ut i min halva utstyrsel. Mitt hjärta stannade och jag smet snabbt in åt höger och sprang till sovrummet och klädde på mig på den nedre delen fort som fan. Sen stod jag vid byrån och upprepade: Nej, nej, nej, det är inte sant, jag har flaschat mig för en jävla byggjobbare. Jag hade en tvättmaskin som var klar för att hängas, men jag vågade inte närma mig badrummet på en kvart. Men tillslut gick jag dit som om ingenting hade hänt, tog tvätten och gick in i gästrummet där den skulle hängas. Sneglade ut genom fönstret och såg byggjobbaren kliva omkring där inne, men han tittade tack och lov inte åt mitt håll igen....han kanske inte såg mig. Sen började jag fnittra, det är ju lite kul faktiskt. Men fy faaaan va piiinsamt!!!!

Får avsluta med temat tulpaner istället. Köper en ny bukett varje vecka och har på köksbordet. Älskar tulpaner, de är så vackra och jag gillar det frasiga ljudet när man håller i dem. Med rätta metoder står dem sig i över en vecka.