Akupunktur var verkligen det jag behövde igår. Blev lugn av nålarna och otroligt avslappnad. Mediterade medan jag låg där, vilket brukar göra mig trött. När killen (assistenten) drog undan draperiet för att ta bort nålarna ryckte jag till och insåg att jag nästan höll på att somna.

Rödmosig i ansiktet och lite lagom svullen efter gråten på dagen, åkte jag tacksamt hem. Magnus hade åkte hem lite tidigare och stod med dammsugaren i full gång när jag klev in genom dörren och stereon på hög volym. Han släppte dammsugaren och kom fram till mig, vi kramades länge...utan att säga ett ord.

Vi åkte iväg och storhandlade, på vägen hem körde vi samma väg som Magnus körde i måndags när bilen pajjade. Det var lite roligt, han visade alla ställen där den hade stannat och hur siturationen såg ut. Jag skrattade...det gjorde vi båda (det var skönt och befriande). Jag insåg att jag skulle ha brytit ihop om det hade varit jag. Vissa situationer klarar jag av, många gånger bättre än andra. Men att köra en bil som stannar mitt bland all trafik....i Stockholm! Där går gränsen, jag flippar direkt.

Jag kollade på Lets Dance och sen litegrann på Runaway bride, som jag faktiskt inte hade sett förut. Men den var inte så värst rolig måste jag säga. Julia Roberts tillhör inte någon av mina favoriter i komedier (nu sitter nog många och säger emot;o). Hon är mycket bättre i dramafilmer enligt min åsikt.

Det gick bra att ta sprutan, det bekommer mig inte längre. Nu har jag vant mig. Det svider dock en stund efteråt i huden där jag stuckit. Men annars har det blivit en rutin, som att borsta tänderna. Känner till och från lite molande (som mensvärk), hoppas det är ett bra tecken på att blåsorna växer.